December
Monday 19 April 2010 photo 1/1
|
varför gifter man sig?
varför gifte jag mig?
dessa frågor får jag ganska ofta, kanske inte fullt så ofta numera, men för 2 år sedan var det mycket disskuterande om bröllop.
Jag gifte mig ju med min exmake 2007 , vi hade varit tillsammans i 1 år innan bröllopet, och var gifta ganska exakt ytterligare 1 år .
jag var 20
förr hade detta inte alls varit "konstigt"
men förr hade en skilsmässa knappast varit så enkel att genomföra som den var för oss heller.
så vad lämnade detta "misslyckade" äktenskap för åsikter gällande giftermål hos mig?
gifter man sig för att fira sitt förhållande, för att det är en vacker tradition, eller gifter man sig för att skylta med sitt förhållande, visa upp det ?
gifter man sig för att man är religiös? eller för att man tror att "alla måste" gifta sig?
Jag är ateist så religion handlade det absolut inte om för min del
Jag vet inte riktigt, till 100 % svaret på den frågan än idag, varför jag valde att gifta mig, men jag vet detta:
Jag tror på att gifta sig, om man vill, inte för någon annans skull, utan för sin egen,för att man tycker det är ett underbart, vackert sätt att visa varandra, ingen annan, hur mycket man faktist älskar varandra och tror på sitt förhållande. Att man är villig att ge så mycket man bara kan av sig själv till den man gifter sig med, att man är varandras genom allt och att man planerar att vara det resten av livet.
måste man gifta sig för att visa varandra det?
självklart inte.
men jag tycker det är en otroligt vacker gest, sen om man väljer att ha ett jättestort bröllop och dela den dagen med familj och vänner, eller om man gör det på tu man hand, är mindre viktigt.
Det jag tycker man gör när man gifter sig, om man gör det av rätt skäl, är att faktist inte bara PRATA om att man är vansinningt kär, älskar , litar på och finns där för någon, utan att man faktist VISAR det. Att man inte bara talar utan agerar så att säga.
anledningen till att det inte höll med mitt ex var många. Vi var väldigt unga - ja. men jag tror snarare det handlade om att varken han eller jag var lyckliga från första början. Vi var inte tillfreds med hur vi levde, bodde, arbetade innan. Vi byggde vårat förhållande på en väldigt ostadig grund, som kollapsade när vi sedan började forma egna önskemål om livet då vi avklarat någonting så pass stort som att gifta sig. vad ville vi nu? han ville någonting helt annat än jag ville. det var inte någons fel, mina önskemål om livet hade förändrats och även hans.
Jag anser inte att man är för ung att gifta sig i 20års åldern.
jag anser inte att det finns en åldergräns.
alla utvecklas, förändras genom åren oavsett ålder.
jag gifte mig, tror jag, för att jag kände att jag funnit någon som jag kunde lita på, som älskade mig, som jag var trygg med, någon som uppfyllde många av de kriterier jag önskade i en partner, just då. Jag kan inte påstå att det var ett naivt infall hos en för ung tjej. Jag visste vad jag gjorde, och jag ångrar ingenting egentligen. Det var vad jag ville - då.
Ja uppmuntrar faktist spontanitet. du kan lika gärna vara dödssjuk imorgon och ångra allt du inte gjort. jag ångrar helldre misstag än saker jag aldrig provade.
se önskar jag väl att det där alldra finaste, mest romantiska -enligt mig- kunde ha fått finnas kvar till någon som jag faktist, verkligen, i slutändan ville gifta mig med. Ens första och enda giftermål.
men nu är det inte så.
tyvärr stoppade jag inte bröllopet trots att jag kände ett bra tag innan att det nog inte skulle bli bra. jag skyllde bort dessa känslor på stress inför bröllopet. sedan jobbade jag på det efteråt. så mycket jag bara kunde. tills det inte längre gick.
men jag ser det fortfarande på samma sätt,
jag ser inte mycket anledningar till att man INTE skulle vilja göra det -gifta sig- om man verkligen är seriösa med varandra, sina känslor, att man verkligen älskar varandra, verkligen är kära, verkligen vill vara med varandra livet ut.
men känner man inte så, så är det ju såklart ingen större mening med ett giftermål, om man redan från början vet att det kommer sluta i skilsmässa.
men sen igen, vem vet någonsin sådant?
