februari
tisdag 12 maj 2015 bild 6/6
|
Hon står vid bänken och gör i ordning en matsäck inför dagens träning. Kim ska paddla kanot med ett par vänner och kommer bli borta hela dagen. Hon skriver en lapp till Thomas som hon lägger på byrån i hallen, innan hon tar väskan och går ut genom ytterdörren som går i lås bakom henne. Musiken spelar genom lurarna och hon tänker inte på något speciellt. Det är en vacker sommardag och de känns som att inget kan gå fel. Kim stannar vid korsningen mellan hogsmides gatan och downhill gatan. Hennes vänner och hon bestämde att de skulle ses där vid elva tiden. Kim kollar på klockan på mobilen medan hon passar på att ändra låt.
Ett skratt får henne att rycka till. Jon glömmer att trycka på uppspelningsknappen och ser sig istället omkring på gatan. På.andra sidan framför ett blått hus står Thomas och Jasmine. Kim höjer handen för att vinka och öppnar munnen för att ropa. Men hon stänger den snabbt när hon ser att de dels håller hand. Plus att Jasmine är större än vanligt om magen. Och hon är vanligtvis smal med antydningar till rutor. Thomas drar henne intill sig. Kim ser hur gardinerna rör sig i flera av husen. Det är en liten stad så snacket kommer sprida sig som en löpeld. Thomas lutar sig fram och kysser henne djupt. Någonting inne i Kim brister.
- Jävla svin! Thomas och Jasmine rycker till. Kin vänder och springer ner mot sin kanot.
- Kim stanna! Snälla låt mig förklara. Thomas springer efter henne. Men hon är snabbare. Tårarna förblindar henne nästan helt. Men hon lyckas ändå undvika andra fotgängare med både barnvagnar och hundar. Tillslut kommer hon ner till älven. Hon drar åt sig sin kanot och får ner den i vattnet och hinner skjuta ifrån och paddla ut i strömmen innan Thomas är på bryggan.
- Älskling snälla stanna. Låt mig förklara. Kim paddlar av alla krafter bort från honom. Hon försöker blinka bort tårarna. Men de vill inte sina. Hennes kraftiga paddeltag tar henne allt längre bort från Garrowhole. Timmarna verkar flyga fram men hon bryr sig inte. Tankarna bara snurrar i hennes huvud. "Hur kunde han? Jag som gett honom allt. Alla planer vi delade och drömde om. Livet vi tillsammans skulle starta." Utan att tänka på de väljer hon den vänstra fåran när älven delar sig. Hon och vännerna hade bara hunnit hit innan de vänt tillbaka hem. De skulle börja i den högra fåran av de fyra fanns framför henne."Kanske var tur ja fick missfall såpass tidigt. Han vet nog inte om de. Om inte Jasmine har berättat. Jävla syna ja trodde hon bar min vän. Men hon var bara ute efter Thomas. Hon kan få honom. Han kan nog inte hålla fast så.speciellt länge vid henne. Fast tänk om det är hans barn hon bär. Så måste de ha pågått länge." Hennes mobil ringer i fickan. Men Kim känner den inte.
Den strida strömmen för henne längre bort än va hon inser. Sent på Eftermiddagen lägger hon upp paddeln framför sig med ett stön. Hennes axlar är helt slut. Strömmen för henne till en smal strandremsa. Kanoten stöter emot stranden och hon gör sig redo att kliva ur. Benen har somnat under tiden hon har suttit stilla. Så Kim faller pladask ner på stranden. Hon tar emot sig med händerna men lyckas vrida till ena handen så hon får den under sig. Flämtande av smärta lägger hon sig på sidan med vänsterhanden hårt tryckt mot bröst korgen. Kim drar upp benen mot magen så att hon ligger i fosterställning. Långsamt rätar hon ut benen i sin fulla längd och sätter sig försiktigt upp. Hela världen runt henne snurrar. Kim drar upp benen och lutar pannan mot knäna en stund innan hon vågar se upp på omgivningen igen. "Var är jag?" Det hugger till i hennes mage och hon inser att hon missat både lunchen och middagen. En koll på mobilen bekräftar hennes misstanke. Några blinkande ikoner får henne att låsa upp mobilen. Det är sms, missade samtal och röstbrevlådan. Hon kollar av röstbrevlådan först. Tretton inspelade meddelanden. De börjar spelas upp i hennes öra.
