Monday 9 March 2009 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Varför är Mona Sahlin inte lika populär som förr?
- Hon är inte lika mån om att måna om de fattiga nu för tiden.
Riksdagsman Larsson från Vänstern träffar biskopen och de diskuterar tillvarons väsentligheter.
- Ett faktum är att om du går ut i regnet och vänder ansiktet mot skyn så kommer du att få en sanningens uppenbarelse, säger biskopen.
Larsson blir nyfiken och följer rådet. Men återvänder besviken.
- Jag stod där och regnet rann innanför kragen. Jag kände mig faktiskt som en idiot!
- Ja, se där, säger biskopen.
Roslagsgubben Petterson hade bestämt sig för att se riksdagshuset. Han lastade cykeln i båten och for till stan. Vid skeppsbron steg han iland och cyklade mot riksdagshuset. Här klev han av cykeln och parkerade den mot väggen. En vaktmästare tyckte inte om detta och sa:
- Här får ni inte ställa cykeln!
- Varför inte?
- Här går ju riksdagsledamöterna in!
- Det gör inget, sa Petterson, jag har låst den.
På ett valmöte fick den socialdemokratiske talaren den ena förolämpningen efter den andra från en dam i publiken. Hon avslutade sin salva med:
- Allting i det här landet går åt helsike, och det är socialdemokraternas fel!
- Nej, men hör nu, lilla fröken.
- Jag är ingen fröken!
- Och det är också socialdemokraternas fel?
Socialdemokraten Kjell-Olof Feldt satt för en del år sedan och snackade internatiotiella frågor med en schweizisk kollega. De kom in på försvarsfrågor och Feldt sa lite undrande:
- Jag visste faktiskt inte att ni hade en marinminister? Vad ska ni med en sådan till i Schweiz, där finns väl knappast något vatten?
- Vad ska ni med en finansminister till i Sverige?
Det stod en grabb och sålde tidningar utanför stadshuset. "Extra! Extra!", ropade han. "Läs allt om skandalen. Två kommunpolitiker grundlurade!" En man som kom ut från stadshuset gick fram till pojken, köpte en tidning och satte sig ner och läste. "Hördu, grabben", protesterade han ett par minuter senare, "det står ingenting här om att två kommunalpolitiker skulle ha blivit bedragna." "Extra! Extra!" ropade pojken. "Tre kommunpolitiker grundlurade!"
Göran Persson var en svensk statsminister av stora mått. När han skulle åka flygplan bad han därför sin norska sekreterare att beställa två platser så att hans kulle får mer utrymme. När sekreteraren hade gjort det sa hon glatt:
- Du hade tur, du fick två fönsterplatser!
Det var en liten pojke som behövde 100 kronor och han bad till Gud i två veckor för att få hundralappen, men inget hände. Då bestämde han sig för att skriva ett brev till Gud för att efterfråga hundralappen. När postverket skulle sortera pojkens brev som var adresserat till ’Gud, Sverige’ bestämde de för att leverera det till statsminister Göran Persson. Statsministern blev imponerad, rörd och underhållen av pojkens brev. Han sa åt sin sekreterare att skicka en tjugolapp till pojken. Statsministern tyckte att det borde vara mycket pengar för den lille pojken. Pojken blev glad över att få pengar från Gud, så han satte sig ner för att skriva ett tackbrev som löd:
- Kära Gud, tack för att du skickade pengarna till mig. Emellertid så märkte jag att du av någon anledning sände det via Stockholm, och som vanligt så drog de djävlarna av 80%!
Efter mikrokirurgernas konferens i New York satt de ledande kirurgerna och drack. När de blev aspackade började de tänka på sina största triumfer. Den första, en australiensisk kirurg berättade:
- Vi fick in en kille som klämde sig i en press vid ett tryckeri förra året. Allt som var kvar var lillfingret. Vårt lag av kirurger konstruerade en ny hand, byggde en ny arm och en ny kropp, så att när han till slut återgick till arbetet blev han så effektiv att han gjorde fem personer arbetslösa.
- Det är väl ingenting, sa en amerikansk kirurg. Vi hade en arbetare som fastnade i en kärnreaktor. Allt som blev kvar var håret. Vi konstruerade En ny skalle, en ny kropp och nya organ och skickade honom tillbaka till arbetslivet. Han blev så effektiv att han gjorde 50 personer arbetslösa.
