January
Thursday 23 October 2008 photo 1/1
|
För ungefär ett år sedan fick jag se honom för första gången. Det jag minns är att det var mörkt, kallt och att vi befann oss utanför ridhuset. Lydnadsträning i ridhuset stod på schemat och varför Frida och jag hade släpat dit våra icke-lydnadsentusiastiska vinthundar var det väl knappt någon som förstod. Frida tränade en stund med sin dvärgpinscher och jag försökte få Zala på något som kunde liknas vid bra humör. Sedan var träningen slut och ridhuset blev tomt. Det var då vi passade på. Vi släppte våra vinthundar och han kastade sig iväg, lycklig över att vara lös och att faktiskt ha en lekkamrat som också sprang fort. Zala var väl inte lika road, hon var faktiskt rädd för honom…
Under året som gått så har vi blivit bra vänner. Vi har gått på vinterpromenader på isen, vi har vandrat runt i skogen, vi har legat på soffan och bara vilat. När Frida var inne på BB för att föda Ailie så fick han bo hos mig. I en vecka delade jag säng med den urtjusiga grabben som tyckte att det nog var helt okay att ha mitt hem som “extrahem”.
Våren kom och min valp föddes. Frida och jag började prata om allt vi skulle göra tillsammans. Det var ju så bra att jag skulle ha en positiv saluki, för då skulle våra hundar kunna leka ihop. Vi skulle åka till stranden, vi skulle gå på skogspromenader och gå på isen. Tillsammans skulle vi sitta i soffan, käka godis, dricka te och njuta av att ha underbara hundar till sällskap.
Det blev inte mycket av våra planer…
Wahidah och Harry har träffats några få gånger. De har busat tillsammans en gång.
Vi har aldrig gått i skogen tillsammans, vi har aldrig gått på isen tillsammans, vi har inte suttit i soffan heller.
Det kommer aldrig bli något av våra planer. Nu är det farväl på riktigt.
Jag får tacka Frida för att jag fick möjlighet att lära känna en så fantastisk hund som Harry.
Jag får tacka Harry för alla skratt och allt trevligt sällskap.
Nu finns det nog inte mer att skriva. Jag har inga ord kvar.
Farväl, älskade, vackra Harry.
_________________
20:58
Nu sitter bara här och gråter. Hela kvällen har jag lyckats hålla masken,
men när Frida loggade in på msn så brast allt.
Det är nästan komiskt att det är den 23e idag.
Jag har tappat räkningen på hur mycket skit som hänt när kalendern visat att det är den 23e.
Under året som gått så har vi blivit bra vänner. Vi har gått på vinterpromenader på isen, vi har vandrat runt i skogen, vi har legat på soffan och bara vilat. När Frida var inne på BB för att föda Ailie så fick han bo hos mig. I en vecka delade jag säng med den urtjusiga grabben som tyckte att det nog var helt okay att ha mitt hem som “extrahem”.
Våren kom och min valp föddes. Frida och jag började prata om allt vi skulle göra tillsammans. Det var ju så bra att jag skulle ha en positiv saluki, för då skulle våra hundar kunna leka ihop. Vi skulle åka till stranden, vi skulle gå på skogspromenader och gå på isen. Tillsammans skulle vi sitta i soffan, käka godis, dricka te och njuta av att ha underbara hundar till sällskap.
Det blev inte mycket av våra planer…
Wahidah och Harry har träffats några få gånger. De har busat tillsammans en gång.
Vi har aldrig gått i skogen tillsammans, vi har aldrig gått på isen tillsammans, vi har inte suttit i soffan heller.
Det kommer aldrig bli något av våra planer. Nu är det farväl på riktigt.
Jag får tacka Frida för att jag fick möjlighet att lära känna en så fantastisk hund som Harry.
Jag får tacka Harry för alla skratt och allt trevligt sällskap.
Nu finns det nog inte mer att skriva. Jag har inga ord kvar.
Farväl, älskade, vackra Harry.
_________________
Nu sitter bara här och gråter. Hela kvällen har jag lyckats hålla masken,
men när Frida loggade in på msn så brast allt.
Det är nästan komiskt att det är den 23e idag.
Jag har tappat räkningen på hur mycket skit som hänt när kalendern visat att det är den 23e.
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/changrila1/284010010/
Visa toppen
Show footer