Stockholm 02, maj med vackert väder
Jag märker inte längre vad som görs
Jag stör mig på ett ljud som inte hörs
Den här stan är klädd i kejsarens nya kläder
Runt omkring Ingenting
Jag säljer inget längre, jag har stängt butiken
Jag gör mig inte arg på nån reklam
Tavlan är en fläck med färggrann ram
Jag ger upp, jag orkar inte bli besviken
Som du sa Det är dags att dra
För vi faller, faller, faller
Jag lyssnar inte längre, jag stänger fönstret
Inget värt nåt, som inte inger hopp
Jag rusar inte längre erat lopp Jag står kvar,
ser ingen plats för mig i mönstret
Jag gömmer mig Jag värjer mig
När sommarn kommer flyr jag över haven
Där ingen vet, där ingen kommer in
Men sommarn dör och min rastlöshet är min
Och om vintern står jag gömd längst in i baren
Och tiden går Månad, år
Jag faller, faller, faller Vi faller, faller, faller Stockholm 02,
maj och skymning faller
Jag hoppas på ett kort som inte lagts
Jag litar till ett ord som inte sagts Min lust är fri,
men min frihet är bakom galler Res med mig
Till ett annat land

För vi faller, faller, faller Jag faller, faller, faller

Lars Winnerbäck

det är den verkligen, man känner igen sej lite ibland!