Den svenska kirurgen ville inte vara sämre:
- En dag när jag var ute och gick kände jag lukten av en fis. Jag tog fisen till sjukhuset i en soppåse, släppte den på bordet och började jobba. Först slog vi in fisen i ett rövhål, byggde nya skinkor, satte fast en kropp. Armar på den ena änden och ben på den andra änden. Till slut blev det en man som heter Göran Persson och han gjorde ett helt djävla land utan arbete...
Göran Persson var i Washington och träffade Bill Clinton. Efter middagen sa Bill till Göran:
- Well Göran, jag vet inte hur smarta dina statsråd är, men mina är intelligenta och kloka.
- Hur vet du det? frågade Göran.
- Åh, det är enkelt, sa Bill. De måste alla besvara en fråga som jag ställer innan de blir mina medarbetare. Nu ska du få se! Han ringde ett telefonsamtal och strax dök Madeleine Albright upp.
- Säg mig Madeleine, vem är barn till din far och barn till din mor och inte din syster och inte din bror?
- Oh, så lätt Mr. President, sa Madeleine, det är jag!
- Rätt svar, Madeleine, sa Clinton.
Göran Persson stod imponerad bredvid. När Persson kom tillbaka till Stockholm kallade han genast på finansminister Erik Åsbrink. Han sa:
- Erik, säg mig, vem är barn till din far och barn till din mor och inte din syster och inte din bror?
Åsbrink funderade och funderade... men kunde inte komma på något svar.
- Kan jag inte få lite betänketid?
- Bara i 24 timmar annars får du avgå, sa Göran.
Erik Åsbrink och Ylva funderade och funderade. 23 timmar gick men Erik kom inte på vem det var. Till slut ringde han upp Björn Rosengren.
- Björn, sa han, vem är barn till din far och barn till din mor och inte din syster och inte din bror?
- Enkelt, sa Björn, det är jag, Björn Rosengren!
- Du har rätt, sa Erik och gav sig iväg till Göran Persson. Han kom fram när det bara var några få minuter kvar.
- Göran, nu har jag svaret. Det är Björn Rosengren, sa han.
- Din idiot, sa Persson, det är Madeleine Albright!!!
Göran Persson är död och kommer till paradiset där han möts av S:t Per. S:t Per är lite förlägen men hälsar honom försiktigt välkommen.
- Tack! sade Göran. Jo, jag tänkte nog att jag skulle hamna här!
- Mjah, sade S:t Per. Du har ju på det stora hela uppfört Dig mycket anständigt och i betraktandet av Din barndom och så vidare så bestämde vi oss för att vi gärna ville ha Din själ här. Men förstår Du, vi har inte så mycket erfarenhet av framträdande vänstermän.
- Jaja, det blir bra. Sade Göran. Släpp in mig bara!
- Jamen, ser Du, sade S:t Per, det var lite konkurrens om att få tag i Dig.
Faktiskt blev vi tvungna att göra ett litet avtal med djävulen...
- AVTAL MED DJÄVULEN! utbrast Göran förskräckt.
- Det är inte så farligt, sade S:t Per, men han menade att de flesta av Dina vänner ändå bor hos honom, så vi avtalade att Du får lov att tillbringa ett dygn i Helvetet och ett i Himlen. Sedan får Du välja var Du vill vara resten av evigheten.
Göran protesterade en del men avtalet var på plats. Så S:t Per visade honom en hiss, de sade farväl och på återseende om ett dygn och Göran tryckte på "Helvete". Han körde nedåt mycket länge och hissen stannade vid en stor svart port. Han ringde på och ögonblickligen öppnade djävulen själv för att ta emot honom.
- Göran! Gamle vän, kom in! hälsade Satan och Göran steg på.
