Previous photoThursday 21 July 2011 photo 5/5
|
(var full när jag skrev detta, därav röran)
Det var engång för cirka 3 år sedan. en osäker liten neurotisk tonåring som precis hade krypit ut ifrån sitt omringande skal av blyghet. den neurotiska tonåringen hade precis börjat nian och det var höst termin. det som fick denna osäkra lilla neurotiska tonåring att bege sig ut ifrån sitt lilla skal var att han för första gången i sitt 15 åriga liv hade träffat och skaffat sig en liten flickvän, och hade för första gången i sitt liv fått smak av orden och känslorna förälskad och kär. han hade tidigare blivit retad och halvt mobbad dom tidigare skolåren men nu kände han att han inte stod ut nå mer, han måste ta sig ut och stå upp för den han är! så han bestämde sig att sluta ta skit och vinglade ostadigt ut ifrån sitt skal och drog sitt första andetag från den fria luften utanför skalet, luften utanför skalet doftade frihet, mod, osäkerhet, nervositet men ändå friskt till skillnad från de inskränkta doften av ensamhet och vemod som befann sig innuti skalet. ja, nu var det en ny tid och det var dags att förändra sig för att kunna utveckla någon form av intressant och spännande karaktär eller personlighet som man inte bara kunde köra över. månaderna gick och det gjorde dessvärre flickvännen också. ty den osäkra lilla neurotiska tonåringen hade ingen som helst erfarenhet av livet utanför skalet varpå han begick misstag efter misstag och flickvännen fick nog och bröt upp. nu under denna period som hade gått hade det tyvär hänt endel diverse traumatiska händelser som gjorde att folk fick upp ögonen för den osäkra lilla neurotiska tonåringen, tyvär så spände många av dessa personer ögonen mot honom. han hade skapat sig allt för många fiender nu och folk började att mucka gräl med honom mer och mer, dock sprang den osäkra lilla neurotiska tonåringen iväg med svansen mellan bena varje gång. den osäkra lilla neurotiska tonåringen fann ingen trygghet någonstans och blev nojigare och nojigare och betedde sig allt underligare och underligare. men en dag träffade han på en person som var mycket speciell, han utstrålade en stark karaktär, personlighet och en oerhörd trygghet. den osäkra illa neurotiska tonåringen och den speciella personen kom väldigt bra överens och blev snabbt vänner och började umgås mer och mer. och den speciella personen gav den osäkra lilla neurotiska tonåringen något som han fattade, en ryggrad. den osäkra lilla neurotiska tonåringen blev snabbt tryggare i sig själv och sitt sällskap för första gången i sitt liv och flydde inte längre med svansen mellan bena när nävar började höjjas. den hära speciella personen hade lärt honom att vara stolt över sig själv och att inte låta folk trampa på en, vilket den osäkra lilla neurotiska tonåringen hade försökt eftersträva från allra första början men misslyckades. men nu hade han det och allt tack vare den speciella personen...........
egentligen är det hära bara en liten liten tugga av hela storyn. Robin, trotts att jag fortfarande är en liten osäker neurotisk tonåring så bär jag fortfarande på det du gav mig, ryggraden att säga ifrån och inte låta folk sätta sig över mig eller personer i min närhet som jag finner orättvist behandlade. du robin var ett skepp som lät alla ombord som var på djupt vatten och höll på att drunkna som du fann som bra människor och orättvist behandlade, trotts att skeppet själv tog in vatten och gick sakta men säkert mot botten så fortsatte du att ta hand och försvara andra så länge som du kunde hålla dig själv ovanför ytan. tyvärr så blev det ett väldigt olyckligt slut men du ska veta att du har lämnat ett avtryck bland oss människors hjärtan här i boden och jag vet att du är på en bättre platts just nu och du har funnit ditt rätta jag igen. vila i frid robin, jag glömmer dig aldrig.
http://www.youtube.com/watch?v=DmeUuoxyt_E&feature=related
Annons
Visa toppen
Show footer