Next day

Previous day

Thursday 28 January 2010 photo 1/1

i kväll har varit en såndär riktig ångestkväll, jag håller på att bli knäpp på att inte ha något att göra på dagarna. Daytime TV eats my brains. Samtidigt är jag sjukskriven och arbetslös, och även om jag skulle få ett jobb så kan jag inte jobba, dessutom finns det inga jobb, förutom försäljare, vilket aldrig skulle funka med min ångesthistoria.
Det enda jag gör är att tänka. Jag vaknar vid tio eller 03.30 (om jag inte har varit vaken hela natten, det är ungefär samma chans), och då är det minst åtta timmar tills Daniel kommer hem, (den eventuella timmen mellan att han gått upp och att han gått till jobbet räknas inte) vilket innebär att jag har åtta timmar varje dag där jag sitter och grubblar på hur värdelös jag är. Idag har jag kommit fram till att jag egentligen inte har några psykiska problem, utan förmodligen bara är lat och inte vill jobba, så min hjärna har skapat sig en imaginär depression. (När jag berättade detta för Daniel sa han att jag inte skulle lyssna på vad min farmor har att säga om psykiska problem)
Jag sitter alltså här med min imaginära depression och min imaginära ångestproblematik och bara blir fet och försörjd av daniel som är för snäll för att säga det till mig. Vilket innebär att jag blir ännu ledsnare och känner mig ännu mera värdelös.
Idag har jag dessutom bölat som ett barn över imaginära ekonomiska problem, för att jag övertygat mig själv om att jag inte får någon sjukpenning och vi ABSOLUT inte kan leva på Daniels lön (han får ut såpass mycket att vi har minst 6000 kronor kvar efter att räkningarna är betalda, men enligt min hjärna kan vi absolut inte klara oss på det)
Jag måste göra något, jag måste fylla mina dagar med något. jag blir knäpp här. snart lyckas jag övertyga mig själv om att hela mitt liv bara är imaginärt, och jag egentligen inte existerar.

0 Visa hela listan

i kväll har varit en såndär riktig ångestkväll, jag håller på att bli knäpp på att inte ha något att göra på dagarna. Daytime TV eats my brains. Samtidigt är jag sjukskriven och arbetslös, och även om jag skulle få ett jobb så kan jag inte jobba, dessutom finns det inga jobb, förutom försäljare, vilket aldrig skulle funka med min ångesthistoria.

Det enda jag gör är att tänka. Jag vaknar vid tio eller 03.30 (om jag inte har varit vaken hela natten, det är ungefär samma chans), och då är det minst åtta timmar tills Daniel kommer hem, (den eventuella timmen mellan att han gått upp och att han gått till jobbet räknas inte) vilket innebär att jag har åtta timmar varje dag där jag sitter och grubblar på hur värdelös jag är. Idag har jag kommit fram till att jag egentligen inte har några psykiska problem, utan förmodligen bara är lat och inte vill jobba, så min hjärna har skapat sig en imaginär depression. (När jag berättade detta för Daniel sa han att jag inte skulle lyssna på vad min farmor har att säga om psykiska problem)

Jag sitter alltså här med min imaginära depression och min imaginära ångestproblematik och bara blir fet och försörjd av daniel som är för snäll för att säga det till mig. Vilket innebär att jag blir ännu ledsnare och känner mig ännu mera värdelös.

Idag har jag dessutom bölat som ett barn över imaginära ekonomiska problem, för att jag övertygat mig själv om att jag inte får någon sjukpenning och vi ABSOLUT inte kan leva på Daniels lön (han får ut såpass mycket att vi har minst 6000 kronor kvar efter att räkningarna är betalda, men enligt min hjärna kan vi absolut inte klara oss på det)

Jag måste göra något, jag måste fylla mina dagar med något. jag blir knäpp här. snart lyckas jag övertyga mig själv om att hela mitt liv bara är imaginärt, och jag egentligen inte existerar.

