April
Friday 26 June 2009 photo 1/1
|
Jag känner mig så förvirrad, jag vet inte alls vad jag vill mer. a
Jag vet inte åt vilket håll jag ska titta, vilken väg ska jag ta? a
Vem ska jag lita på och vem kan jag kan säga allt åt? a
Vem kan ta hand om mig, vem ska fånga mig om jag faller? a
Vem förstår, och vem utnyttjar allt jag säger och gör? a
Hur ska jag någonsin kunna släppa in så nära igen, allt gör så ont? a
Varje dag vaknar jag och känner att jag inte förtjänar något. a
Jag var inte tillräckligt för en person, hur ska jag då kunna vara det för någon annan? a
Visst har jag aldrig tyckt om någonting med mig, men jag trodde aldrig att jag skulle kunna hata mig själv så här mycket. Jag trodde aldrig att mitt självförtroende kunde bli så här lågt. Jag trodde inte att varje andetag kunde bli till en sån pina, att hjärtat kunde göra så ont och att ögonen kunde gråta så mycket. Världen blir bara gråare för varje dag som går, för allt känns så meningslöst. Varför ska varje steg värka i hela kroppen, varför ska mina händer bara skaka? Varför döljer jag allting? a
Ingen kommer ju någonsin ta på allvar att jag mår så här, för att jag bara ler, skrattar och busar hela tiden! Men hur ska jag någonsin våga visa vad jag känner när jag inte ens vet vad jag känner? Och hur ska jag kunna visa vad jag känner när varje gång någon är snäll med mig blir jag rädd? Jag vet inte hur jag ska göra när jag vet att någon bryr sig om mig. Jag kan bry mig om vem som helst, jag bryr mig om alla. Men jag begär inget tillbaks, det är så mycket enklare om alla bara tar emot att jag bryr mig och inte försöker bry sig tillbaka, jag blir bara rädd och så fruktansvärt förvirrad. a
Jag måste bort, jag måste ifrån allt jag någonsin känt till. Jag orkar inte minnas mer, för det finns nästan inga minnen jag tycker om. Hela dagistiden, lågstadietiden och högstadietiden har ju varit en stor pina. Utan att jag ens fattade det. Jag fattade aldrig att ingen någonsin tyckte om mig. Jag fattade inte att jag blev utnyttjad och utfryst. För jag fattade aldrig att jag måste vara som alla andra för att passa in. Men nu fattar jag det. Och jag fattar att jag vill inte vara "normal", jag gör så gott jag kan för att följa vad jag vill och tycker. För att vara annorlunda och konstig. a
Men det kanske är därför jag är rädd när någon bryr sig om mig, för att jag har aldrig riktigt upplevt att någon verkligen tycker om eller älskar mig för att jag är jag. Jag är rädd för jag vet inte varför någon vill tycka om mig. Det är ju bara jag, inte något att bry sig om. Jag ger allt jag har för att få alla att vara lyckliga. Och jag ber, bry er inte tillbaks. Jag vill inte det...
Släpp mig, för jag finns inte kvar. a
shutting in the noise inside of me, a
every part of me is shaking, a
cutting down my words before I speak, a
this is how it feels to not believe, a
anything. a
Jag vet inte åt vilket håll jag ska titta, vilken väg ska jag ta? a
Vem ska jag lita på och vem kan jag kan säga allt åt? a
Vem kan ta hand om mig, vem ska fånga mig om jag faller? a
Vem förstår, och vem utnyttjar allt jag säger och gör? a
Hur ska jag någonsin kunna släppa in så nära igen, allt gör så ont? a
Varje dag vaknar jag och känner att jag inte förtjänar något. a
Jag var inte tillräckligt för en person, hur ska jag då kunna vara det för någon annan? a
Visst har jag aldrig tyckt om någonting med mig, men jag trodde aldrig att jag skulle kunna hata mig själv så här mycket. Jag trodde aldrig att mitt självförtroende kunde bli så här lågt. Jag trodde inte att varje andetag kunde bli till en sån pina, att hjärtat kunde göra så ont och att ögonen kunde gråta så mycket. Världen blir bara gråare för varje dag som går, för allt känns så meningslöst. Varför ska varje steg värka i hela kroppen, varför ska mina händer bara skaka? Varför döljer jag allting? a
Ingen kommer ju någonsin ta på allvar att jag mår så här, för att jag bara ler, skrattar och busar hela tiden! Men hur ska jag någonsin våga visa vad jag känner när jag inte ens vet vad jag känner? Och hur ska jag kunna visa vad jag känner när varje gång någon är snäll med mig blir jag rädd? Jag vet inte hur jag ska göra när jag vet att någon bryr sig om mig. Jag kan bry mig om vem som helst, jag bryr mig om alla. Men jag begär inget tillbaks, det är så mycket enklare om alla bara tar emot att jag bryr mig och inte försöker bry sig tillbaka, jag blir bara rädd och så fruktansvärt förvirrad. a
Jag måste bort, jag måste ifrån allt jag någonsin känt till. Jag orkar inte minnas mer, för det finns nästan inga minnen jag tycker om. Hela dagistiden, lågstadietiden och högstadietiden har ju varit en stor pina. Utan att jag ens fattade det. Jag fattade aldrig att ingen någonsin tyckte om mig. Jag fattade inte att jag blev utnyttjad och utfryst. För jag fattade aldrig att jag måste vara som alla andra för att passa in. Men nu fattar jag det. Och jag fattar att jag vill inte vara "normal", jag gör så gott jag kan för att följa vad jag vill och tycker. För att vara annorlunda och konstig. a
Men det kanske är därför jag är rädd när någon bryr sig om mig, för att jag har aldrig riktigt upplevt att någon verkligen tycker om eller älskar mig för att jag är jag. Jag är rädd för jag vet inte varför någon vill tycka om mig. Det är ju bara jag, inte något att bry sig om. Jag ger allt jag har för att få alla att vara lyckliga. Och jag ber, bry er inte tillbaks. Jag vill inte det...
Släpp mig, för jag finns inte kvar. a
shutting in the noise inside of me, a
every part of me is shaking, a
cutting down my words before I speak, a
this is how it feels to not believe, a
anything. a
Comment the photo
du kan lita på mig och prata med mig om du vill <3
Jag fångar dig om du faller<3
jag förstår dej .. <3
du förtjänar den bästa !! <3
glöm at jag släpper dig !!! <3<3<3
å ja tänker aldrig, ALDRIG, släppa dej!
Utan dej e ja inget..
Du kna prata om allt..
Du kan säga va du vill om vem som helst..
Ja håler de för mej sj, ja tar emot allt du behöver få ut, ja lvoar..
De e de ja finns till för..
Ja kommer aldrig lämna dej gumman<3
DU & JAG<3
Genom eld å vatten<33
Föralltid!<3
Älskar dej Sofie<333333
Hoppas du förstår hur glad jag är att jag har dig <3<br />
Sofie älskar Melinda, för evigt! :') <333333333
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/cjucumber/384750581/
Visa toppen
Show footer