Här stod han då, på en gigantisk övertäckt golfbana. En massa av hans gamla regeringskamrater gick runt och spelade golf. Banan var perfekt. Det var mycket varmt men små lättklädda djävulspigor serverade kalla drinkar. Göran spelade hela dagen och på kvällen hade Erik Lallerstedt (som också hade dött tidigare) lagat en gigantisk buffé med massor av feta läckerheter. Innan Göran visste ordet av så var dygnet över och det var dags att åter åka till Himlen. Då han kom in i Himlen var han mycket eftertänksam men också här var han varmt välkommen. Han fick änglavingar och en harpa. Resten av dagen spatserade han från moln till moln och hörde fåglarna sjunga och åt friska frukter från träden. Senare åt han en lätt, god och kalorisnål middag. Han kände att det fortfarande kurrade lite i magen när han gick och lade sig. Det hade varit rätt tröttsamt att lyssna på harpspelet och han saknade sina gamla kamrater från partiet. Nästa morgon berättade han om sitt beslut för S:t Per, han skulle välja Helvetet. S:t Per försökte övertala honom att stanna men han var bestämd. Han ville tillbringa resten av evigheten med sina vänner. S:t Per gav upp och ledde honom till hissen. Då han åter ringde på den stora svarta porten var Satan lika snabb att öppna men nu var dock golfbanan borta och det enda som syntes var miljoner av människor som vred sig av plågor i den eviga skärselden.
- Men! sade Göran. Var är golfbanan, var är drinkarna, brudarna och maten?
- När Du var här var det valtider, sade Satan. Nu har Du röstat på oss...
Kommunister
En högt uppsatt kommunistpolitiker besökte ett mentalsjukhus och blev visad runt av föreståndaren.
- Hur tar ni reda på vilka som är tillräckligt tokiga för att bli inlagda? frågade kommunisten.
- Vi fyller ett badkar med vatten och ger dem en tesked, en kopp och en spann och ber dem tömma karet, svarade föreståndaren.
- Aha! sa den kommunistiske politikern. Och de som är normala tar naturligtvis spannen, för det går snabbast.
- Nej. De som är normala drar ur proppen ur badkaret. Har ni förresten några önskemål, enkelrum eller tvåbädds?
President Carter var på besök i Moskva där kommunisten Kosygin hälsade honom välkommen. När de körde runt i staden meddelade Kosygin att han behövde gå på toaletten. De stannade till utanför ett stort palats och gick in. Mitt på golvet stod en bassäng med en stor fontän i mitten. I fönstren hängde sammetsgardiner. Kosygin gick fram till bassängen och ställde sig att kissa, tvättade händerna i fontänen och torkade därefter händerna på gardinerna. Carter följde hans exempel och sade:
- Det här var ju ett flott ställe!
- Ja, men nu sticker vi med en jäkla fart! Det här är nämligen den kinesiska ambassaden!
- Hur gjorde man för att fördubbla man priset på den kommunistiska bilen Trabant?
- Man tankade den!
- Jag skulle vilja köpa tidningen Pravda.
- Den finns inte längre. Den och kommunisterna är borta nu.
- Jag skulle vilja köpa tidningen Pravda.
- Den och kommunisterna är borta nu!!!
- Jag skulle vilja köpa tidningen Pravda.
- Den och kommunisterna är BORTA nu!!! Hör du inte vad jag säger?
- Jo, det är bara så underbart att höra dig säga att kommunismen är borta.
- Vad är det för likhet mellan Adam och Eva, och ett folket i kommuniststyrt land?
- Båda har ont om kläder, har bara ett äpple att äta, men får ändå höra att de lever i paradiset.
Den gamle kommunistledaren Breznjev dog och hamnade förstås i helvetet. Väl där nere hamnade han direkt på en rundvandring med djävulen för att få möjlighet att välja sitt eget straff. Han fick se hur Stalin kokades i olja och piskades på samma gång. I ett annat rum misshandlades Lenin av två jättelika gorillor. I det tredje rummet låg Chrustjev och älskade med Marilyn Monroe.
- Jag tror jag tar det här straffet.
- Det ska du få, sade djävulen. Men det är inte Chrustjevs straff, det är Marilyn Monroes!
Så var det Sovjetmedborgaren som skrek på offentlig plats:
- Sovjets parlament är en bunt idioter!!
Han fick tio års fängelse för att ha avslöjat något de styrande kommunisterna trodde var en statshemlighet.
Kommunist-läraren i Rumänien till en elev:
- Vem är din fader?
- Kamrat Nicholai Ceausescu.
- Bra, och din mor?
- Elena Ceausescu.
- Bra. Och vad vill du bli?
- Föräldralös.
Frimärket med kommunisternas store Ledare sålde dåligt. Det fastnade nämligen inte på breven. Orsaken var att folk spottade på framsidan istället.
