March
Friday 9 November 2012 photo 1/1
|
Jag söker inte uppmärksamhet. Jag har aldrig tvingat någon att läsa. Jag skriver av mej. Jag skriver allting rakt från hjärtat. Ingenting är fejkat eller påhittat.
Tänkte tillbaka nyss. Jag har mått dåligt varje dag i över ett år nu. Har svårt att minnas varför jag egentligen började må dåligt. Vad var det som hände? Vart gick allting fel? Det finns ingen som kan svara på det. Allra minst jag själv.
Det var i maj nu i år som jag började må riktigt dåligt. Jag talade inte om det för någon. Jag blev gravid och allting rasade. Jag var tvungen att göra abort för att jag visste att jag inte skulle klara av att ta hand om ett barn. Det gorde så ont i mej när jag insåg det.
Det var det barnet som skulle bli min lilla pojke. Det jag gått och längtat efter hela tiden. Det hände för tidigt. Det skulle ju inte hända förens om några år!
Jag mådde verkligen jätte dåligt. Jag var inte i skolan på över en månad. Folk undrade varför men jag vägrade tala om det.
Klarade verkligen inte av att tänka på det.
Jag gick upp massor i vikt under den lilla tiden. Inte så konstigt ändå. Men jag gick aldrig ner vikten igen.
Jag verkligen hatar min kropp.
När skolan slutade för sommaren trodde jag att det skulle bli bättre.Det blev det Inte direkt.
Jag vart utslängd hemifrån redan andra dagen på sommaren. Jag bodde hemma hos min älskling ett tag. Kom hem efter kasnke 2 veckor för att hämta pengar sen åkte jag igen.
Var ensam hemma hos honom större delen av sommaren. Både han och hans föräldrar jobbade.
Jag sov mest hela dagarna. Kom inte hem förens i början av juli. Var hemma ett tag och mådde skit.
I mitten av juli skulle älskling till västervik med cirkusen. Vi hade bråkat innan så det kändes bra först att vi inte skulle kunna ses på en vecka. Det första jag gorde dagen efter att han åkt var att självklart få panikatack och ångest. Det slutade i blod och tårar.
Morsan och farsan fick inte veta nånting.
Vi åkte iväg med husvagnen den veckan och jag mådde verkligen skit.
Jag var långt ifrån min trygghet. Långt ifrån den jag älskade. Ensam och depprimerad. Vi pratade inte med varandra på hela veckan.
När jag tillslut åkte hem igen kände jag verkligen på mej att nånting var fel.
Jag hade rätt, det var verkligen riktigt fel.
Väl hemma fick jag veta att den jag älskade så mycket hade varit otrogen mot mej hela den veckan!
Det gör fortfarande ont i hjärtat när jag tänker på det.
Han hade inte talat om för henne att han hade tjej osv.
Jag var så arg, ledsen och besviken på hur han kunde göra en sån grej. Det var precis det vi hade bråkat om innan han åkte.
Det vart mera blod och tårar.
Vi träffades knappt sen eftersom han jobbade.
Jag var ensam hemma med mamma. Det var inte lätt att försöka dölja såren.
Armar och ben. Uppskuret.
Skolan började igen. Tänkte att det skulle bli bättre nu. Ny skola, nya människor, nytt ställe.
Det var inte direkt det bästa som kunde hända.
Hamnade i samma klass som en tjej som jag verkligen hatar. Hon har hittat på massor av falska rykten om mej.
En kille som även han har hittat på rykten om mej hamnade i en av paralellklasserna.
Jag sket i o gå dit på flera veckor efter uppropet.
Jag bytte klass och gick ändå inte dit.
Bestämde med min mentor att jag skulle jobba hemma ett tag. Jag jobbade ingenting. Jag sov hela dagarna men ingenting på nätterna. Tårar höll mej vaken.
Tårar och ångest.
Började gå på bup igen.
Det blev bättre för någon dag. Sen förändrades mina känslor och jag blev olyckligt kär.
Visste redan då att jag aldrig skulle få honom. Jag var för ful för honom.
Självförtroendet rasade totalt.
Jag klarar inte längre av att se mej själv i spegeln i tajta kläder eller underkläder. Hatar verkligen mej själv.
Började skära mej och röka mera. Skar mej djupare än innan nu.
Mådde verkligen inte bra. Kunde verkligen inte sova längre. När jag tillslut gick och la mej var klockan 4-5 på morgonen. Det är samma tid som min pappa går upp när han ska till jobbet. Kan inte somna tidigare än det längre.
Jag har börjat svälta mej själv nu, skär mej ännu djupare, försökt ta mitt liv senaste veckorna, röker mer, skiter ännu mer i skolan och har blivit nätan helt isolerad från omvärlden.
Jag sitter bara hemma och känner ångest och sorg.
Har börjat med en utredning på bup nu. Äntligen.
min kärring där misstänker att jag är depprimerad. No shit sherlock?
Kom hon på det nu? Det kom jag på för länge sedan.
Har tappat lusten med allting. Sexlusten är borta, livslusten är borta, glädjen är borta, sömnen är borta.
Jag har alltid älskat att sova men inte längre. Nu klarar jag bara inte av det.
Förlåt för väldigt lång och krånglig text om det var någon som orkade läsa allting.
Behövde skriva av mej.
Annons
Anonymous
Fri 9 Nov 2012 18:53
Läste allt, och det lät jätte jobbigt & jag hoppas verkligen det blir bättre för dig, har du ingen du kan prata med så du får lite stöd och sånt? :c <3
Anonymous
Fri 9 Nov 2012 17:16
DU FÅR INTE DÖ!! KÄMPA!!! DU KAN KLARA AV DETTA!!! Prata med dina nära och kära, be om hjälp... KÄMPA!
3 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/cepegay/510987743/
Visa toppen
Show footer