DEPPIGT INLÄGG. LÄS INTE OM DU BARA SKA KLAGA.

Jag saknar min fina ängel, min syster, min älskling. Min Nathalie. Fyfan vd jag saknar henne. Det har gått 2 jävla år sen vi bestämde oss för att bli blodsystrarh idag finon inte vid min sida varje dag. Min underbara flicka som jag kunde prata med om precis allting. Jag har inte träffat henne sen i april, innan det var det i november, innan det september och innan det april. Nu när jag behövernne som mest så är hon inte här hos mej. Jag undrar bara hur fan allting kunde gå så fel.
Hela dethär året har allting bara gått neråt i en ond spiral. Ingenting har blivit som det skulle. Orkar inte dra massa anledningar.
Nu har jag varit självskade fri en i sommras och nu börjas det igen. Fan. Orkar inte med det.
Jag mår inte så jävla bra som folk verkar tro. Vill bara bort från denhär skiten nu. Bort från allting.
Sånt jag bara tyckt var onödigt förr är det jag behöver mest nu. Spriten, ciggen och rakbladen. Dom ger mej ant att tänka på ett tag.
Jag har börjat gå hos bup igen men hittils inte hjälpt nånting. Jag är inte mej själv längre. Inta samma glada, spralliga sociala tjej som för 2 år sedan. Jag har blivit någon jag inte känner igen. Tystlåten, depprimerad och osocial.
Jag och dom på bup misstänker att jag har borderline men vi har inte börjat med någon utredning eller nåt sånt än.
Det enda jag vill nu är att jag försvinner fårn jordens yta så jag slipper leva med denhär skiten.

Annons

The photo has no tags

August 2013