July
Friday 4 September 2009 photo 1/1
|
Älskade Alban
Du var det bästa som fanns, du var alltid glad och du ställde upp i alla lägen!
Du har alltid funnist vid våran sida och du svek oss aldrig, jag minns inte en dag utan dej!
När jag var sex år så kom du till min familj som en liten nalle björn, du var verkligen en nalle björ, du hade så mycket pälls och du var den sötaste valp jag någonsin sett!
Du var redan då en riktigt glad liten buse som älskade allt, och det var det som gjorde dig så fantastisk!
Men efter ett och ett halvt år fick vi veta att du inte skulle leva så länge..
Du hade en armbåge som inte passade in i leden och ditt beckene var ihopväxt med ryggraden och du skulle inte bli gammal..
Och idag kom den dagen som jag aldrig ville uppleva, nio år senare efter vi fått beskedet så orkade inte din kropp bära dig mer..
Det är så fruktansvärt jobbigt att veta att du aldrig mer kommer att ligga i min soffa på mitt rum när jag ska sova, att jag aldrig mer ska få vakna och se dej ligga helt utsträckt på soffan och sova så gott, jag kommer aldrig mer få krama om dig min stora nalle björn och jag kommer aldrig mer få se dina vänliga ögon som tittar rakt i själen på en.
Jag ser inte ens vad det är jag skriver för mina göon är dränkta i tårar men jag skriver det som kommer från mitt hjärta..
Jag kommer alltid att minnas dig som den gladaste varelsen på jorden och du älskade att leva!
Och sa man ordet bada till dig så blev det full fart på en gång, du som älskade att bada!
Jag kommer aldrig att glömma sista gången du han bada innan du lämnade jorden.
Vi var i brasjön och du ville inte gå upp när vi skulle åka hem, du stod bara och tittade på oss med dina stora bruna ögon, som om du ville säga att "jag vill inte upp än".
Det var ditt sista bad ...
Nu får jag sldrig mer simma med dig och när jag va liten så brukade jag få hålla dig i svansen och du boxerade in mig till stranden.
Åh jag vill inte ens tänka på det!
Du älskade också att vara med oss i stallet och vi brukade köra kapplöpning från stellet till huset du och jag..
Men du var riktigt snabb så det blev oftast oavgjort.
Och så hade du ju dina kottar som var som ädelstenar för dig!
Du kunnde stå i timmar och stirra på kotten och bara vänta tills någon skulle kasta den åt dig..
Det bästa du visste var att leka!
Men din kropp höll inte för så mycket lek som du ville...
Och i Tisdags så blev du akut halt på ditt framben och idag åkte vi för att kolla upp dig, och det jag inte ville höra fick jag lov att hora mot min vilja, det finns ingenting att göra, det bästa är om vi låter han somna in...
Jag kännde hur lusten gick ur mej och jag skönk ihop på stolen och tårana började rinna ner för mina kinnder..
Fattar inte veterinären någonting, Alban!? det går inte att leva utan honom, han förstår inte vad det är han står och säger, han var som min bror fast i hundformat!
Innan vi blev uppropna i vänte rummet så låg Alban i bilden och väntade, och jag ångrar djupt att jag inte satt med han där i bilden tills han skulle in, men jag visste inte då att det var hans sista stunder på jorden..
När dom ropade upp han så gick vi ut till bilen och hämtade honom och han var lika glad som vanlig, fast han hade så ont i benet..
Han hoppade ut ur bilden på tre ben, viftade på svansen och och travede emot mig, det är det sista jag får se han göra innan dom söver der han för rönken och sen får han inte vakna nå mer...
Jag skanar han så det gör ont i hela mitt hjärta!
Jag kan inte se något mer nu, det är för mycket tårar som skymmer min blick. men jag kommer alltid att minnas dig som den gladaste, roligaste, finaste, bästa varelsen på jorden för du kämmpade dig igenom alla svårigheter med din otroliga vilja och du älskade livet!
Livet är så orättvist!!
Varför skulle just du som älskade att leva bli hindrad av att din kropp inte orkade mer?
Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag saknar och älskar dig Alban!
Men vi syns i himlen igen..
Jag älskar dig Alban!
<3
Du var det bästa som fanns, du var alltid glad och du ställde upp i alla lägen!
