Mitt namn är simon, jag är 6 år Mina ögon är svullna, jag kan inte se. Jag måste vara dum, jag måste vara dålig. Jag önskar jag vore bättre, Jag önskar att jag inte var så ful Då kanske min mamma fortfarande ville ha mig. Jag kan inte göra ngt rätt, Jag kan inte alls prata. Annars är jag inlåst, hela dagen. När jag vaknar är jag ensam, huset är mörkt. Mina föräldrar är inte hemma. När min mamma kommer hem så försöker jag att vara snäll. Då kanske jag bara får en smäll ikväll. Jag hörde precis en bil. Min pappa är tillbaka från Charlies Bar. Jag hör honom svära. Jag hör mitt namn. Jag trycker mig mot väggen. Jag försöker gömma mig från hans onda ögon. Jag är så rädd Jag börjar gråta. Han hittar mig gråtande, Han kallar mig fula namn. Han säger att det är mitt fel att han plågas på jobbet. Han slår mig och skriker på mig. Jag kan smita till slut, och springer mot dörren. Han har redan låst den, och jag börjar gråta mer. Han tar tag i mig och slänger mig mot den hårda väggen. Jag faller till golvet med mina ben som nästan är brutna, och min pappa fortsätter att kalla mig fula namn. Jag skriker "FÖRLÅT" men det är försent. Hans ansikte förvrids till okänslighet. Värken. Smärtan. Igen och Igen. Åh snälla Gud, förlåt mig. Snälla låt det ta slut. När han äntligen slutar och går mot dörren ligger jag där käsnlolös. Gråtande på golvet. Jag heter Simon. Jag är 6 år. Inatt mördade min pappa mig.

Annons

The photo has no tags

November 2009