sanningens ord

Vad brukar man säga? ett gott skratt förlänger livet, men min sorg i mitt hjärta är svårt att se. varför mig frågar jag mig själv ibland, det är inte så att jag är deppad som jag var "förr" jag är helt annorlunda nu. Jag var bara tvungen att skriva detta, ni som verkligen känner mig vet hur svårt det var förr, jag ville inte leva, inte snacka med någon om mina problem, kanske berodde det på att mina föräldrar skiljdes och bråkade då, eller skolan, det var en mardröm ibland. Jag ville så mycket, vara en duktig flicka, få bra resultat på allt. Hade ångest, skadade mig själv på olika sätt. Det blev inte bättre när min lärare va elak, riktigt riktigt elak mot mig, pga min starka vilja, jag ville alltid gå min egen väg, inte vara beroende av andra. Jag kan ärligt säga att det fortfarande präglar mig, men att jag försöker glömma allt det, bara gå vidare. Jag klarar motgångar, även om den största delen om mitt liv har varit en uppförsbacke. Nu börjar det plana ut igen :) Jag är oerhört tacksam för alla vänner som stöttar mig, men känner att ni ändå inte riktigt förstår vad jag varit med om. Men det är okej, ni bryr er åtminstone om mig, mycket. Älskar er av hela mitt hjärta, hoppas ni accepterar mig. Hurshelst, bryr mig inte vad andra tycker om mig, jag är den jag är och vill vara och jag ändrar aldrig nånsin på mig. Peace out!

There are more blog posts on this day (2)