--
är det någon annan som varit gift / är gift / gifte sig ungt?
någon annan som har åsikter?
dela gärna med er!:)
(bild från bloggen: http://ruffledblog.com )
varför gifte jag mig?
dessa frågor får jag ganska ofta, kanske inte fullt så ofta numera, men för 2 år sedan var det mycket disskuterande om bröllop.
Jag gifte mig ju med min exmake 2007 , vi hade varit tillsammans i 1 år innan bröllopet, och var gifta ganska exakt ytterligare 1 år .
jag var 20
förr hade detta inte alls varit "konstigt"
men förr hade en skilsmässa knappast varit så enkel att genomföra som den var för oss heller.
så vad lämnade detta "misslyckade" äktenskap för åsikter gällande giftermål hos mig?
gifter man sig för att fira sitt förhållande, för att det är en vacker tradition, eller gifter man sig för att skylta med sitt förhållande, visa upp det ?
gifter man sig för att man är religiös? eller för att man tror att "alla måste" gifta sig?
Jag är ateist så religion handlade det absolut inte om för min del
Jag vet inte riktigt, till 100 % svaret på den frågan än idag, varför jag valde att gifta mig, men jag vet detta:
Jag tror på att gifta sig, om man vill, inte för någon annans skull, utan för sin egen,för att man tycker det är ett underbart, vackert sätt att visa varandra, ingen annan, hur mycket man faktist älskar varandra och tror på sitt förhållande. Att man är villig att ge så mycket man bara kan av sig själv till den man gifter sig med, att man är varandras genom allt och att man planerar att vara det resten av livet.
måste man gifta sig för att visa varandra det?
självklart inte.
men jag tycker det är en otroligt vacker gest, sen om man väljer att ha ett jättestort bröllop och dela den dagen med familj och vänner, eller om man gör det på tu man hand, är mindre viktigt.
Det jag tycker man gör när man gifter sig, om man gör det av rätt skäl, är att faktist inte bara PRATA om att man är vansinningt kär, älskar , litar på och finns där för någon, utan att man faktist VISAR det. Att man inte bara talar utan agerar så att säga.
anledningen till att det inte höll med mitt ex var många. Vi var väldigt unga - ja. men jag tror snarare det handlade om att varken han eller jag var lyckliga från första början. Vi var inte tillfreds med hur vi levde, bodde, arbetade innan. Vi byggde vårat förhållande på en väldigt ostadig grund, som kollapsade när vi sedan började forma egna önskemål om livet då vi avklarat någonting så pass stort som att gifta sig. vad ville vi nu? han ville någonting helt annat än jag ville. det var inte någons fel, mina önskemål om livet hade förändrats och även hans.
Jag anser inte att man är för ung att gifta sig i 20års åldern.
jag anser inte att det finns en åldergräns.
alla utvecklas, förändras genom åren oavsett ålder.
jag gifte mig, tror jag, för att jag kände att jag funnit någon som jag kunde lita på, som älskade mig, som jag var trygg med, någon som uppfyllde många av de kriterier jag önskade i en partner, just då. Jag kan inte påstå att det var ett naivt infall hos en för ung tjej. Jag visste vad jag gjorde, och jag ångrar ingenting egentligen. Det var vad jag ville - då.
