du fick mig att le
du fick mig att skratta
du gav mig hopp
men du allt som blev kvar var bara sorg och smärta
ligger ensam på en ensam plats dit ingen någonsin kommer
ligger å funderar på vad som hände
känner hur allt försvinner
hur mitt leende bleknar
hur mitt skratt försvinner
hur hoppet sakta överger mig
hur mörkret sakta kommer krypande allt närmare och närmare
försöker krypa mot ljuset
men orkar inte
all styrka försvinner tillsammans med hoppet
hör hur någon kommer emot mig
försöker lyfta på huvudet men orkar inte utan skjunker utmattad ihop på sidan och ser hjälplöst på hur mörkrett kommer närmare
stegen kommer närmare och jag ser hur mörkrett stannar upp
försöker se vem det är men ljuset är för start ser bara en siluett av en ung kille
han sätter sig på huk och tar min isande kalla hand i sin varma
jag känner hur en värme sakta sprider sig och letar sig upp genom armen
känner hur den sakta sprider sig i hela kroppen
hoppet återvänder sakta medan mörkret försvinner
leendet syns åter i mitt ansikte
skrattet återvänder till mina ögon
du lyfter upp mig och bär mig mot ljuset
du ger mig hela tiden starkare hopp
ett hopp om att det kommer bli bra
hopp om att allt kommer lösa sig
han vänder sitt ansikte ner mot mig där ja ligger i hans famn
jag ser det inte men jag känner att han ler

Annons

The photo has no tags

March 2016