- Varför är Ungern största landet i världen?
- Sovjet-kommunisterna var ju där i åratal utan att hitta ut.
Annons i en tidning i ett kommunistiskt land:
"Storstadsvilla bytes mot sovsäck i New York. Orsak: vilja till livsförbättring."
En 1-maj-demonstration på 1930-talet. En grupp av gamla gubbar och tantar bär på en banderoll som säger:
"Vi tackar kamrat Stalin för vår lyckliga barndom!"
Det fanns nämligen ett sådant ganska populärt slagord på den här tiden. Folk som går förbi frågar dem:
- Är ni dumma eller? Stalin fanns ju inte när ni var barn.
- Ja, precis, svarar gamlingarna, och det tackar vi Stalin för.
Två kommunister samtalade:
- Har vi verkligen nått total kommunism nu?
- Nä det kommer att bli mycket värre.
När Stalin dog nekades han inträde till himlen, trots allt hade han ju tagit livet av över 20 miljoner människor. Stalin kom därför till helvetet istället. Ett par veckor senare dök det upp ett tiotal djävlar vid pärleporten till Himmelriket.
- Vad gör ni här, undrade sankte Pär.
- Stalin härjar i Helvetet nu, vi är de första flyktingarna därifrån.
Två kommunistiska soldater stod vid Berlin-buren under det kalla kriget.
- Tänker du det samma som jag?
- Ja det gör jag.
- Då måste jag gripa dig.
Det var under Breznevs terror som kommunistledaren meddelade att han hade en god och en dålig nyhet.
- Den dåliga nyheten är att vi under den kommande 5-årsperioden bara kommer att ha skit att äta. Den goda nyheten är att i vårt kommunistiska land så finns det massor med skit.
- Varför grävde man så mycket i det kommunistiska Östeuropa?
- Jo det var ett desperat försök att hitta och gå till djupet med kommunismens alla fel och brister.
Kommunistdiktatorn Stalin höll sammanträde med politbyrån, då någon plötsligt nös till och avbröt hans tal. Det blev tyst och alla väntade med fruktan vad som kommer att ske. Då frågade Stalin med en mörk röst:
- Vem var det? och ingen vågade svara.
Då gav Stalin order åt sina livvakter att skjuta alla som satt höger om honom.
- Vem var det som nös? frågade han igen, och eftersom han fortfarande inte fick något svar, beordrade Stalin skjuta alla som satt till vänster.
- Vem var det som nös?!! skrek han vansinnigt.
Den siste mannen som satt precis mitt emot honom reste upp sin darrande hand och sa tyst:
- Kamrat Stalin, det var jag.
- Jaså, det var ni... Prosit, kamrat!
Två skelett pratar:
- Vad dog du av?
- Svälten förra vintern när Stalin förbjud marknadskrafterna. Vad dog du av?
- Jag lever än...
I kommunistiska länder brukar Gud vara förbjuden, till exempel var det så i Sovjetunionen. Istället ska man säga saker som "tack Stalin". Men vad ska man då säga om Stalin dör? Jo, "tack Gud".
Den kommunistiska stormakten CCCP hade en tävling i bästa politiska vits. Förstapriset var 25 års fängelse i det ryska arbetslägret (fängelset) Gulag.
Man tillsatte en en marinminister i Tjeckoslovakien. Det kommunistiska Sovjets ledning trodde då att de blivit tokiga och påpekade försiktigt att de varken hade kust eller flotta. De svarade då:
- Än sen då, ni har ju justitieminister i Sovjet.
- Kan man bygga kommunism i öknen?
- Ja, men det är inte att rekommendera. Efter en tid tar nämligen sanden slut.
- Varför finns det inte tak över kommunistländernas dårhus?
- Det är svårt att sätta tak över ett helt land.
- Vad exakt är kommunism?
- Kommunismen är en lång och mödosam vandring från kapitalism till kapitalism.
Hört i en helt vanlig kommunistdiktatur:
- Haha, jag hörde just en sådan underbart rolig historia om vår store ledare!
- Nå låt höra!
- Aldrig! Jag dömde just en kille till fängelse för att ha berättat den!
En ryss och en amerikan jämför president Hoover med Stalin.
- Hoover lärde folk att inte dricka, sa amerikanen.
- Det är väl inget! Stalin lärde oss att inte äta.
