April
Friday 30 January 2015 photo 2/2
|
Jag verkar visst bara ta massa konstiga selfies här på sistonde...
En grej som jag har tänkt på...
om man hela tiden måste göra sig till för att bli älskad, är det riktig kärlek då? Jag läste lite i en konstig en bok som heter "Kärlek" och där skriver en specialist i ämnet om att man måste känna sig fin och göra sig fin för sin partner för att behålla gnistan osv..men om man aldrig kan visa sin dåliga sida eller sitt osminkade ansikte eller det man inte gillar med sin kropp...vad äre då som finns kvar att älska..en mask..ett spel...som en skådespelare på teater eller i film. Nu tänker du, "men Cissi...det är väl klart att det inte är en teater. Ingen går väl med på sånt trams..klart att kärlek är äkta och för den skull behöver man väl inte se ut som en slusk! "
Men om man gör det då...blir man oälskad? bedragen? lämnad? ...för den man är...
Jag tänker för mkt...
Jag menar ju inte att man ska sluta göra sig fina för varandra..jag tror jag bara är bitter...jag har svårt att verkligen förstå varför man helt enkelt slutar älska eller åtrå sin partner utan att denne gjort nått ont..."om man inte är fin hela tiden så försvinner åtrån" känns det som att alla vill säga/tycka/tänka...
Säger jag som slutat använda bh för att sportbh är mkt bekvämare...som också slutat ha andra kläder än arbetskläder och mjukisbyxor...säger jag som känner mig ful. Jah...säger jag som känner mig bedragen av livet..
Bitterfittan...jag kan lika gärna bli homosexuell också..
Oturligt nog vet jag inte om man bara kan bli det...man kanske måste födas som det..oturligt nog är jag bara en Cissi...som aldrig blir nöjd..
En grej som jag har tänkt på...
om man hela tiden måste göra sig till för att bli älskad, är det riktig kärlek då? Jag läste lite i en konstig en bok som heter "Kärlek" och där skriver en specialist i ämnet om att man måste känna sig fin och göra sig fin för sin partner för att behålla gnistan osv..men om man aldrig kan visa sin dåliga sida eller sitt osminkade ansikte eller det man inte gillar med sin kropp...vad äre då som finns kvar att älska..en mask..ett spel...som en skådespelare på teater eller i film. Nu tänker du, "men Cissi...det är väl klart att det inte är en teater. Ingen går väl med på sånt trams..klart att kärlek är äkta och för den skull behöver man väl inte se ut som en slusk! "
Men om man gör det då...blir man oälskad? bedragen? lämnad? ...för den man är...
Jag tänker för mkt...
Jag menar ju inte att man ska sluta göra sig fina för varandra..jag tror jag bara är bitter...jag har svårt att verkligen förstå varför man helt enkelt slutar älska eller åtrå sin partner utan att denne gjort nått ont..."om man inte är fin hela tiden så försvinner åtrån" känns det som att alla vill säga/tycka/tänka...
Säger jag som slutat använda bh för att sportbh är mkt bekvämare...som också slutat ha andra kläder än arbetskläder och mjukisbyxor...säger jag som känner mig ful. Jah...säger jag som känner mig bedragen av livet..
Bitterfittan...jag kan lika gärna bli homosexuell också..
Oturligt nog vet jag inte om man bara kan bli det...man kanske måste födas som det..oturligt nog är jag bara en Cissi...som aldrig blir nöjd..
Visa toppen
Show footer