Än en gång så rider kärlekens svek över sorgsna vinternattsdrömmar och illusionerar hopp till brustna förtroenden och förfalskade leenden. Likt blödande sår så kryper, stryper, och fördärvar melankolins flerfärgade armar de allra mest skimrande av punkter av de kvarvarande drömmar i en redan begagnad själ.

Attraktion blir blott en distraktion och tidsfördriv. Ord blir till betydelselösa ljudvågor som snarare stjälper än hjälper ett redan förvirrat huvud. Löften förlorar kraft och hopplösheten sprider sig som gift. Mörka tankar blir djupa sår.

Generaliseringar blir subjektiv fakta och tappra försök blir till naiva vitsar. Civilisation känns inte längre nödvändigt. Substanslösa meningar dansar lika taktlöst som skrattande skuggor.

Depression sprider sig som pesten över europas vägar. Vädret svartnar och så även med lågan i de ögon som ännu inte förblindats. Självmord blir till gemenskap och förvaltade möjligheter till gemene mans avundsjuka. Ekonomiska kriser. Krig och svält. Fördomar och våld. Och alla tystnar.

I en värld där alla levande organismer simmar i samma ocean handlar det bara om att överleva. Hålla fast vid vad man kan och kämpa ännu en dag mot vågornas överväldigande tyngder.

Men vad gör det. För varje stjärna som faller så tänds även ett ljus. Det vajjar och vejjer från sida till sida och kan tyckas slockna i vilken sekund som helst. Men det brinner och fortsätter så att göra. Om än inte alltid i det mest utsmyckade av fönster men i de hungrigaste av hjärtan. De finns här och där. Ibland på de mest ovanliga av platser. Nästan ödesplacerade just för Dig.

För även för den fattigaste av trälar så lättar de dunkla vinternattsdrömmarna upp. Och kanske för första gången. Någonsin. Försvinner abstinensen och den lidande krisen. De förpestade fördomarna och de bittra känslorna. Kanske. Kanske för första gången. Så börjar livet. Och kärleken - i de mest ljuvliga av skepnader - blåser det blödande såret torrt. Torkar de inristade tårarna bort. Och hopplösheten - även i de mörkaste av nattvandrare - blir till brinnande motivation och sprudlande adrenalin.

Och från träden sjunger fåglar. Om alltet och inget. Om vågorna och vattnet.

Och om skönheten i en värld där allting dör.

Annons

The photo has no tags

meowimakittycat Mon 7 Dec 2009 11:29

chrille då !

1 comments on this photo

January 2010