Saturday 5 September 2009 photo 1/2
|
Tårarna rinner, hela tiden.
Det finns ingenting som gör så här ont, Så fort jag tänker på det så svider det till i hela hjärtat, och jag får ont i hela magen. Mina ögon blir glansiga och suddiga så jag knappt kan se, är jag blundar försvinner det suddiga men det kommer igen, om och om igen.. Kommer jag någonsin undan alla tårar? Jag vill inte ha det så här, jag vill ha det precis som förut. När du sprang runt i trädgården och hoppade, skällde, lekte. Hela tiden glad, och alltid lika snäll och gjorde oss aldrig illa, tvärt om. Nu när du verkligen är borta förstår man vilken jävla tur vi hade, att vi fick dela dessa underbara år med dig. Du var verkligen bäst Python. Alltså det finns fortfarande ingen som närmar sig din nivå, hur kunde du vara så jävla perfekt och varför skulle just du, just du försvinna? Det fanns ju ingenting, absolut ingenting vi kunde göra. Vi kämpade så jävla mycket, vi gjorde allt, precis allt men fan, du försvann ändå.. Vad är det för jävla idiot som gjorde det mot dig vännen. Jag lovar om jag någon gång får tag på den jäveln ska jag göra pinan lång för den personen. Hon/han kommer inte kunna röra på sig utan att få så jävla ont. Jag ska göra allting för att döda hon/han plågsamt och jävligt långsamt så han/hon verkligen känner smärtan, men någonting som personen aldrig kommer känna är den smärtan som jag kände och som jag känner och som jag antagligen kommer känna många dagar i mitt liv. En del dagar är helt jävla otroliga, jag kan ligga i flera dagar och bara tänka,tänka och tänka.. Gråta så mycket så jag knappt kan andas eller se, så mina ögon ser ur som två röda ballonger rent ut sagt, näsan är så tät så det går inte att andas! Och hur mycket jag än gråter kommer du aldrig tillbaka.. Det är just det, du kommer aldrig,aldrig tillbaka och jag lovar att skulle jag kunna få dig tillbaka skulle jag göra precis vad som helst. Jag förstår knappt att du är borta, fast det gått snart fem jävla månader. Jag hör dig fortfarande, jag tänker alltid att du ligger där på bordet och snarkar. Jag tänker mig att du står i fönstret när jag kommer hem från skolan. Jag vill ju ha det så, varför är livet så jävla orättvist? Hu, ja jag bara skriver och skriver fast till ingen nytta egentligen. Men just nu så saknar jag dig verkligen så fruktansvärt mycket.
Hoppas du har det bäst älskling!
Det finns ingenting som gör så här ont, Så fort jag tänker på det så svider det till i hela hjärtat, och jag får ont i hela magen. Mina ögon blir glansiga och suddiga så jag knappt kan se, är jag blundar försvinner det suddiga men det kommer igen, om och om igen.. Kommer jag någonsin undan alla tårar? Jag vill inte ha det så här, jag vill ha det precis som förut. När du sprang runt i trädgården och hoppade, skällde, lekte. Hela tiden glad, och alltid lika snäll och gjorde oss aldrig illa, tvärt om. Nu när du verkligen är borta förstår man vilken jävla tur vi hade, att vi fick dela dessa underbara år med dig. Du var verkligen bäst Python. Alltså det finns fortfarande ingen som närmar sig din nivå, hur kunde du vara så jävla perfekt och varför skulle just du, just du försvinna? Det fanns ju ingenting, absolut ingenting vi kunde göra. Vi kämpade så jävla mycket, vi gjorde allt, precis allt men fan, du försvann ändå.. Vad är det för jävla idiot som gjorde det mot dig vännen. Jag lovar om jag någon gång får tag på den jäveln ska jag göra pinan lång för den personen. Hon/han kommer inte kunna röra på sig utan att få så jävla ont. Jag ska göra allting för att döda hon/han plågsamt och jävligt långsamt så han/hon verkligen känner smärtan, men någonting som personen aldrig kommer känna är den smärtan som jag kände och som jag känner och som jag antagligen kommer känna många dagar i mitt liv. En del dagar är helt jävla otroliga, jag kan ligga i flera dagar och bara tänka,tänka och tänka.. Gråta så mycket så jag knappt kan andas eller se, så mina ögon ser ur som två röda ballonger rent ut sagt, näsan är så tät så det går inte att andas! Och hur mycket jag än gråter kommer du aldrig tillbaka.. Det är just det, du kommer aldrig,aldrig tillbaka och jag lovar att skulle jag kunna få dig tillbaka skulle jag göra precis vad som helst. Jag förstår knappt att du är borta, fast det gått snart fem jävla månader. Jag hör dig fortfarande, jag tänker alltid att du ligger där på bordet och snarkar. Jag tänker mig att du står i fönstret när jag kommer hem från skolan. Jag vill ju ha det så, varför är livet så jävla orättvist? Hu, ja jag bara skriver och skriver fast till ingen nytta egentligen. Men just nu så saknar jag dig verkligen så fruktansvärt mycket.
Hoppas du har det bäst älskling!
Comment the photo
FAN!
uek, stina. vi måste verkligen vara snart!
Och prata prata prata.
För jag vill inte ha det såhär, att det tar hur lång tid som helst innan vi ses igen ><
För du är den enda som förstår min smärta och saknad som alltid ska göra sig påmind, och bara trycker mot bröstet som om det ska brista och man knappt får fram någon luft av smärtan.
Det är så jävla ofattbart att man ska behöva stå ut med den smärtan..
5 månader och snart ett år.
Fan!!!
kom hit o.O <3
finns om du vill prata<3
jag älskar dig och finns alltid ! <3
16 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/clashes/406854328/