October
Monday 24 August 2009 photo 1/1
|
Det kanske är meningen att man gråter sig till söms för att sedan kunna le igen. Vi badade i solnedgången, jag ser tillbax och orden kommer. Det håller inte längre, vi sa det i kör jag låter dagarna dö för jag saknar din röst (allt vi ha-aft) är som bortspolat av ett vattenfall.
Du vad som än händer, du glömmer väl inte bort vår galna sommarnätter. Ville bara va lite bättre, vinderna kom jag svarade på direkten. Ett klent tröst att jag ser dig ibland, allt du ville ge mig din hand. För vad spelar nån roll när du lämnat allt, ingenting när det känns så kallt.
Hör du hur jag håller andan, kan du ta mig dit igen (Ta mig dit igen) Bara en gång till... Och jag ville be dig stanna, kan du ta mig dit igen (Ta mig dit igen) Bara en gång till...
Hör du hur jag håller andan, kan du ta mig dit igen (Ta mig dit igen) Bara en gång till... Och jag ville be dig stanna, kan du ta mig dit igen (Ta mig dit igen) Bara en gång till...
Comment the photo
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/charlottasoirio/403834614/
Visa toppen
Show footer