April
Thursday 10 May 2012 photo 11/12
|
Orelaterad bild ~
en tyckte att lappen var väldigt fin för att sitta på ett klädesplagg! ^^
<SPAN style="FONT-FAMILY: 'Cambria', 'serif'; COLOR: #333333; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-ascii-theme-font: major-latin; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-hansi-theme-font: major-latin; mso-bidi-font-family: Tahoma; mso-fareast-language: SV">Perrongen<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" /><o:p></o:p>
<SPAN style="FONT-FAMILY: 'Cambria', 'serif'; COLOR: #333333; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-ascii-theme-font: major-latin; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-hansi-theme-font: major-latin; mso-bidi-font-family: Tahoma; mso-fareast-language: SV">Perrongen var tom och ödsligt, Precis så som perronger brukar vara på sena sommarnätter.
Jag kunde känna kylan slingra sig runt benen. Precis som snirkliga blommor klänger sig fast vid höga tegel väggar.
Min knälånga sommar klänning följde vindens svaga, smekande rörelser. Precis som din hand som rörde vid min kind.
Lite längre bort på perrongen kunde jag se en lampa som blinkade i en jämn takt. Precis som hjärtats jämna slag när jag var med dig
Min vänstra hand höll ett lätt tag om mina tunna sandaler. Dom följde armens långsamma rörelser fram och tillbaka. Precis så lätt som du höll min hand.
Mina tunna fötter snudda lätt vid den kalla asfalten. Jag kunde känna små stenarna sticka in i fötterna och den snabba smärtan som kom men försvann snabbt igen. Precis som i mina sista andetag.
Långt bort i mörkret kunde jag se två svaga ljus. Dem kom närmare och närmare och lyste upp spårret i mörkret. Skuggorna föll och det avr nästan så att jag blev rädd. Det var jag aldrig med dig.
Klockan på perrongen tickade svagt, men fortare och fortare. Mina hjärtslag ökade i sammma takt som klockan. När den höjde farten gjorde mitt hjärta det samma. Mina andetag blev djupare och djupare.
Tåget bromsade in på perrongen. Det gnisslade till lite och jag kunde känna ilningar längs ryggraden. Dörren framför mig öppnades. Det var mörkt och aldeles tyst i vagnen. Ovanför dörren stod det "Slut hållplats". En röst inom mig viskade lent i mitt öra "Gå in" Jag kunde känna att mina andetag belv färre. Jag Tog ett djup andetag, ett långt steg och steg på.
Tåget började rulla.
Det sista jag såg av perrongen var den blinkande lampan. Jag kunde höra mig själv säga: "Vad händer efter att tåget når ändhållplats?"
Allt svartnade och jag kunde känna min kropp bli svalare. En bild dök upp i mitt huvud, den var på dig. Jag log medans det sista andetaget andades ut. Jag slöt ögonen och leendet var kvar på läpparna.
"Vad händer efter ändhållplats?" <o:p></o:p>
<SPAN style="FONT-FAMILY: 'Cambria', 'serif'; COLOR: #333333; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-ascii-theme-font: major-latin; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-hansi-theme-font: major-latin; mso-bidi-font-family: Tahoma; mso-fareast-language: SV">Perrongen<?xml:namespace prefix = o ns = "urn:schemas-microsoft-com:office:office" /><o:p></o:p>
<SPAN style="FONT-FAMILY: 'Cambria', 'serif'; COLOR: #333333; mso-bidi-font-size: 12.0pt; mso-ascii-theme-font: major-latin; mso-fareast-font-family: 'Times New Roman'; mso-hansi-theme-font: major-latin; mso-bidi-font-family: Tahoma; mso-fareast-language: SV">Perrongen var tom och ödsligt, Precis så som perronger brukar vara på sena sommarnätter.
Jag kunde känna kylan slingra sig runt benen. Precis som snirkliga blommor klänger sig fast vid höga tegel väggar.
Min knälånga sommar klänning följde vindens svaga, smekande rörelser. Precis som din hand som rörde vid min kind.
Lite längre bort på perrongen kunde jag se en lampa som blinkade i en jämn takt. Precis som hjärtats jämna slag när jag var med dig
Min vänstra hand höll ett lätt tag om mina tunna sandaler. Dom följde armens långsamma rörelser fram och tillbaka. Precis så lätt som du höll min hand.
Mina tunna fötter snudda lätt vid den kalla asfalten. Jag kunde känna små stenarna sticka in i fötterna och den snabba smärtan som kom men försvann snabbt igen. Precis som i mina sista andetag.
Långt bort i mörkret kunde jag se två svaga ljus. Dem kom närmare och närmare och lyste upp spårret i mörkret. Skuggorna föll och det avr nästan så att jag blev rädd. Det var jag aldrig med dig.
Klockan på perrongen tickade svagt, men fortare och fortare. Mina hjärtslag ökade i sammma takt som klockan. När den höjde farten gjorde mitt hjärta det samma. Mina andetag blev djupare och djupare.
Tåget bromsade in på perrongen. Det gnisslade till lite och jag kunde känna ilningar längs ryggraden. Dörren framför mig öppnades. Det var mörkt och aldeles tyst i vagnen. Ovanför dörren stod det "Slut hållplats". En röst inom mig viskade lent i mitt öra "Gå in" Jag kunde känna att mina andetag belv färre. Jag Tog ett djup andetag, ett långt steg och steg på.
Tåget började rulla.
Det sista jag såg av perrongen var den blinkande lampan. Jag kunde höra mig själv säga: "Vad händer efter att tåget når ändhållplats?"
Allt svartnade och jag kunde känna min kropp bli svalare. En bild dök upp i mitt huvud, den var på dig. Jag log medans det sista andetaget andades ut. Jag slöt ögonen och leendet var kvar på läpparna.
"Vad händer efter ändhållplats?" <o:p></o:p>
Camera info
Comment the photo
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/cirkuscora/505170084/
Visa toppen
Show footer