Jag, Robin och mamma var på öppet hur på Cedergrisgården.. Vi hittade en massa söta grisar. Men några var så svaga och döende. Jag såg en gris som inte ens orkade stå upp på benen. De hade hundratals grisar. Kanske tusentals till och med. Små - Stora - Jättestora. Det fanns väldigt många som snart ska slaktas också. Usch.  Ville stanna kvar o klappa dom o bara kolla på de jättesöta stackarna. Kan inte tänka mig att de kommer slaktas när de blir stora. Och att jag kanske kommer vara den som äter! Vilket liv grisarna har egentligen. Äta för att blir stora och feta, för att sedan ätas. Grisuppfödaren berättade att alla kultingarna har var sin spene och den har de hela tiden. Så om någon spene inte innehöll så mycket mjölk så blir en gris väldigt mager o kan då dö.