August
Thursday 22 January 2009 photo 2/2
|
Det är okej att inte klara saker så bra som man hoppades på. Men jag vet att du kommer klara det riktiga livet utanför skolan så jävla bra. Och när du gör det så behöver du inte din matte eller din franska. För du har så mycket annat som är så mycket bättre.
Fastän jag kan vara ganska korkad i din närhet fattar jag tillräckligt mycket för att fatta att du har mer erfarenhet i livet än många jag känner.
Jag är så stolt över vad vår klass har klarat av tillsammans. Jag är så stolt över att vi kan glädjas över de som får MVG när vi själva står med ett IG i handen. Jag är så stolt över att vi kan hålla tillbaka vår glädje för att inte såra de som lyckades sämre. För vi finns alltid för varandra i både glädje och sorg. I tonårsproblem, i pluggomotivation, i våra tyngsta stunder och i de dagarna då vi går på rosa moln.
Det känns som att allting har gått åt helvete på skolan. IG och G trillar in och ingenting går som jag vill. Jag vill inte skriva historian och jag vill inteinteinteinteinte åka till Spanien och Kina. Jag valde inte internationella för resorna. Jag älskar att resa men jag klarar inte det just nu. Min väns mamma är död och just nu vill jag ingenting mer än att vara hemma. Jag har aldrig känt hemlängtan och att vara ute och resa var mitt liv. Nu får jag panik när jag sitter på bussen till skolan. Jag spenderar varje kväll hemma med mina föräldrar i det trygga och vill ingenstans. Jag vet inte vad som hänt. Paniken bara forsar. Mardrömmarna om att komma hem från Kina och att ingen finns kvar kommer dagligen.
Det hela gör det inte bättre av att veta att jag kommer kickas ur teatergruppen för att den jävla Spanienresan ligger den veckan uppvisningarna är. Det jag såg framemot som mest i år. Mitt sista framträdande med de jag älskar. FUCK.
Fastän jag kan vara ganska korkad i din närhet fattar jag tillräckligt mycket för att fatta att du har mer erfarenhet i livet än många jag känner.
Jag är så stolt över vad vår klass har klarat av tillsammans. Jag är så stolt över att vi kan glädjas över de som får MVG när vi själva står med ett IG i handen. Jag är så stolt över att vi kan hålla tillbaka vår glädje för att inte såra de som lyckades sämre. För vi finns alltid för varandra i både glädje och sorg. I tonårsproblem, i pluggomotivation, i våra tyngsta stunder och i de dagarna då vi går på rosa moln.
Det känns som att allting har gått åt helvete på skolan. IG och G trillar in och ingenting går som jag vill. Jag vill inte skriva historian och jag vill inteinteinteinteinte åka till Spanien och Kina. Jag valde inte internationella för resorna. Jag älskar att resa men jag klarar inte det just nu. Min väns mamma är död och just nu vill jag ingenting mer än att vara hemma. Jag har aldrig känt hemlängtan och att vara ute och resa var mitt liv. Nu får jag panik när jag sitter på bussen till skolan. Jag spenderar varje kväll hemma med mina föräldrar i det trygga och vill ingenstans. Jag vet inte vad som hänt. Paniken bara forsar. Mardrömmarna om att komma hem från Kina och att ingen finns kvar kommer dagligen.
Det hela gör det inte bättre av att veta att jag kommer kickas ur teatergruppen för att den jävla Spanienresan ligger den veckan uppvisningarna är. Det jag såg framemot som mest i år. Mitt sista framträdande med de jag älskar. FUCK.
Comment the photo
Saknar dig massa älskade broder Larsson! Finns för dig, glöm inte det! <3 Vare sig du har ig eller mvg!
Josefinfinfin är bäst!!!!
jag är ju inte där när det väl kommer till uppspelningen:(
Men jag älskar dig mest <3
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/chokladblomma/322439190/
Visa toppen
Show footer