Kommunism är som Tetris, såfort det kommer ett block med pengar så försvinner det.
- Vad kallas smarta personer i Kubas riksdag?
- Besökare!
Det var på den tiden när det fortfarande fanns ett kommunistiskt DDR (= Östtyskland). Två tyska killar stod och fiskade i en flod, den ene på DDR-sidan och den andre på BRD-sidan (Västtyskland). Han som stod på den kommunistiska DDR-sidan fick inget napp men han på BRD fick den ena fisken efter den andra. Till slut tröt tålamodet för DDR-killen och han sa:
- Varför får du så många och jag får ingen?
- Jo, ser du, här hos oss är det ingen som är rädd för att öppna käften.
Alla i Kubas och Nordkoreas försvar har numera skottsäkra västar. De styrande kommunisterna lovar pengarna tillbaka om västarna inte fungerar…
Kommunisten ville byta namn.
- Jag vill byta namn för alla hånar mig.
- Vad heter Ni?
- Tryggve Stalin.
- Och vad vill Ni byta till?
- Terje Stalin.
- Varför har hjärtsjuka i kommunistländer ofta ryggsäck på sig?
- Därför att kommunisttillverkade pacemakers drivs av kolkraft.
Kommunistpolitikern:
- Vi kommunister har så mycket potatis att vi skulle kunna göra en hög som räcker ända upp till Guds fötter.
Kommissarien:
- Men Gud är väl förbjuden?
Bonden:
- Och det finns ju ingen potatis...
En grupp arkeologer grävde fram en pyramid och fann en mumie därinne. Dock, kunde de inte avgöra vem denna mumie var. Då tillkallade man experter från Stalins underrättelsetjänst. Efter tre timmar inne i pyramiden kom de ut och sa:
- Det är Amenkhotepus XXII.
- Hur fick ni veta det?
- Han erkände svarade de kommunistiska experterna.
Fråga: Vem räknar snabbast ut ett tal? Stålverksarbetaren, tomten, den smarte kommunistdiktatorn eller Bamse?
Svar: Stålverksarbetaren (även om det kanske tar ett tag), de andra tre existerar inte.
- Varför vill kommunister bygga socialism?
- För att det är lättare än att arbeta.
Hört på flyget till det kommunistiska Moskva:
- Vi ska snart landa. Sitt ner, spänn fast säkerhetsbältena, och vrid tillbaka klockarna minst 10 år.
Hört ett vanligt kommunistiskt land:
- Är det här ostaffären?
- Nej det här är butiken som inte har något kött kvar att sälja. Butiken som inte har någon ost ligger tvärs över gatan.
- Varför skickade det hårdföra DDR itudelat dasspapper till Moskva?
- De var tvungna att skicka kopia på allt de gjorde. En förtryckt innevånare i ett typiskt kommuniststyrt land försökte ta sig in hos den kapitalistiska grannstaten. Gränsvakten frågade: - Hur är välfärden i ditt kommunistiska land. - Nja, jag kan inte klaga. - Hur är då den ekonomiska situationen? - Jag kan inte klaga. - Hur är då det politiska läget? - Jag kan inte klaga. - Varför vill du då flytta till ett kapitalistiskt land? - JAG KAN INTE KLAGA!
Hört ett vanligt kommunistiskt land:
- Vi ska få snö imorgon.
- Men jag tänker då inte köa.
En busslast med kommunister var ute och körde på landet. Plötsligt får bussen sladd och kraschar in i en bondgård. Bonden såg olyckan och beslutade sig för att gräva gravar och begrava kommunisterna vid gödselstacken där de hör hemma. Efter ett par timmar råkar en polisbil köra förbi och ser olyckan och hur bonden gräver ned människokroppar. Polisen stannar och frågar om alla kommunister i bussen verkligen dog. Bonden svarade:
- Nja, en del av dem sa att dem inte var döda, men du vet ju hur kommunister ljuger och snackar skit.
Kommunisten Lars Ohly hjälpte en gammal tant över gatan. Sedan sa han:
- Nu röstar väl tant på mitt parti?
- Nej, det är mina ben som det är fel på - inte huvudet!
- Hon är inte lika mån om att måna om de fattiga nu för tiden.
- Ett faktum är att om du går ut i regnet och vänder ansiktet mot skyn så kommer du att få en sanningens uppenbarelse, säger biskopen.
