Sunday 30 May 2010 photo 1/1
|
Det tomma hålet i mig, gnager mig inifrån ...
Ingen kan se smärtan inom mig, den går heller inte att beskriva.
När vi lastade in honom. Sen när vi kallade på honom och han gnäggade till svar.
Känslan av att räcka över grimskaftet till någon annan är den hemskaste jag varit med om.
När man såg honom ledas iväg.
Man försöker inte gråta, man vill inte att sista stunden med honom ska vara gråtandes.
Men tårarna rinner och rinner, och det slutar aldrig igen...
Hemresan, när man bara sitter och gråter och gråter och alla minnen bara väller över en.
Sen ska man tillbaka, och ta sina saker. Det hugger till i en varje gång man ser nåt som han har haft på sig. Hans tomma box. Tomma hage. Tomma skåp.
Och sen står man där. Känner sig helt ensam.
Och ångrar att man inte tog vara på tiden bättre.
Silver, jag kommer aldrig glömma dig. <3
Jag visste inte vad kärlek var, tills jag träffade dig <3
jag älskar dig.
Ingen kan se smärtan inom mig, den går heller inte att beskriva.
När vi lastade in honom. Sen när vi kallade på honom och han gnäggade till svar.
Känslan av att räcka över grimskaftet till någon annan är den hemskaste jag varit med om.
När man såg honom ledas iväg.
Man försöker inte gråta, man vill inte att sista stunden med honom ska vara gråtandes.
Men tårarna rinner och rinner, och det slutar aldrig igen...
Hemresan, när man bara sitter och gråter och gråter och alla minnen bara väller över en.
Sen ska man tillbaka, och ta sina saker. Det hugger till i en varje gång man ser nåt som han har haft på sig. Hans tomma box. Tomma hage. Tomma skåp.
Och sen står man där. Känner sig helt ensam.
Och ångrar att man inte tog vara på tiden bättre.
Silver, jag kommer aldrig glömma dig. <3
Jag visste inte vad kärlek var, tills jag träffade dig <3
jag älskar dig.