-"Förlåt de va inte meningen du skulle få reda på det såhär. Ja skulle berätta för dig nu ikväll. Snälla kom hem så vi får lösa de här." Kim orkar i te lyssna klart så hon raderar de. Nästa är från Sam.
Ett skratt får henne att rycka till. Jon glömmer att trycka på uppspelningsknappen och ser sig istället omkring på gatan. På.andra sidan framför ett blått hus står Thomas och Jasmine. Kim höjer handen för att vinka och öppnar munnen för att ropa. Men hon stänger den snabbt när hon ser att de dels håller hand. Plus att Jasmine är större än vanligt om magen. Och hon är vanligtvis smal med antydningar till rutor. Thomas drar henne intill sig. Kim ser hur gardinerna rör sig i flera av husen. Det är en liten stad så snacket kommer sprida sig som en löpeld. Thomas lutar sig fram och kysser henne djupt. Någonting inne i Kim brister.
- Jävla svin! Thomas och Jasmine rycker till. Kin vänder och springer ner mot sin kanot.
- Kim stanna! Snälla låt mig förklara. Thomas springer efter henne. Men hon är snabbare. Tårarna förblindar henne nästan helt. Men hon lyckas ändå undvika andra fotgängare med både barnvagnar och hundar. Tillslut kommer hon ner till älven. Hon drar åt sig sin kanot och får ner den i vattnet och hinner skjuta ifrån och paddla ut i strömmen innan Thomas är på bryggan.
- Älskling snälla stanna. Låt mig förklara. Kim paddlar av alla krafter bort från honom. Hon försöker blinka bort tårarna. Men de vill inte sina. Hennes kraftiga paddeltag tar henne allt längre bort från Garrowhole. Timmarna verkar flyga fram men hon bryr sig inte. Tankarna bara snurrar i hennes huvud. "Hur kunde han? Jag som gett honom allt. Alla planer vi delade och drömde om. Livet vi tillsammans skulle starta." Utan att tänka på de väljer hon den vänstra fåran när älven delar sig. Hon och vännerna hade bara hunnit hit innan de vänt tillbaka hem. De skulle börja i den högra fåran av de fyra fanns framför henne."Kanske var tur ja fick missfall såpass tidigt. Han vet nog inte om de. Om inte Jasmine har berättat. Jävla syna ja trodde hon bar min vän. Men hon var bara ute efter Thomas. Hon kan få honom. Han kan nog inte hålla fast så.speciellt länge vid henne. Fast tänk om det är hans barn hon bär. Så måste de ha pågått länge." Hennes mobil ringer i fickan. Men Kim känner den inte.
Den strida strömmen för henne längre bort än va hon inser. Sent på Eftermiddagen lägger hon upp paddeln framför sig med ett stön. Hennes axlar är helt slut. Strömmen för henne till en smal strandremsa. Kanoten stöter emot stranden och hon gör sig redo att kliva ur. Benen har somnat under tiden hon har suttit stilla. Så Kim faller pladask ner på stranden. Hon tar emot sig med händerna men lyckas vrida till ena handen så hon får den under sig. Flämtande av smärta lägger hon sig på sidan med vänsterhanden hårt tryckt mot bröst korgen. Kim drar upp benen mot magen så att hon ligger i fosterställning. Långsamt rätar hon ut benen i sin fulla längd och sätter sig försiktigt upp. Hela världen runt henne snurrar. Kim drar upp benen och lutar pannan mot knäna en stund innan hon vågar se upp på omgivningen igen. "Var är jag?" Det hugger till i hennes mage och hon inser att hon missat både lunchen och middagen. En koll på mobilen bekräftar hennes misstanke. Några blinkande ikoner får henne att låsa upp mobilen. Det är sms, missade samtal och röstbrevlådan. Hon kollar av röstbrevlådan först. Tretton inspelade meddelanden. De börjar spelas upp i hennes öra.
-"Förlåt de va inte meningen du skulle få reda på det såhär. Ja skulle berätta för dig nu ikväll. Snälla kom hem så vi får lösa de här." Kim orkar i te lyssna klart så hon raderar de. Nästa är från Sam.
Direktlänk:
http://dayviews.com/cheva79forewer/519820730/
Visa toppen
Visa sidfoten