Larsson blir nyfiken och följer rådet. Men återvänder besviken.
- Jag stod där och regnet rann innanför kragen. Jag kände mig faktiskt som en idiot!
- Ja, se där, säger biskopen.
- Här får ni inte ställa cykeln!
- Varför inte?
- Här går ju riksdagsledamöterna in!
- Det gör inget, sa Petterson, jag har låst den.
- Allting i det här landet går åt helsike, och det är socialdemokraternas fel!
- Nej, men hör nu, lilla fröken.
- Jag är ingen fröken!
- Och det är också socialdemokraternas fel?
- Jag visste faktiskt inte att ni hade en marinminister? Vad ska ni med en sådan till i Schweiz, där finns väl knappast något vatten?
- Vad ska ni med en finansminister till i Sverige?
- Du hade tur, du fick två fönsterplatser!
- Kära Gud, tack för att du skickade pengarna till mig. Emellertid så märkte jag att du av någon anledning sände det via Stockholm, och som vanligt så drog de djävlarna av 80%!
- Vi fick in en kille som klämde sig i en press vid ett tryckeri förra året. Allt som var kvar var lillfingret. Vårt lag av kirurger konstruerade en ny hand, byggde en ny arm och en ny kropp, så att när han till slut återgick till arbetet blev han så effektiv att han gjorde fem personer arbetslösa.
- Det är väl ingenting, sa en amerikansk kirurg. Vi hade en arbetare som fastnade i en kärnreaktor. Allt som blev kvar var håret. Vi konstruerade En ny skalle, en ny kropp och nya organ och skickade honom tillbaka till arbetslivet. Han blev så effektiv att han gjorde 50 personer arbetslösa.
Den svenska kirurgen ville inte vara sämre:
- En dag när jag var ute och gick kände jag lukten av en fis. Jag tog fisen till sjukhuset i en soppåse, släppte den på bordet och började jobba. Först slog vi in fisen i ett rövhål, byggde nya skinkor, satte fast en kropp. Armar på den ena änden och ben på den andra änden. Till slut blev det en man som heter Göran Persson och han gjorde ett helt djävla land utan arbete...
- Well Göran, jag vet inte hur smarta dina statsråd är, men mina är intelligenta och kloka.
- Hur vet du det? frågade Göran.
- Åh, det är enkelt, sa Bill. De måste alla besvara en fråga som jag ställer innan de blir mina medarbetare. Nu ska du få se! Han ringde ett telefonsamtal och strax dök Madeleine Albright upp.
- Säg mig Madeleine, vem är barn till din far och barn till din mor och inte din syster och inte din bror?
- Oh, så lätt Mr. President, sa Madeleine, det är jag!
- Rätt svar, Madeleine, sa Clinton.
Göran Persson stod imponerad bredvid. När Persson kom tillbaka till Stockholm kallade han genast på finansminister Erik Åsbrink. Han sa:
- Erik, säg mig, vem är barn till din far och barn till din mor och inte din syster och inte din bror?
Åsbrink funderade och funderade... men kunde inte komma på något svar.
- Kan jag inte få lite betänketid?
- Bara i 24 timmar annars får du avgå, sa Göran.
Erik Åsbrink och Ylva funderade och funderade. 23 timmar gick men Erik kom inte på vem det var. Till slut ringde han upp Björn Rosengren.
- Björn, sa han, vem är barn till din far och barn till din mor och inte din syster och inte din bror?
- Enkelt, sa Björn, det är jag, Björn Rosengren!
- Du har rätt, sa Erik och gav sig iväg till Göran Persson. Han kom fram när det bara var några få minuter kvar.
- Göran, nu har jag svaret. Det är Björn Rosengren, sa han.
- Din idiot, sa Persson, det är Madeleine Albright!!!
- Tack! sade Göran. Jo, jag tänkte nog att jag skulle hamna här!
- Mjah, sade S:t Per. Du har ju på det stora hela uppfört Dig mycket anständigt och i betraktandet av Din barndom och så vidare så bestämde vi oss för att vi gärna ville ha Din själ här. Men förstår Du, vi har inte så mycket erfarenhet av framträdande vänstermän.
- Jaja, det blir bra. Sade Göran. Släpp in mig bara!