Du har alltid funnist vid våran sida och du svek oss aldrig, jag minns inte en dag utan dej!
När jag var sex år så kom du till min familj som en liten nalle björn, du var verkligen en nalle björ, du hade så mycket pälls och du var den sötaste valp jag någonsin sett!
Du var redan då en riktigt glad liten buse som älskade allt, och det var det som gjorde dig så fantastisk!
Men efter ett och ett halvt år fick vi veta att du inte skulle leva så länge..
Du hade en armbåge som inte passade in i leden och ditt beckene var ihopväxt med ryggraden och du skulle inte bli gammal..
Och idag kom den dagen som jag aldrig ville uppleva, nio år senare efter vi fått beskedet så orkade inte din kropp bära dig mer..
Det är så fruktansvärt jobbigt att veta att du aldrig mer kommer att ligga i min soffa på mitt rum när jag ska sova, att jag aldrig mer ska få vakna och se dej ligga helt utsträckt på soffan och sova så gott, jag kommer aldrig mer få krama om dig min stora nalle björn och jag kommer aldrig mer få se dina vänliga ögon som tittar rakt i själen på en.
Jag ser inte ens vad det är jag skriver för mina göon är dränkta i tårar men jag skriver det som kommer från mitt hjärta..
Jag kommer alltid att minnas dig som den gladaste varelsen på jorden och du älskade att leva!
Och sa man ordet bada till dig så blev det full fart på en gång, du som älskade att bada!
Jag kommer aldrig att glömma sista gången du han bada innan du lämnade jorden.
Vi var i brasjön och du ville inte gå upp när vi skulle åka hem, du stod bara och tittade på oss med dina stora bruna ögon, som om du ville säga att "jag vill inte upp än".
Det var ditt sista bad ...
Nu får jag sldrig mer simma med dig och när jag va liten så brukade jag få hålla dig i svansen och du boxerade in mig till stranden.
Åh jag vill inte ens tänka på det!
Du älskade också att vara med oss i stallet och vi brukade köra kapplöpning från stellet till huset du och jag..
Men du var riktigt snabb så det blev oftast oavgjort.
Och så hade du ju dina kottar som var som ädelstenar för dig!
Du kunnde stå i timmar och stirra på kotten och bara vänta tills någon skulle kasta den åt dig..
Det bästa du visste var att leka!
Men din kropp höll inte för så mycket lek som du ville...
Och i Tisdags så blev du akut halt på ditt framben och idag åkte vi för att kolla upp dig, och det jag inte ville höra fick jag lov att hora mot min vilja, det finns ingenting att göra, det bästa är om vi låter han somna in...
Jag kännde hur lusten gick ur mej och jag skönk ihop på stolen och tårana började rinna ner för mina kinnder..
Fattar inte veterinären någonting, Alban!? det går inte att leva utan honom, han förstår inte vad det är han står och säger, han var som min bror fast i hundformat!
Innan vi blev uppropna i vänte rummet så låg Alban i bilden och väntade, och jag ångrar djupt att jag inte satt med han där i bilden tills han skulle in, men jag visste inte då att det var hans sista stunder på jorden..
När dom ropade upp han så gick vi ut till bilen och hämtade honom och han var lika glad som vanlig, fast han hade så ont i benet..
Han hoppade ut ur bilden på tre ben, viftade på svansen och och travede emot mig, det är det sista jag får se han göra innan dom söver der han för rönken och sen får han inte vakna nå mer...
Jag skanar han så det gör ont i hela mitt hjärta!
Jag kan inte se något mer nu, det är för mycket tårar som skymmer min blick. men jag kommer alltid att minnas dig som den gladaste, roligaste, finaste, bästa varelsen på jorden för du kämmpade dig igenom alla svårigheter med din otroliga vilja och du älskade livet!
Livet är så orättvist!!
Varför skulle just du som älskade att leva bli hindrad av att din kropp inte orkade mer?
Jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag saknar och älskar dig Alban!
Men vi syns i himlen igen..
Jag älskar dig Alban!
<3
helt plötsligt när jag satt och läste kom jag på mig själv : shit, jag gråter!
sjukt fint skrivet& som sagt jag älskar dig! <333
han var verkligen underbar celinne <3
keep shine my friend!
<3
35 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/celinnehansson/408697085/
Visa toppen
Show footer