Sunday 17 October 2010 photo 1/2
|
Igår var det för bra för at vara sant, hade n toppendag men den blev sämre och sämre.
På kvällen sa mamma att Majken (kaninen) andades konstigt och att hon säkert var förskyld. Så jag satt ute med henne innanför min jacka med ljus i kaninhuset för att försöka få henne varm, det var försent för att åka till vetrinären så det var inget vi kunde göra, jag satte ner ljuset på golvet och alltid var hon bredvid det och försökte bli varm. Tillslut så låste vi indom i den lilla buren, la frigolit under för att försöka hålla värmen la friglit under den lilla transportburen i gallerburen, la dit extra mycket hö, äppelbitar, la på mattor och handdukar och jackor på buren för att hålla värmen, sen kunde jag inte göra mer.
Imorse när jag vaknade gick jag ut till dom, tog bort mattorna, handdukarna och det första jag såg var en svart/vit kanin ligga på sidan ihopkurad. Jag tog upp henne och kramade henne, en knytnäve stor verelse som hade hoppat runt och sovit i mitt knä till klockan 11 kvällen innan. En varelse kanin som inte varit helt stel utan bor dött för 1-2 timmar innan jag vaknade.
Det första jag sa när vi fickhem dig var "vi ska klara det här älskling" satte huvudet mot hennes och pussade henne.
Vi klarade det i drygt 3 veckor, innan du försvann, nu har jag suttit med dig i lektugan, inlindad i en handduk i 1 timme och kramat och gråtit för livet.
Det värsta är inte att du är död, men jag saknar dig så mycket och gjorde allt jag kunde. Det värsta är hur alla kommer se på mig. Se mig som en djurplågare eftersom att jag har förlorat 6 stycken på 1 år. Det är hemskt, och det tynger ner mig.
Jag gick uppför trappan till mammas sovrum och sa "Jag sa ju att hon inte skulle klara av kylan"
Mamma sa att vi gjorde allt vi kunde, och det gjorde vi. Dra bara inga fördomar.
R.i.p världens finaste majken 30 Juli - 17 October.
Ditt liv, precis som andras, blev allför kort.
Vi klarade det inte och det kommer vi aldrig göra.
Det här är inget jag vill prata om på telefon. Om nån vill säga nått om det, så får dom säga det imorrn i skolan eller nått. Jag börjar bara gråta igen.
På kvällen sa mamma att Majken (kaninen) andades konstigt och att hon säkert var förskyld. Så jag satt ute med henne innanför min jacka med ljus i kaninhuset för att försöka få henne varm, det var försent för att åka till vetrinären så det var inget vi kunde göra, jag satte ner ljuset på golvet och alltid var hon bredvid det och försökte bli varm. Tillslut så låste vi indom i den lilla buren, la frigolit under för att försöka hålla värmen la friglit under den lilla transportburen i gallerburen, la dit extra mycket hö, äppelbitar, la på mattor och handdukar och jackor på buren för att hålla värmen, sen kunde jag inte göra mer.
Imorse när jag vaknade gick jag ut till dom, tog bort mattorna, handdukarna och det första jag såg var en svart/vit kanin ligga på sidan ihopkurad. Jag tog upp henne och kramade henne, en knytnäve stor verelse som hade hoppat runt och sovit i mitt knä till klockan 11 kvällen innan. En varelse kanin som inte varit helt stel utan bor dött för 1-2 timmar innan jag vaknade.
Det första jag sa när vi fickhem dig var "vi ska klara det här älskling" satte huvudet mot hennes och pussade henne.
Vi klarade det i drygt 3 veckor, innan du försvann, nu har jag suttit med dig i lektugan, inlindad i en handduk i 1 timme och kramat och gråtit för livet.
Det värsta är inte att du är död, men jag saknar dig så mycket och gjorde allt jag kunde. Det värsta är hur alla kommer se på mig. Se mig som en djurplågare eftersom att jag har förlorat 6 stycken på 1 år. Det är hemskt, och det tynger ner mig.
Jag gick uppför trappan till mammas sovrum och sa "Jag sa ju att hon inte skulle klara av kylan"
Mamma sa att vi gjorde allt vi kunde, och det gjorde vi. Dra bara inga fördomar.
R.i.p världens finaste majken 30 Juli - 17 October.
Ditt liv, precis som andras, blev allför kort.
Vi klarade det inte och det kommer vi aldrig göra.
Det här är inget jag vill prata om på telefon. Om nån vill säga nått om det, så får dom säga det imorrn i skolan eller nått. Jag börjar bara gråta igen.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Sun 17 Oct 2010 16:14
åh gumman :'(<3
det är inte alls ditt fel, verkligen inte!
Lider med dig :(<3 det är bara o ringa mig om du vill prata <3
det är inte alls ditt fel, verkligen inte!
Lider med dig :(<3 det är bara o ringa mig om du vill prata <3
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/ceeline/474912672/