August
Monday 26 July 2010 photo 1/1
|
Munsboro Bridgie
Jag var tolv år gammal, skulle fylla tretton i augusti. Men det här var tidigt på våren år 2007. Jag hade ridit ganska länge på ridskola, högbo ridklubb, Gick på dressyr- och hoppspecial, hade tävlat lite klubbtävlingar samt någon lokal tävling i både hoppning och dressyr på ridskoleponny. Jag tyckte att jag kunde så mycket om hästar, jag var i stallet varje dag, borstade, sopade, smörjde, men jag var egentligen ganska orutinerad. Min högsta önskan va att jag skulle få en ponny - En alldeles egen ponny. Men det trodde jag aldrig att jag skulle få. Sen sa mamma att vi kunde åka och prova lite ponnysar, och att vi kanske kunde köpa en ! Jag skulle isåfall få betala ponnyn själv - med mina "fondpengar" ( farmor&farfar och mormor&morfar har gett mej och min lillebror fonder varje jul sen vi föddes) och mina föräldrar skulle dela på månadskostnaderna. Jag var helt överlycklig. Den första ponnyn jag provade stod en bit utanför Uppsala, ett skäcksto, 12 år som hette Jasmine. Hon va jättefin och duktig men vi passade inte riktigt ihop och så va hon lite för känslig för mej. Sen åkte vi till Lena Kamensky och där fick jag prova två c-ponnysar som kommit till Sverige från Irland bara några dagar tidigare. Först red jag Munsboro Elsie, ännu ett skäcksto. Det gick bra men hon va lite seg och jag gillar pigga hästar. Sen skulle jag prova nästa ponny. Jag visste att det var ett 6årigt sto som inte hade gjort något, även hon (!!!) brunskäck. Fick gå och hämta henne i hagen och ja blev kär i henne direkt, eller i hennes utseende och sätt att vara. Jag hoppades att hon skulle vara rolig att rida. Hon stog där i hagen, busiga ögon som knappt syntes under en jättelång pannlugg, universums tjockaste man måste hon ha haft och långt lockigt (/krulligt) hovskägg. Jag fick göra iordning, sen rida på utebanan och hoppa. Hon va så grymt rolig. Hoppade allt, va pigg och busig men framförallt väldigt snäll och ärlig. Mamma sa att jag sken som en sol medans jag red henne. Fick även rida ut en tur i skogen , Fredric red med på snowstorm och jag galopperade över en äng, hoppade lite diken och stockar. Det var bara att hålla sej i manen!! När jag sen hoppade av så visste jag säkert... - att det var henne jag ville ha. Var dit och provade henne två gånger till, men mest för att vi skulle vara helt säkra och så, vi va ganska osäkra med allt eftersom det här var vår första häst. Min mamma och pappa kunde ingenting alls om hästar, Dom kunde ungefär vad som var fram och bak på hästen men inte så mycket mer. Det var i princip jag som skötte hela hästköpet. Jag ringde till ägarna av hästarna vi provade, fixade besiktining m.m. Den tredje maj 2007 var dagen med stort D, dagen då Bibbi skulle få komma hem till stallet. En torsdag och klubben hade fullt upp med Högbospelen och jag fick lasta ur henne mitt bland alla tävlingsekipage. Jag ledde henne upp till stallet och var den stoltaste flickan i välden !
Hur hon fick smeknamnet Bibbi är faktiskt lite roligt, jag skulle berätta för min då hmm (?)3åriga kusin att jag skulle köpa en ponny som heter Munsboro Bridgie. Det blev lite svårt för henne at försöka säga det. Så tänkte att B-R-I-D-G-I-E skulle bli lite lättare, men hon sa "briddie, biiddie, Bibbi " , "kan inte hon heta Bibbi, de är mycke enklare att säga ? " och så blev det !
Våran första tävling var i Storbyn, jag kommer inte ihåg när men det var nån gång då under sommaren. Jag va så sjukt nervös, hade aldrig åkt ut från klubben och tävlat förut. På morgonen när jag kom, helt hyper så tittade Bibbi på mej med en lugn blick som för att säga : ' varför är du så nervös för, de här kommer gå bra'. Jag tror att det lugnade mej lite att hon var så lugn. Att hon så snällt följde med mej in i transporten och stod stilla hela vägen. Väl framme lastade jag ur i god tid, ledde henne ner till själva tävlingsområdet så att hon skulle få vänja sej vid miljön eftersom hon inte heller hade tävlat förut. Jag trodde hon skulle bli nervös av speakern och alla hästar runtomkring men när vi ställde oss bredvid ridbanan, så det första hon gjorde var att sluta ögonen och vila ena benet. Helt oberörd - som om hon stod hemma i sin box och sov. Själva tävlingen den dagen gick så bra. Hoppade LD och även min allra första LC , avd.B. Och vi var felfria i båda klasserna. Jag har det på film och det är så gulligt att se. Hur jag står där i lätt sits, styr på hindrena och ponnyn hoppar runt där medans tyglarna glappar. Efter båda klasserna slänger jag mej om halsen och kramar henne och så hänger jag hela vägen ut från banan. Det blir ju inte sämre av att jag får rida ärevarv i båda klasserna heller :)
Nu kan jag inte skriva lika långt om allt, för då får jag sitta i timmar... Under resten av 2007 tävlade jag några till ungponny LC, sen vanliga och jag red som ungponny i LB året ut, fastän jag kvalade ganska snabbt så ville jag ta det lugnt. I mars 2008, första hemmatävling för året så hoppade vi våran första LA. Vi va felfria ! Hoppade sen två LA till på en till hemmatävling en månad senare, 0 fel i första och 4 fel i andra. Ponny SM skulle ju vara på Högbo i Juni och jag fick reda på att om jag lyckades kvala till MsvB så kunde jag få vara med och tävla i Sandviken Energi Cup på SM som gick i LA-LA-MsvB-MsvB+5. Vi åkte då upp till Hudiksvall över en dag för att rida LB LA och hoppades att jag skulle vara nolla i LA:n för det var sista chansen innan SM. Jag var jättenervös och red som en kratta men Bibbi räddade mej gång på gång och vi kom runt felfria. På SM hoppade jag första och andra dagen, jag blev då kvalad vidare till "semifinalen" men valde att inte hoppa. Hon hade gått jättefint, men det kändes lite tidigt med Msv efter bara 6 LA rundor och det var nog klokt av mej. Debuterade MsvB i augusti på hemmaplan, i världens sommarvärme , kommer jag ihåg, kom ut med 12 fel och satt fram vid öronen efter sista hindret... :P Gick då tillbaka till att rida LB LA året ut. 2009 hoppade vi mest LA MsvB och någon LB då och då. Vi har varit nolla i ganska många MsvB nu, och placerade i flera. Även ridit en MsvB+5 i åskväder där vi nollade.
