I will not give this picture a name, beacuse I want you to feel what it means to you ................................................................................................ Det är inte lätt att prata om det här men jag delar det gärna med er.<3 : Många av er har undrat vart jag har tagit vägen och varför jag inte laddat upp bilder. Och jag tänkte därför förklara varför och dela en sak med er. De senaste tre åren har jag varit sjuk, ibland jättesjuk, har varit borta från skolan hälften av tiden. ( det är ständigt olika hur jag mår, men senaste veckorna har jag ofta knappt kunnat gå upp ur sängen) Det har varit år fyllda av enorm smärta, sjukhus, medicineringar man vill kräkas av, och ett oändligt antal nätter jag gråtit mig till sömns. Samtidigt har det varit de bästa tre åren i mitt liv... för under de här tre åren har jag insett vad i livet som verkligen betyder något. Det är så lätt att livet spinner på så fort, att man stressar sig fram,oroar sig för allt möjligt, fokuserar på fel saker och att livet på något sätt bara fortsätter spinna på utan att man hinner reflektera. Att livet istället inte blir mer än att vakna, äta, skolan, plugga, stressa, äta, tv, data, sova. När jag blev sjuk rasade allt som innan varit så självklart i mitt liv, jag fick mer perspektiv på saker än någonsin. Saker som innan kändes så viktigt som hur det skulle gå på samhällsprovet, hur jag skulle hitta min borttappade favorittröjja, allt sådant tappade helt plötsligt bara betydelse totalt. De här åren har lärt mig vad som verkligen är värt att leva för, att livet är tänkt att vara så obeskrivligt mer än vardag, och om att det finns så ljuvligt mycket mer... Dessutom har jag har funnit en tro som håller genom allt, hur mycket än allt runt omkring rasar. Jag vill jättegärna berätta mer om hur den här tiden har förändrat mitt liv, och vad det har visat mig, men min hälsa är ganska dålig nu när jag sitter och skriver, men när jag mår bättre ska jag börja skriva ner mina tankar mer och mer. Ingen har sagt att livet är enkelt, men äkta glädje är inte frånvaro av problem och saker som gör ont, det är att hitta glädjen mitt i det... Läkarna vet inte när jag kommer bli frisk igen ( men jag kommer att bli det!), men när motgångarna kommer så har man ett val: man kan låta det bryta ner en, eller så väljer man att ta all lärdom man kan av det och kämpa sig igenom det. Och till alla ni där ute som kämpar, ni har all min kärlek, vad ni än går igenom: ni klarar det här! och glöm inte, att desto mer man har emot sig, desto starkare blir man! Keep fighting! (jag kan inte tacka er nog för era kommentarer, var enda en.... ni hjälper mig igenom det här. kan aldrig tacka er nog) all min kärlek// Johanna.