Annons

Uploader

got photos in group

Taggad med

The photo has no tags

Geo tag

Camera info

Comment the photo

Zynchii Wed 3 Feb 2010 10:27

Vart bor du flicka! för det låter som att du behöver ut och träffa trevligt umgänge som kan muntra upp dina imaginart ångestfyllda dagar! >< Dessutom hoppas jag på att samhället krashar, för att vi människor som lever här klarar nog inte av att leva i det här mer. Det äter upp oss och sätter diagnoser och antar att vi är si och så, när allting egentligen beror på omgivningen. Hur vi har det. Hur alla sitter i sina hem, ensamma, utan att vilja eller orka eller kunna göra någonting.De kontrollerar oss grenom jobb och utan jobb är vi utstötta. Du har en underbar pojkvän (låter det verkligen som) som lyser upp dina dagar. Allting som är "fel" eller "konstigt" finns inte. Det är någonting vi har kommit på. Ingenting kan vara fel. Jag hoppas allting bllir bättre, om du inte bor alltför långt bort kan jag komma och hälsa på om du skulle vilja! om du minns vem jag är. har varit väldigt, väldigt osical. Kramar till dig Lina!

- Read more -

catcall Wed 3 Feb 2010 10:28

kram på dig, söta lilla konspirationsteoretiker!

- Read more -

Abbadon Sat 30 Jan 2010 20:50

usch...tycker aldrig jag har något bra att säga. Men jag tänker på dig, vännen . Säg till om du villt räffas och fika eller så nästa vecka? *kram*

- Read more -

manipmagician Fri 29 Jan 2010 14:45

åh åh jag skickar ritbrädan med mamma nu i helgen så har du den på måndag!!!

- Read more -

catcall Fri 29 Jan 2010 14:46

åhhh, det blir asbra!

- Read more -

Tankgirrl Fri 29 Jan 2010 06:34

Kan inte vi gå ut å gå dagtid? det är roligare att gå med nån och jag sitter för det mesta hos Saga och pluggar så jag kan ta en paus och så kan vi gå en långpromenad!

- Read more -

DaniScythe Fri 29 Jan 2010 06:12

Jag håller fast vid att skillnaden mellan en depression och en eventuell imaginär depression bara är akademisk. Rent praktiskt skulle det inte göra någon skillnad. Dessutom så vill högerkrafterna att du ska känna dig värdelös som inte har något jobb för att de som har dåliga jobb inte ska våga bråka så skyll det här på samhället istället.

Du gör att mitt liv inte bara är småtrevligt utan att mitt liv faktiskt har en större poäng. Jag älskar dig så mycket och du gör mig så lycklig!

Allt ordnar sig! =)

- Read more -

weeanna Fri 29 Jan 2010 00:23

Men sötnos.. Jag känner igen mig, man känner sig så jävla värdelös när man inte har något "riktigt" att göra. Men är du sjukskriven så är det meningen att du skall bli frisk så småningom? Då måste du ju tillåta dig att vara sjuk nu.. Men du vill/orkar inte plugga nåt då? Volontärarbeta någonstans någon dag i veckan? så du känner att du får träffa folk och göra lite "riktig nytta" (JÄVLA LUTHER! UT UR FOLKSJÄLEN!), men inte så att du inte orkar? Det är så svårt att tillåta sig inte göra nytta.. ..om det är någon tröst så lät jag precis som du i början av min sjukskrivning, men efter ett tag så fick iaf jag in lite rutiner och slappnade av lite mer.. jag överlevde iallafall dels genom att jag hade stallet, dels genom att jag var hemmafru, och att varje dag som jag inte var i stallet skulle jag ta en lång promenad mitt på dagen, och sedan göra någonting - träffa en kompis eller gå och simma eller något annat som är nyttigt och känns bra, men är så lite press och stress som möjligt. Och du är alltid välkommen till Uppsala och leka med mig och hästarna! Hur som helst så mår ingen bra av att grubbla åtta timmar om dagen.. så.. ..åh, jag önskar jag kunde säga något bra. Stora kramar iallafall.

- Read more -

Emil Johnsen Thu 28 Jan 2010 23:41

Börja pyssla och bedriv spontanförsäljning?

- Read more -

Wistla Thu 28 Jan 2010 22:50

gumman =( synd att vi inte bor i samma stad för då kunde vi dra omkring och vara onödiga tillsammans ;)

och det är jätte jobbigt att leva på någon annans pengar, men det är något som de flesta får gå igenom en tid eller en annan.. men det löser sig ju det med tillslut.. och så är jag skitdålig på att skriva kloka saker som kan hjälpa, men jag hoppas att det ordnar upp sig snabbt och att du mår bättre redan innan jag trycker på "skicka" för det ska du ha du som är så fin människa!

- Read more -