Åh facebook, tack för att du frågar då ingen annan gör det<3

Läs inte om du inte vill. Jag behöver bara skriva av mig och är dum nog att göra det här.

Jag orkar inte. Hela dagen har varit åt helvete. Mått skit till och från, gråtit till och från. Jag vill inte må dåligt. Jag har mått dåligt in två år nu. Visst, 2012 var det bästa året någonsin, det började perfekt och slutade perfekt. Men trots det så mår jag åt helvete. Mammas bortgång var ett helvete, är ett helvete, kommer alltid vara ett helvete. De enda som får mig att må bra för en stund är min pojkvän, Klara, Linus och Samme. Endast då mår jag bra. Ingenting fungerar för mig längre. Skolan dödar mig. Mitt mående dödar mig. Jag dödar mig med mina jävla tankar. Jag vill inte. Jag hatar det här. Jag hatar mig.

Men jag gör det..
Tack gumman. Jag älskar dig.<3

jag älskar dej med.<3

<3

Efter min mammas bortgång gick jag på bup pga att jag var deprimerad, jag gick där i ca ett halvår. Nu går jag där igen för att lära mig hantera mina panik/ångest-attacker, min sociala fobi och min ätstörning.

Efter halvåret hos psykologen på bupp så mådde jag så otroligt bra! Men sen så blev det jobbigt mellan mig och mitt ex, han slutade aldrig skriva till mig, sa hela tiden hur dåligt han mådde, hur mycket han hatade mig, hur mycket han älskade mig osv.. Jag fick så otroligt dåligt samvete, så jag började må riktigt dåligt då igen..

Sen så började jag mer och mer inse min ätstörning vilket jag också tog ganska hårt och började må sämre pga. Och så min sociala fobi. Den stoppar mig för att göra ALLT! Till och med i mitt egna förhållande är jag blyg, har svårt att prata om saker osvosv och även fast det snart är ett år sen vi blev tillsammans. Det är därför jag hatar mig själv. Pga den där jävla fobin. Jag kan inte prata med nya människor. Jag kan inte ringa människor som jag inte känner jättebra, jag kan knappt prata i telefon med min pojkvän för att vi typ aldrig pratar i telefon. Jag kan inte börja om att simma för jag vågar inte gå fram och prata med tränaren. Jag vågar inte redovisa framför ens min bästa vän i skolan. Det är ett helvete. Det är DÄRFÖR jag hatar mig själv. Jag lever i ett helvete..

Jag lider med dig, verkligen, jag menar det. Det är fan inte lätt att leva ett liv på denna jord. Det med ditt EX och det så har jag väl bara att säga att försöka tänka mer på dig själv och om du inte orkar eller vid tillfället känner för att liksom lyssna / finnas där för personen så säg det. Vet inte direkt om du har svårt att säga nej till saker direkt.

Jag hoppas det löser sig för dig. och om du vill prata med nån så är du välkommen att bara PMa. Kanske låter udda från någon du inte känner, men men.

Vi har ingen kontakt alls nu, vilket är så otroligt skönt! Jag har väldigt svårt att säga nej till folk när det gäller att jag kan såra dom och det är just därför jag blev fast med honom i några månader efter vi gjort slut. Men nu har vi ingen kontakt alls, vilket är hur skönt som helst!

Det känns inte alls konstigt, det känns bara bra att veta att det finns någon mer som jag kan höra av mig till ifall jag behöver det! Tack!