November
Saturday 14 November 2009 photo 1/1
|
Som jag lovat Julia! HÄR NU!!!
Mikes dikt:
Ibland känns det som en saga
Det är så jag vill börja mina meningar, alla mina meningar
Men nu när han har åkt känns det lite svårt att börja
någonstans förutom här, där i mitten
Jag nämner inga namn, men han är stor och tjock och lite som jag vill vara.
Innan, har jag pratat om hur jag tycker illa om
gamla, så skrynkliga ansikten.
Det här gör jag för dig. För att du har ett äckligt ansikte
När våra öden möts långt hemifrån är vi inte så långt bort som vi tror.
Tänk att gå upp på en scen såhär och bara *RAP* spy ur sig sina sorger.
Vad man tänker, tycker.
Fan, jag tycker inte så mycket, har inte så många åsikter.
Jag är inte så intressant.
Men när jag står naken på berget och spanar ut över vattnet, du fotar och skrattar, säger:
'vilken fin rumpa du har, tränar du mycket?'
Vår färd fortsätter i en skrotig van. Vi åker.
Det är väldigt varmt. Vi är inte hemma.
Vi är långt borta från vad hem någonsin var/är.
1,2,3,4 Trolla bort
1,2,3,4 Drar djupa andetag
Psyket blandra coktail
här lär man sug aldrig
Åter
blåser
vinden
I
mitt
huvud
Runt
Virvelvind
Det är tråkigt att vi inte ska kunna ta en paus
lyssna till tystnaden, och säga
nu har jag sagt allt jag vill säga.
men en sak till.... (vet inte om de ska stå mormoner eller hormoner här?!? xd AJA)... nej, det har aldrig varit min grej.
jag håller mig till kaos och jävligt ful arkitektur.
Hur vill jag leva?
idag röker jag sönder mina lungor, super sönder min knasiga själ.
Till slut, en dag, är allt det här slut...
Mikes dikt:
Ibland känns det som en saga
Det är så jag vill börja mina meningar, alla mina meningar
Men nu när han har åkt känns det lite svårt att börja
någonstans förutom här, där i mitten
Jag nämner inga namn, men han är stor och tjock och lite som jag vill vara.
Innan, har jag pratat om hur jag tycker illa om
gamla, så skrynkliga ansikten.
Det här gör jag för dig. För att du har ett äckligt ansikte
När våra öden möts långt hemifrån är vi inte så långt bort som vi tror.
Tänk att gå upp på en scen såhär och bara *RAP* spy ur sig sina sorger.
Vad man tänker, tycker.
Fan, jag tycker inte så mycket, har inte så många åsikter.
Jag är inte så intressant.
Men när jag står naken på berget och spanar ut över vattnet, du fotar och skrattar, säger:
'vilken fin rumpa du har, tränar du mycket?'
Vår färd fortsätter i en skrotig van. Vi åker.
Det är väldigt varmt. Vi är inte hemma.
Vi är långt borta från vad hem någonsin var/är.
1,2,3,4 Trolla bort
1,2,3,4 Drar djupa andetag
Psyket blandra coktail
här lär man sug aldrig
Åter
blåser
vinden
I
mitt
huvud
Runt
Virvelvind
Det är tråkigt att vi inte ska kunna ta en paus
lyssna till tystnaden, och säga
nu har jag sagt allt jag vill säga.
men en sak till.... (vet inte om de ska stå mormoner eller hormoner här?!? xd AJA)... nej, det har aldrig varit min grej.
jag håller mig till kaos och jävligt ful arkitektur.
Hur vill jag leva?
idag röker jag sönder mina lungor, super sönder min knasiga själ.
Till slut, en dag, är allt det här slut...
Comment the photo
haha, Men den var såklart mycket bättre när Mike stod på scenen och körde sin grej än att bara sitta och läsa det! :O<br />
men lätt värt alltså! :D
20 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/clementinbarn/424089220/
Visa toppen
Show footer