September
Thursday 20 November 2008 photo 1/2
|
Åter igen, som någon som står mig kär sa,
tell your story, even when it hurts....
Klockan är halv tre på natten. Pappa är i ryssland, mamma i norrland och andreas i stockholm. För natten är jag helt själv i mammas lägenhet.
Det gör så fruktansvärt ont i huvudet och nacken att jag snart måste spy. det är omöjligt att få ens en liten blund sömn. jag sluter mina ögon och försöker desperat hitta något att fokusera på. något vackert. något som är bortom all smärta.
tankarna går tillbaka till den här dagen, hur solstrålarna letade sig in genom mitt fönster imorse, hur jag bara kunde le när de träffade mina nyvakna ögon. när jag vaknade imorse hade febern sjunkit, huvudvärken var inte lika påtaglig och jag kände med detsamma : det här är en bra dag. åh, om ni bara visste hur stor lycka det är de dagarna, när jag får känna att det är en dag i rätt riktning mot att få bli frisk. jag kände en sådan oerhörd längtan till att gå ut, och jag visste att jag hade en bok jag beställt som var redo att hämtas ut i utkanten av staden. den ork jag vaknat med kombinerat med en stor mängd längtan visste jag skulle göra att jag klarade av en promenad.
När jag kom ut genom porten möttes jag av den svala höstluften, det var så befriande att bara ta ett djupt andetag. Vattenpölarna längst trottoaren hade fryst till is, jag kunde bara storle vid tanken av att vintern som jag älskar så mycket var påväg. Jag valde att gå på smågator, där jag aldrig gått förut, för är det något jag älskar så är det att uttforska nya platser ( och det kan man göra även i sin egen hemstad). Det var så underbart att bara gå där helt själv och bara drömma, filosofera, hoppas, tänka, vara. Bara vara, varken mer eller mindre. Mitt uppe i mina tankar kom en söt liten katt fram på gatan och ville ha lite kärlek. Den strök sig mot mitt ben och var allmänt söt, jag klappade den hejdå och fortsatte min vandring. Det var oerhört tomt på de små gatorna jag gick, nästa person jag mötte längst vägen var en äldre man. Han såg trött ut, det såg ansträngt ut för honom att gå, och jag vet så väl hur det känns. Så jag log mitt största leende åt honom och sa "hej, hej " , han sken verkligen upp och hälsade tillbaka. Åh, hur vackra är inte sådana ögonblick ? Jag älskar människor.
När jag sedan kom fram till butiken där man kunde hämta ut paket, berättade kassörskan att min bok inte gick att hämta ut där. Butiken där just min bok gick att hämta ut, berättade hon, låg på toltalt andra sidan av staden än dit jag nu gått. Jag log åt mig själv, och insåg att om jag ville hämta ut boken, så skulle det innebära en minst lika mysig promenad imorgon. Vem vet vad som händer under den ? Det är det spännande med livet, att man aldrig vet vad som väntar bakom nästa hörn.
Och vet ni vad ? Under tiden jag har suttit här och drömt mig tillbaka till hur fin den här dagen faktiskt har varit, så har min huvudvärk blivit betydligt bättre, och illamåendet lättat. Kanske kan jag till och med somna nu, åh, tacksamhet.
<3
ni är så fina
Åter igen, som någon som står mig kär sa,
tell your story, even when it hurts....
Klockan är halv tre på natten. Pappa är i ryssland, mamma i norrland och andreas i stockholm. För natten är jag helt själv i mammas lägenhet.
tankarna går tillbaka till den här dagen, hur solstrålarna letade sig in genom mitt fönster imorse, hur jag bara kunde le när de träffade mina nyvakna ögon. när jag vaknade imorse hade febern sjunkit, huvudvärken var inte lika påtaglig och jag kände med detsamma : det här är en bra dag. åh, om ni bara visste hur stor lycka det är de dagarna, när jag får känna att det är en dag i rätt riktning mot att få bli frisk. jag kände en sådan oerhörd längtan till att gå ut, och jag visste att jag hade en bok jag beställt som var redo att hämtas ut i utkanten av staden. den ork jag vaknat med kombinerat med en stor mängd längtan visste jag skulle göra att jag klarade av en promenad.