I år (2010) Var våran allra största prestation uppe i Umeå. Eliten omg,3. alltså finalen som gick i msvB. Jag tror inte att folk räknade med oss. Var väl egentligen bara den fjärde ryttaren för att det behövdes fyra. Eller det var iallfall så det kändes. Men jag var fast besluten att det skulle gå bra. Så jag och Bibbsan gick in och nollade och gjorde en av våra bästa rundor någonsin. Hon var så underbart fin och jag gjorde inga missar. Jag blev lite halvt skräckslagen när vi hittils var nolla och red upp mot sista hindret. Vi låg enormt stort och jag hann tänka ganska mycket. "nej de här vi klarar vi aldrig" och liknande. Men jag smackade på Bibbi och de va precis som om att hon visste att det var viktigt att vi skulle klara det. Så hon tog i allt vad hon kunde och hoppade så jävla stort! Världens mest underbara ponny. Resten av laget gjorde också superrundor och vi vann och kom till Strömsholm. Det var coolt att få rida på strömsholmsbanan, men sen att det inte gick så bra är en annan sak ;)
Nu låter det som om det alltid har gått bra för oss. Men vi har haft våra fighter. Ungefär två veckor efter att jag fick henne så gjorde hon allt tvärtemot vad jag sa : om jag försökte bromsa stack hon med mej, och när jag ville att hon skulle gå vägrade hon ! Vi hade även en period när jag inte kom ifrån anläggningenn. Så fort jag skulle försöka rida ut så ställde hon sej rakt upp på bakbenen, snurrade runt och stack hem med mej... -.-
Bibbi har tagit mej från att rida LD på klubbtävlingar till att rida medelsvåra klasser på nationella och elittävlingar. Hon har lärt mej så otrooligt mycket. Hon har ändrats efter tiden jag har utvecklats. Det kanske låter lite konstigt, men när jag fick henne så va hon (för det mesta) fromm som ett lamm, gjorde allt jag sa och skulle aldrig komme på tanken att sticka med mej, bocka eller hitta på något hyss - trots att hon var en inte särskilt mycket riden ungponny men enorm överskottsenergi ( som hon tog ut i hagen genom att bralla runt och leka rodeo) men nu när jag har blivit ganska rutinerad så har även hon blivit mycket tuffare. Nu kan hon slänga in ett bocksprång nån gång i bland eller gör alite luftsprång eller försöka sticka när hon är på bushumör ( men säger man åt henne så slutar hon) Hon va en perfekt första ponny och läromästare och nu är hon den perfekta ponnyn att tävla och sken a runt i skogen med. Hon är bäst och ställer upp i alla lägen.. !
Känns bara så sorgligt att jag måste sälja henne, jag börjar bli för stor och jag vet att det är dags att gå vidare - vi kan inte heller komma särskilt mycke längre tillsammans. Men hon kommer få det bra. Dom som ska köpa henne är jättesnälla och det kan nog inte ha blivit bättre ! Felicia heter hon som ska rida Bibbi och sen så är de väl meningen att hennes småsyrror så småningom också ska det. Så hon blir nog kvar där ganska länge och det känns bra. Att hon får ett varaktigt hem. Jag kommer grina som en liten barnunge när hon ska kliva på lastbilen. Men så får de vara. Jag menar - hon ska inte till andra sidan världen (bara till andra sidan Sverige hehe) Jag kommer fortfarande veta hur hon mår och hur det går för henne oc förhoppningsvis kunna träffa henne någon gång igen :) Det är ju inte precis så att jag aldrig mer kommer se henne. Men iallfall.
Munsboro Bridgie - du kommer alltid finnas i mitt hjärta, föralltid. Kommer aldrig sluta älska dej. Bara såatt du vet. Du är bäst i världen.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Wed 28 Jul 2010 13:01
fina du <3
Anonymous
Wed 28 Jul 2010 13:01
ojhoooj <3
soffiiholofsson
Mon 26 Jul 2010 17:56
hon kommer att få de jätte bra här i gällivare med Felicia de kan jag lova! :)
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ccccccaroline/466883651/
Visa toppen
Show footer