- Jamen, ser Du, sade S:t Per, det var lite konkurrens om att få tag i Dig.
Faktiskt blev vi tvungna att göra ett litet avtal med djävulen...
- AVTAL MED DJÄVULEN! utbrast Göran förskräckt.
- Det är inte så farligt, sade S:t Per, men han menade att de flesta av Dina vänner ändå bor hos honom, så vi avtalade att Du får lov att tillbringa ett dygn i Helvetet och ett i Himlen. Sedan får Du välja var Du vill vara resten av evigheten.
Göran protesterade en del men avtalet var på plats. Så S:t Per visade honom en hiss, de sade farväl och på återseende om ett dygn och Göran tryckte på "Helvete". Han körde nedåt mycket länge och hissen stannade vid en stor svart port. Han ringde på och ögonblickligen öppnade djävulen själv för att ta emot honom.
- Göran! Gamle vän, kom in! hälsade Satan och Göran steg på.
Här stod han då, på en gigantisk övertäckt golfbana. En massa av hans gamla regeringskamrater gick runt och spelade golf. Banan var perfekt. Det var mycket varmt men små lättklädda djävulspigor serverade kalla drinkar. Göran spelade hela dagen och på kvällen hade Erik Lallerstedt (som också hade dött tidigare) lagat en gigantisk buffé med massor av feta läckerheter. Innan Göran visste ordet av så var dygnet över och det var dags att åter åka till Himlen. Då han kom in i Himlen var han mycket eftertänksam men också här var han varmt välkommen. Han fick änglavingar och en harpa. Resten av dagen spatserade han från moln till moln och hörde fåglarna sjunga och åt friska frukter från träden. Senare åt han en lätt, god och kalorisnål middag. Han kände att det fortfarande kurrade lite i magen när han gick och lade sig. Det hade varit rätt tröttsamt att lyssna på harpspelet och han saknade sina gamla kamrater från partiet. Nästa morgon berättade han om sitt beslut för S:t Per, han skulle välja Helvetet. S:t Per försökte övertala honom att stanna men han var bestämd. Han ville tillbringa resten av evigheten med sina vänner. S:t Per gav upp och ledde honom till hissen. Då han åter ringde på den stora svarta porten var Satan lika snabb att öppna men nu var dock golfbanan borta och det enda som syntes var miljoner av människor som vred sig av plågor i den eviga skärselden.
- Men! sade Göran. Var är golfbanan, var är drinkarna, brudarna och maten?
- När Du var här var det valtider, sade Satan. Nu har Du röstat på oss...
- Hur tar ni reda på vilka som är tillräckligt tokiga för att bli inlagda? frågade kommunisten.
- Vi fyller ett badkar med vatten och ger dem en tesked, en kopp och en spann och ber dem tömma karet, svarade föreståndaren.
- Aha! sa den kommunistiske politikern. Och de som är normala tar naturligtvis spannen, för det går snabbast.
- Nej. De som är normala drar ur proppen ur badkaret. Har ni förresten några önskemål, enkelrum eller tvåbädds?
- Det här var ju ett flott ställe!
- Ja, men nu sticker vi med en jäkla fart! Det här är nämligen den kinesiska ambassaden!
- Man tankade den!
- Den finns inte längre. Den och kommunisterna är borta nu.
- Jag skulle vilja köpa tidningen Pravda.
- Den och kommunisterna är borta nu!!!
- Jag skulle vilja köpa tidningen Pravda.
- Den och kommunisterna är BORTA nu!!! Hör du inte vad jag säger?
- Jo, det är bara så underbart att höra dig säga att kommunismen är borta.
- Båda har ont om kläder, har bara ett äpple att äta, men får ändå höra att de lever i paradiset.
- Jag tror jag tar det här straffet.
- Det ska du få, sade djävulen. Men det är inte Chrustjevs straff, det är Marilyn Monroes!
- Sovjets parlament är en bunt idioter!!
Han fick tio års fängelse för att ha avslöjat något de styrande kommunisterna trodde var en statshemlighet.
- Vem är din fader?
- Kamrat Nicholai Ceausescu.
- Bra, och din mor?
- Elena Ceausescu.
- Bra. Och vad vill du bli?
- Föräldralös.
- Sovjet-kommunisterna var ju där i åratal utan att hitta ut.
"Storstadsvilla bytes mot sovsäck i New York. Orsak: vilja till livsförbättring."