När jag kom ut genom porten möttes jag av den svala höstluften, det var så befriande att bara ta ett djupt andetag. Vattenpölarna längst trottoaren hade fryst till is, jag kunde bara storle vid tanken av att vintern som jag älskar så mycket var påväg. Jag valde att gå på smågator, där jag aldrig gått förut, för är det något jag älskar så är det att uttforska nya platser ( och det kan man göra även i sin egen hemstad). Det var så underbart att bara gå där helt själv och bara drömma, filosofera, hoppas, tänka, vara. Bara vara, varken mer eller mindre. Mitt uppe i mina tankar kom en söt liten katt fram på gatan och ville ha lite kärlek. Den strök sig mot mitt ben och var allmänt söt, jag klappade den hejdå och fortsatte min vandring. Det var oerhört tomt på de små gatorna jag gick, nästa person jag mötte längst vägen var en äldre man. Han såg trött ut, det såg ansträngt ut för honom att gå, och jag vet så väl hur det känns. Så jag log mitt största leende åt honom och sa "hej, hej " , han sken verkligen upp och hälsade tillbaka. Åh, hur vackra är inte sådana ögonblick ? Jag älskar människor.
När jag sedan kom fram till butiken där man kunde hämta ut paket, berättade kassörskan att min bok inte gick att hämta ut där. Butiken där just min bok gick att hämta ut, berättade hon, låg på toltalt andra sidan av staden än dit jag nu gått. Jag log åt mig själv, och insåg att om jag ville hämta ut boken, så skulle det innebära en minst lika mysig promenad imorgon. Vem vet vad som händer under den ? Det är det spännande med livet, att man aldrig vet vad som väntar bakom nästa hörn.
Och vet ni vad ? Under tiden jag har suttit här och drömt mig tillbaka till hur fin den här dagen faktiskt har varit, så har min huvudvärk blivit betydligt bättre, och illamåendet lättat. Kanske kan jag till och med somna nu, åh, tacksamhet.
<3
Comment the photo
ha en alldeles, alldeles fantastisk dag och gläds åt detaljerna <3
på vilket sätt är du sjuk?:(
Igen.. På något konstigt vänster, Utan att ha pratat med dig, utan och ha träffat dig, utan att veta mer än att du heter Johanna och att du är jätte sjuk, så älskar jag dig och din underbara personlighet och utstrålning. Jag fortsätter att be för dig, varje kväll, och jag hoppas verkligen att du får ta del av många fler dagar som den här. Ta det lugnt i vinter myset <3
knappt .
men jag ser upp till dej, och älskar dina bilder. Varje ång man är inne på bdb och kollar så är det första jag gör att kolla på dina bilder :)
ajg kan sitta i i minst en halv timme och bara beundra en bild.
Sen glömmer jag vad jag skulle göra och går ut och fotograferar.
och varje gång jag får till ett bra kort tänker jag på dina vackra bilder.
Dom berör verkligen !
hoppas verkligen att du blir frisk snart. <3 jag ska be för dig.
ta hand om dig <3 underbar text.
det du skriver är så fint, dina bilder är så otroliga. som jag sa innan, kämpa på tills nerförsbacken kommer.
så håll näsan över ytan tills det vänder!
Puss !
Mvh Wilma
fortsätt kämpa på och dina bilder är för övrigt sjukt fina :D
du verkar vara en så stark människa, jag vill också vara sån! :)
65 comments on this photo Show all comments »
Directlink:
http://dayviews.com/catch-a-moment/297363470/
Visa toppen
Show footer