Åh alltså, jag är en sån suris, jag brusar upp, jag skriver av mig här, det låter egentligen helt galet alltihopa och jag tar på mig offerkoftan ofta. Sanningen är ju den att jag avreagerar mig, sen allt som oftast pratar jag ju med min sambo, vi löser det mesta och det är jobbigt att vara förälder. Den mest kritiska tiden är i början o 6 mån framåt. Eftersom man oftast ammar fram till den tidpunkten, sen kommer pappan mer naturligt in och tar över. Jag klagar så mkt men sen ska ni veta att just nu tex har jag glömt varför jag var arg från början. Känslorna är överallt o går upp o ner och det är normalt. Jag älskar min sambo, fadern till vårt barn..skulle verkligen inte vilja byta. Jag är bara ofta osäker på mig själv tror jag, ja det grundar nog i det och att jag vill ha bekräftelse. Typ jämt x)

Jag är en jobbig jävel som ju inte heller jämt städar efter mig, jag är stökig o bökig jag med. Ville bara säga det.

Annons

The photo has no tags

Camera CLT-L29

Focal length 3 mm

Aperture f/2.0

Shutter 1/33 s

ISO 320

Date

May 2019