"Vi tackar kamrat Stalin för vår lyckliga barndom!"
Det fanns nämligen ett sådant ganska populärt slagord på den här tiden. Folk som går förbi frågar dem:
- Är ni dumma eller? Stalin fanns ju inte när ni var barn.
- Ja, precis, svarar gamlingarna, och det tackar vi Stalin för.
- Har vi verkligen nått total kommunism nu?
- Nä det kommer att bli mycket värre.
- Vad gör ni här, undrade sankte Pär.
- Stalin härjar i Helvetet nu, vi är de första flyktingarna därifrån.
- Tänker du det samma som jag?
- Ja det gör jag.
- Då måste jag gripa dig.
- Den dåliga nyheten är att vi under den kommande 5-årsperioden bara kommer att ha skit att äta. Den goda nyheten är att i vårt kommunistiska land så finns det massor med skit.
- Jo det var ett desperat försök att hitta och gå till djupet med kommunismens alla fel och brister.
- Vem var det? och ingen vågade svara.
Då gav Stalin order åt sina livvakter att skjuta alla som satt höger om honom.
- Vem var det som nös? frågade han igen, och eftersom han fortfarande inte fick något svar, beordrade Stalin skjuta alla som satt till vänster.
- Vem var det som nös?!! skrek han vansinnigt.
Den siste mannen som satt precis mitt emot honom reste upp sin darrande hand och sa tyst:
- Kamrat Stalin, det var jag.
- Jaså, det var ni... Prosit, kamrat!
- Vad dog du av?
- Svälten förra vintern när Stalin förbjud marknadskrafterna. Vad dog du av?
- Jag lever än...
- Än sen då, ni har ju justitieminister i Sovjet.
- Ja, men det är inte att rekommendera. Efter en tid tar nämligen sanden slut.
- Det är svårt att sätta tak över ett helt land.
- Kommunismen är en lång och mödosam vandring från kapitalism till kapitalism.
- Haha, jag hörde just en sådan underbart rolig historia om vår store ledare!
- Nå låt höra!
- Aldrig! Jag dömde just en kille till fängelse för att ha berättat den!
- Hoover lärde folk att inte dricka, sa amerikanen.
- Det är väl inget! Stalin lärde oss att inte äta.
- Besökare!
- Varför får du så många och jag får ingen?
- Jo, ser du, här hos oss är det ingen som är rädd för att öppna käften.
- Jag vill byta namn för alla hånar mig.
- Vad heter Ni?
- Tryggve Stalin.
- Och vad vill Ni byta till?
- Terje Stalin.
- Därför att kommunisttillverkade pacemakers drivs av kolkraft.
- Vi kommunister har så mycket potatis att vi skulle kunna göra en hög som räcker ända upp till Guds fötter.
Kommissarien:
- Men Gud är väl förbjuden?
Bonden:
- Och det finns ju ingen potatis...
- Det är Amenkhotepus XXII.
- Hur fick ni veta det?
- Han erkände svarade de kommunistiska experterna.
Svar: Stålverksarbetaren (även om det kanske tar ett tag), de andra tre existerar inte.
- För att det är lättare än att arbeta.
- Vi ska snart landa. Sitt ner, spänn fast säkerhetsbältena, och vrid tillbaka klockarna minst 10 år.
- Är det här ostaffären?
- Nej det här är butiken som inte har något kött kvar att sälja. Butiken som inte har någon ost ligger tvärs över gatan.
- De var tvungna att skicka kopia på allt de gjorde. En förtryckt innevånare i ett typiskt kommuniststyrt land försökte ta sig in hos den kapitalistiska grannstaten. Gränsvakten frågade: - Hur är välfärden i ditt kommunistiska land. - Nja, jag kan inte klaga. - Hur är då den ekonomiska situationen? - Jag kan inte klaga. - Hur är då det politiska läget? - Jag kan inte klaga. - Varför vill du då flytta till ett kapitalistiskt land? - JAG KAN INTE KLAGA!
- Vi ska få snö imorgon.
- Men jag tänker då inte köa.
- Nja, en del av dem sa att dem inte var döda, men du vet ju hur kommunister ljuger och snackar skit.
- Nu röstar väl tant på mitt parti?
- Nej, det är mina ben som det är fel på - inte huvudet!