Klassåterträff i kväll, det är 10 år sedan jag slutade 9an. Jag är nervös och lite angstig, 10 år sedan jag hade den här röda klänningen i storlek 34 och svartfärgad bob med hårdsprayad lugg. Ibland känns det som det var förra året och ibland som om det vore ett helt annat liv.
Jag är rädd att jag kommer vara den som är minst lyckad av alla, trots att facit inte är skrivet än.

+1!

haha, ja shit, jag vet inte om jag ens vågar tänka på det!

tack, finaste du! Jag gick på ett prestationsinriktad skola, och det sitter liksom kvar. En av mina klasskamrater blev färdig läkare häromdagen!

Du menar klar på universitetet? Sen ska h*n jobba rumpan av sig i 18 mån för sin AT, och sen ännu mer för att få sin ST - med tillhörande jourer och allt. Stackarn. ;P Nej, ärligt talat så finner ju alla sin lycka på sitt sätt och ditt är inte mindre värt än någon annans. Fast det är som sagt lättare sagt än gjort; jag får fortfarande påminna mig själv om det. Fastän jag trivs kanon på mitt jobb och mitt liv i största allmänhet just nu så kan jag inte låta bli att tänka på nästa steg; borde jag plugga vidare, byta inriktning totalt, köpa hus, skaffa fler barn, kanske hund, etc? När min lycka finns rakt framför näsan på mig redan.