Tuesday 2 October 2012 photo 1/1
|
Visste inte att det skulle kännas så här. Hela jag gör ont. Jag har bara gjort bort mig sen du lämnade mig. Har knappt mått bra, har bara gråtit tårarna ur mig. Har aldrig känt så här för någon, aldrig känt mig så beroende av någon annan människa. Jävla sjukdom som gör mig fulare också. Vill bara ha dig bredvid mig och höra dig säga alla fina ord som du gjorde förut. Vill höra att jag är vacker, att jag kan mer än vad jag tror eller att jag är stark.
Jävla sjukdom som gör mig fulare än någonsin, halva ansiktet är liksom svullet. Jag klarar inte ens av att gå till skolan vissa dagar för jag är svagare än vad jag nånsin varit.
Jag saknar dig vännen, mer än vad ord kan förklara. Mer än vad jag kan visa dig, mer än allt. Så du vet.
Kommer aldrig glömma första gången jag skulle träffa dig. Du stod där på busstationen och log med ditt vackre leende. Kramade mig som att vi känt varandra hela livet. Vi skrattade hela natten som blev sömnlös. Jag fick dig att se på alla mina töntiga filmer och lyssna på mina musikallåtar (som äger).
Saknar vår tid, vår lyckliga tid. Du anar inte hur bra jag mådde i din närhet. Kände mig som en helt ny människa, en tjej som var säker i sig själv. Nu är det tvärtemot. Det kändes som att jag skulle kunna göra vad som helst i din närhet, för du trodde på mig, så som ingen annan trott på mig. Du kände mig så bra, nästan bättre än mina närmsta vänner. Jag kunde berätta allt för dig, mitt förflutna, mina misstag, misshandel, hela skiten kunde jag berätta, och det var så lätt, du bara satt där och förstod.
Har aldrig känt så här för någon annan, så det kanske inte är så konstigt att jag saknar dig så mycket som jag gör. Eller att jag älskar dig, för det gör jag.
Annons