Ja uppmuntrar faktist spontanitet. du kan lika gärna vara dödssjuk imorgon och ångra allt du inte gjort. jag ångrar helldre misstag än saker jag aldrig provade.
se önskar jag väl att det där alldra finaste, mest romantiska -enligt mig- kunde ha fått finnas kvar till någon som jag faktist, verkligen, i slutändan ville gifta mig med. Ens första och enda giftermål.
men nu är det inte så.
tyvärr stoppade jag inte bröllopet trots att jag kände ett bra tag innan att det nog inte skulle bli bra. jag skyllde bort dessa känslor på stress inför bröllopet. sedan jobbade jag på det efteråt. så mycket jag bara kunde. tills det inte längre gick.
men jag ser det fortfarande på samma sätt,
jag ser inte mycket anledningar till att man INTE skulle vilja göra det -gifta sig- om man verkligen är seriösa med varandra, sina känslor, att man verkligen älskar varandra, verkligen är kära, verkligen vill vara med varandra livet ut.
men känner man inte så, så är det ju såklart ingen större mening med ett giftermål, om man redan från början vet att det kommer sluta i skilsmässa.
men sen igen, vem vet någonsin sådant?
--
är det någon annan som varit gift / är gift / gifte sig ungt?
någon annan som har åsikter?
dela gärna med er!:)
(bild från bloggen: http://ruffledblog.com )
Comment the photo
Jag tycker att man ska våga. Ingen vet någonsin hur det kommer gå. Jag älskar honom hur mycket som helst idag, men vem vet om 10 år om allt fortfarande är toppen? Jag hoppas och ber såklart att det ska vara det, men vet att livet inte alltid är direkt enkelt.
Bröllop är fint. Mn ska våga. Inte gå hela livet och vänta på att allt ska kännas helt och jättetydligt rätt. Kanske kan det få räcka med att det är lockande och att det inte alls känns fel liksom.
Du har förresten väldigt coola bilder. :)
tack för att du delade med dig, jätteroligt att läsa!
grattis till ett fantastiskt förhållande låter de som :)
tackar!
Jag och J har varit ihop i 3½ år. Han friade till mig i september förra året och vi gifter oss nu i juni. Jag har aldrig ens tänkt på när eller hur jag ska gifta mig. När vet man lixom om man ens vill? Men nu bara blev det så... och det känns bra! :)Man kan ju analysera hur mycket man vill lixom, folk har alltid åsikter om allt , så till den milda grad. Har skrivit av mig lite om hur jag känner nu - 2 månader innan bröllpet. ett inlägg som heter "wädding" på min blogg www.zentine.com , läs och lämna en kommentar om du vill :)
absolut ska läsa när jag har tid bara måste skynda o fixa inför kvällens show:)
De skiljde sig dock 1½-2 år senare och hon träffade en annan man som hon nu har ytterligare 2 barn med. :)
Vad hon sagt till mig är att hon absolut inte ångrar att de gifte sig, men att deras giftemål var ett klassiskt försök att rädda deras förhållande som var väldigt dåligt vid tidpunkten.
Hon anser inte häller att det hade med åldern att göra, att det på något vis skulle ha varit ett naivt infall utan ser det som en bra livserfarenhet :)
(inte daniel o jag som e gifta;) jag VAR gift förr:P.. satt bara o funderade på allt de där!:)
jag har med varit gift, och även om det inte höll är det inte nåt jag ångrar för det va nåt jag trodde på då. Det va den första man jag träffade på som behandlade mig bra och jag gifte mig för att jag trodde det skulle va vi föralltid. men det höll inte, och vi pratar inte ens med varandra idag. Jag skulle absolut kunna gifta mig igen, och tycker det är en fin gest för att hylla sin kärlek. Man behöver inte ens ha ett mega bröllop utan det bara en lite cermoni. De viktigaste personerna är ju ändå mannen & kvinnan som gifter sig, o deras kärlek tillvarandra.
Skiljas eller inte, så tycker jag att om man älskar någon och vill gifta sig så är det bara att köra. Man kan inte leva varje dag efter med att inte göra saker för att det kanske inte blir som man tror. :)
man ska leva livet nu, inte fundera på vad som kan gå fel hela tiden!
18 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/chestyvonellem/453620613/
Visa toppen
Show footer