Friday 4 July 2008 photo 1/5
|
Kom precis in från stallet
Har gått igenom sakerna som hon som troligen ska köpa Totte
ska få med på köpet, grimmor, sadlar, träns osv
Det var så jävla jobbigt att stå där ute
och rota bland Frejas gamla saker,
och bland Neicas saker.
Alla medeciner som Neica fick när hon va sjuk,
alla salvor som jag så enträget kletade på henne
dag ut och dag in i hopp om att hon skulle bli bra.
Men det var ju lönlöst....
En av sakerna som gjorde allra mest ont var när jag hittade
den lilla påsen med man-tussarna som jag klippte av Freja,
jag kunde fortfarande nästan känna doften av henne i det.
Det var som om mitt hjärta brast, igen.
Sedan att rota bland dom saker som är Tottes.
Tårarna brände innanför mina ögonlock hela tiden,
och några enstaka letade sig sakta ned för mina kinder.
Jag trodde jag skulle klara det här bra,
men jag inser nu att det gör jag inte alls.
Jag vet att han kommer komma till ett jättebra ställe,
Emma, som hon heter som ska ha honom,
är en jättebra tjej, verkar det som.
Hon bor en liten bit utanför Uddevalla,
så jag kommer kunna hälsa på Totte rätt så ofta.
Men det kommer kännas så fel,
att någon annan rider på MIN häst,
att han kommer tillhöra någon annan resten av sitt liv
och inte mej.
Det kommer såklart inte vara det samma som när Freja försvann,
det kan det inte bli,
för så mkt smärta har jag svårt att tro jag kan känna en gång till,
iallafall utan att totalt gå under utav den.
Men det är nog inte långt därifrån känner jag nu,
han har ju trots allt vart med mej genom alla åren
Han har torkat mina tårar
dom över hur jag mått,
efter alla slag,
och inte minst efter Frejas och Neicas död.
Fy fan vad jag hatar sånt här ='(
Kom och krama mej och säg att allt kommer bli jättebra
Snälla....
Har gått igenom sakerna som hon som troligen ska köpa Totte
ska få med på köpet, grimmor, sadlar, träns osv
Det var så jävla jobbigt att stå där ute
och rota bland Frejas gamla saker,
och bland Neicas saker.
Alla medeciner som Neica fick när hon va sjuk,
alla salvor som jag så enträget kletade på henne
dag ut och dag in i hopp om att hon skulle bli bra.
Men det var ju lönlöst....
En av sakerna som gjorde allra mest ont var när jag hittade
den lilla påsen med man-tussarna som jag klippte av Freja,
jag kunde fortfarande nästan känna doften av henne i det.
Det var som om mitt hjärta brast, igen.
Sedan att rota bland dom saker som är Tottes.
Tårarna brände innanför mina ögonlock hela tiden,
och några enstaka letade sig sakta ned för mina kinder.
Jag trodde jag skulle klara det här bra,
men jag inser nu att det gör jag inte alls.
Jag vet att han kommer komma till ett jättebra ställe,
Emma, som hon heter som ska ha honom,
är en jättebra tjej, verkar det som.
Hon bor en liten bit utanför Uddevalla,
så jag kommer kunna hälsa på Totte rätt så ofta.
Men det kommer kännas så fel,
att någon annan rider på MIN häst,
att han kommer tillhöra någon annan resten av sitt liv
och inte mej.
Det kommer såklart inte vara det samma som när Freja försvann,
det kan det inte bli,
för så mkt smärta har jag svårt att tro jag kan känna en gång till,
iallafall utan att totalt gå under utav den.
Men det är nog inte långt därifrån känner jag nu,
han har ju trots allt vart med mej genom alla åren
Han har torkat mina tårar
dom över hur jag mått,
efter alla slag,
och inte minst efter Frejas och Neicas död.
Fy fan vad jag hatar sånt här ='(
Kom och krama mej och säg att allt kommer bli jättebra
Snälla....
Comment the photo
jo, det är väl så.
men det kommer va hemskt i början när man åker förbi han på väg hem =(
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ceca/233237991/