December
Wednesday 27 February 2008 photo 3/3
|
R.I.P FARMOR
Jag visste att det skulle komma och sen kom det.
För jag minns när jag sade hejdå till henne. Och då tänkte jag på det.
Att det kanske skulle vara sista gången jag sade hejdå till henne.
Och så var det så.
Hursomhelst skulle jag kunna ha laddat upp det här för 100 år sen men det är nu jag börjar lära mig leva med det. Nästan. Jag klarade inte av att gå på hennes begravning och prästen verkade tycka jag var helt jävla känslokall för att jag typ knappt pratade med henne när hon frågade "Är du säker på att du inte vill gå?" och jag bara nickade. "Det är en enorm chans för dej att ta farväl. Är du helt säker?" och jag bara nickade. Men det är lite svårt att inte bryta ihop när man vet att det är sista gången man befinner sig i samma rum som sin farmor. När allting var så fint och iordningställt och farmors favoritmusik spelades i bakgrunden och prästen visade dikterna som hon skulle läsa under begravningen. Så fort man kom ut ur kyrkan och alla mina släktingar som jag inte ens visste fanns stod därute och skulle på begravning kan jag bara undra vad de tänkte när jag bara sprang hem. Men det var inte så roligt att komma hem. Fast Strega var där, och hon var den enda som jag vågade gråta ut hos. Grät jag hos pappa började han gråta, grät jag hos mamma blev hon irriterad och helt oförstående, grät jag hos mina vänner skulle jag liksom bara förstöra deras dag. (HUHU jag vet att alla säkert inte tycker så men jag tycker så!)
Ah, så när man kommer hem så fanns varje dag lite farmor hemma hos mig. Hennes skrivbord i mitt rum, hennes kappor i vår garderob, hennes målningar på våran vägg.
Men ja.
Tack farmor för att du fanns, hoppas du har det bra där du är.
Ja, jag skriver det nu när jag inte behöver tröstas längre för jag ville inte bli tröstad. tack och hej.
Annons
Comment the photo
snabellery
Sat 19 Apr 2008 22:12
här snackar vi om att beskriva bra?
smart sätt att skriva när man inte behöver tröstas längre. bara att då måste man bära det själv så mycket länge.
konstigt att man lär sig leva en vardag utan en farmor eller morfar.
<33
smart sätt att skriva när man inte behöver tröstas längre. bara att då måste man bära det själv så mycket länge.
konstigt att man lär sig leva en vardag utan en farmor eller morfar.
<33
Fanny
Sat 19 Apr 2008 22:13
ja, jag vet. men jag har min kära hund :)
men det är lite konstigt nästan iallafall. Men man accepterar tanken på att hon har det bättre där hon är nu.
<33
men det är lite konstigt nästan iallafall. Men man accepterar tanken på att hon har det bättre där hon är nu.
<33
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/cfanny/195541481/
Visa toppen
Show footer