november
måndag 31 augusti 2009 bild 1/1
|
SLUT...
för ungerfär 3 år sedan blev jag dödskär i en väldigt knasig liten pojk, vi var helt olika men föll ändå för varandra. trots att vi bara var 14år när vi blev tillsammans (första gången) har vi hållt ihop. vi har delat så mycket tillsammans, glädje, sorg, hat, kärlek, besvikelse allt! Ja, vi två blev liksom som en kändes det som, hade alltid varandra vad som än hände. Vi blev även som bästa kompisar, det va han jag pratade med om allt först och främst.. men nu är det slut, jag känner mig halv, tom, fruktansvärt ensam.. försöker att inte tänka hela tiden men jag gör det ändå. sen när man möter fler jobbiga hinder blir det ännu tuffare. Tänker mer på hur du mår o klarar dig än på mig själv..
jag älskar dig, nu och föralltid, det vet jag att jag kommer göra. du har den största platsen i mitt hjärta och där får du vara kvar. nu som vän därimot.
Jag hoppas att jag tar mig över detta och kommer att kunna stå på mina egna ben, men jag är rädd, jävligt rädd. vem tar i mot mig när jag faller?
Det sägs att ensam är stark, jag hoppas det är sant, för så känns det fan inte nu iallafall...
för ungerfär 3 år sedan blev jag dödskär i en väldigt knasig liten pojk, vi var helt olika men föll ändå för varandra. trots att vi bara var 14år när vi blev tillsammans (första gången) har vi hållt ihop. vi har delat så mycket tillsammans, glädje, sorg, hat, kärlek, besvikelse allt! Ja, vi två blev liksom som en kändes det som, hade alltid varandra vad som än hände. Vi blev även som bästa kompisar, det va han jag pratade med om allt först och främst.. men nu är det slut, jag känner mig halv, tom, fruktansvärt ensam.. försöker att inte tänka hela tiden men jag gör det ändå. sen när man möter fler jobbiga hinder blir det ännu tuffare. Tänker mer på hur du mår o klarar dig än på mig själv..
jag älskar dig, nu och föralltid, det vet jag att jag kommer göra. du har den största platsen i mitt hjärta och där får du vara kvar. nu som vän därimot.
Jag hoppas att jag tar mig över detta och kommer att kunna stå på mina egna ben, men jag är rädd, jävligt rädd. vem tar i mot mig när jag faller?
Det sägs att ensam är stark, jag hoppas det är sant, för så känns det fan inte nu iallafall...
Kommentera bilden
25 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/clavelito/406756157/
Visa toppen
Visa sidfoten