Wednesday 24 November 2010 photo 1/1
|
I måndags så föll himlen ner över mitt huvud, en kalldusch och en rent helvete.
För många många år sedan så fick min farfar cancer i halsstrupen, han överlevde efter många sjukhusbesök och en snabbockad operation. Men sedan efter att få laserröntgen för många gånger så började hans tänder att ge upp efter all strålning och hans hals blev besvärlig.
Dom opererade då in ett rör från yttersidan av halsen in i strupen för att han ska kunna andas normalt.
Det funkade bra men var besvärligt för både farmor och farfar, farmor hade mycket att tänka på eftersom att dom inte hade någon hemmhjälp.
Det största problemet var att farfar gick ner i vikt och man ville få i han så mycket näring som möjligt.
I somras började han få problem med magen och farmor och pappa kände igen det mycket väl.
Så får 3-4 veckor sedan las han in på sjukhus, bara för att få upp vikten och energin och för att underlätta för farmor.
När han då skulle åka till SÖS för att röntgas för 2 veckor sedan så väntade han på en taxi tillbaka till sjukhuset, han fick stå att vänta och luta sig mot en vägg i 45 minuter och kunde inte röra på sig när han blev trött, tillslut råkade han snubbla på sina egna ben och ramla frammåt, han föll handlöst ner på huvudet och som tur var så spräckte han bara upp ögonbrynet. Men en spricka i låret skulle han också få tydligen. Så nu är lårbenshalsen bruten..
jävla sjukvård säger jag bara.
I måndags berättade pappa för mig att farfar har fått cancer igen, i bukspotskörteln men den har spridit sig till andra organ.
Därav hans problem med magen.
Läkarna och kirurger har haft videosamtal med andra länder i norden, i europa och i USA om farfars problem och de har också haft konferanser om det.
Och de kom fram till att de inte kan hjälpa farfar på nått vis, eftersom att den har spridit sig.
Cancern kom i slutet av sommaren och har redan spridit sig, tydligen är det ärftligt eftersom att farfars mamma hade det, därför kände pappa och farmor igen det.
Dom kom fram till att farfar bara hade 1 år kvar att leva, men eftersom att han var som han var i hälsan så beslöt de sig för bara ett halvår.
Farfar kommer få mycket morfin mot slutet eftersom att det kommer vara så smärtsamt.
Jag kommer sakna dej farfar, den bästa farfarn som finns. Jag älskar dej miljoner varv runt jorden. Det känns ledsamt att veta att du bara har en så kort tid kvar. Jag älskar dej verkligen. <3
Det här är inget som jag velat prata i telefon om eller smsa eller skriva om förens nu, hoppas alla tar respekt för det.
Annons