Det gick väl sådär idag.
Inga roliga bakgrunder, jobbigt kvällsljus och blev utskälld av en ryttare (som valde att skylla allt på mig istället för att se sina egna misstag)

Och bara för att visa hur rolig bakgrund man har att jobba med i Eslöv, så valde jag denna bilden.

Billinge som Hästhagens RF? :3
(Jag tror det är billinge..)
Det är treårstest i Åstorp den helgen, men jag har inte bestämt mig om jag ska gå än, det beror lite på antalet anmälda och så vidare.

Ja precis! Fick för mig att du bodde typ i närheten :)
Ah okej. Nordsvenskar är finare.... ;)

Jag bor väl typ i närheten, det tar inte jättelång tid att köra iaf :)
Sant, och mamma blir väl glad om jag fotar "riktiga" hästar ;)

Haha, done deal then! :D

Inte riktigt, jag måste höra mig för angående treårstestet först, kolla intresse osv :3

Vet du hur många som är anmälda till det?

Jäklas lite bara. ;)
Uhm, bra fråga... borde komma ut någon form av lista på hästnummer eller startlista antingen nu i veckan eller i början på nästa vecka! Anmälningstiden gick ut i söndags i alla fall.

Det har faktiskt gått ganska bra resten av helgen :)

väldigt.. x)

Det hände idag igen..
Skrev allt i en kommentar längre ner :P

amen för tusan.. hahs hur tänker folk?!

några kommentarer ner :)

ok :)

Åh nej, vad tråkigt :/

Undrade precis detsamma.

jag också!

Vill också gärna veta!

Jag var vid ett hinder som var framför (minst 10m framför) det hon skulle hoppa och när hästen vägrade så skrek hon att jag skulle flytta mig och inte fota.
När hon red ut så började hon gorma och ryta åt banbyggaren om att det var mitt fel och att jag störde.
Meeeeen de kom skitlångsamt mot hindret och hästen hade garanterat vägrat ändå.
Dessutom stod 5 funktionärer jättenära hindret hon hoppade.
Visst, jag kan ha stört lite, men det var bara en liten del i det hela.
I grund och botten så var det hennes fel.

men åh, alltid någon annans fel :(

Det var ju normalt..o.o

Förmodligen så tappade ryttaren koncentrationen av att jag var där, och då tappade hästen också koncentrationen.
Men skillnaden mellan hästar och människor är att vi kan medvetet välja att koncentrera oss på något annat.
Till exempel som att hon valt bort att inte koncentrera sig på fuktionärerna, eller åskådarna eller vad fan som helst.

Känner igen det där. Själv satt jag tydligen för nära staketet till ridbanan och fotade på ett KM för ponny på en mindre klubb varpå hästen ryggade. Fick en jäkla utskällning av mamman till ryttaren efter ritten.
Man känner sig så lagom uppskattad mellan varven:P

Aldrig varit med om annat än ryttare och dess nära som bemött än glatt och gärna pratat lite emellan åt. Fast då är det så gott som bara små tävlingar här. Andra som skulle ha fotograferat men som inte vågade ta upp sin kamera efter att jag tagit upp min har jag dock varit med om (tänk er att någon stoppar undan kameran när denne ser er utrustning). :3

Är man på tävling så får man ju räkna med att det finns fotografer på banan och utanför. Ser ingen legit anledning till att lacka på en fotograf om det går dåligt. Om det nu inte är så att fotografen står alldeles för nära eller är i vägen på något vis. Såg en funktionär idag som höll på att bli överriden för att hon stod i vägen.

har också varit med om det. En gång fick jag bild på att hästen tittade på något helt annat (hinderdekoren i detta fallet)

DET HÄNDE IGEN!!

Jag satt på en vall, UTANFÖR banan, och fotograferade.
Jag hade suttit där hela dagen på exakt samma ställe.
Hörde att en kvinna ropade att jag skulle säga nåt för hästen (som jag inte såg) var livrädd för mig.
Jag började prata med hästen för att visa att jag var människa (som jag gör varje gång en häst reagerar på att jag sitter där)
Hästen är lika rädd för det men efter att en annan häst ridit förbi utan att flippa totalt så började det lossna lite.

De startade och hästen var lite uppjagad men det gick bra.
Och självklart när de kommer till mig så brakar helvetet lös och hästen vägrar för tredje gången.

Då skriker mamman "SKA DET VARA SÅ SVÅRT ATT STÄLLA SIG UPP!" från en annan vall (som publiken sitter på)

Och jag bara skrattar.
Den andra ryttaren som också var på banan kom förbi, skrattandes, och sa "Sånt får de faktiskt tåla" och sen skrattade vi åt det.

Varför ställde jag mig inte upp?
Jag satt på en skitbrant vall och kunde inte ställa mig upp utan att:
1. Ramla
2. Göra en väldigt fin, akrobatiskt rörelse som tar jättelång tid och som garanterat hade fått hästen att totalflippa.
3. När jag väl ställt mig upp, vart skulle jag då ta vägen? Skulle jag stå i backen, lutandes mot staketet och skrämma hästen ännu mer, eller skulle jag ställt mig på vallen, där jag kastar en jääääättelång skugga över halva banan som hästen säkert hade dött av?

Om man har en häst som är livrädd för ensamma saker utanför banan (typ stenar??), så kanske man inte ska ta med hästen på tävling?
Man får fan tåla att det sitter folk lite varsom runt en tävlingsbana, framförallt fotografer.

Suck..

Kan faktiskt hålla med.
Och då ska nämnas att jag har en jävligt tittig kuse själv. Sist vi försökte tävla dressyr blev han skraj för en blomkruka. Jag skyller inte detta på krukan. När vi skulle tävla i en lättare westerngren så for han efter ettan som skulle ta ett segervarv till musik. Ettan fick ingen utskällning. Inte heller får svampplockare, stenrösen och barnvagnkörande lattemammor på tävlingar svordomsramsor. Helst enkelt för att det är MITT ansvar att se till att hästen är redo för omvärlden. Tål den inte en vanlig sketen människa... Ja då får man se det som en nyttig miljöträning. Visst, hoppar det runt en person iförd gul kycklingkostym med ett paraply i handen inne på tävlingsbanan så får man ändå se det som ett någorlunda koncentrationsstörande moment... Men en vanlig människa ska kunna vistas utanför banan på ett någorlunda normalt sett utan att denne ska utses som boven i dramat om hästen har svårt att koncentrera sig på det den gör.

Eller hur!
Vad skulle hon gjort om hästen flippat på publiken?
Eller banpersonalen?
Bett dem flytta på sig?
Tror inte det va.

Ofta är det lätt att bli arg på omgivning och hitta anledningar till att det gick som det gick. Jag tror att alla är lite så. Speciellt efter en tävling, där man kan försöka luska i varför det gick som det gick.
Sen finns det de som tar det liiiite för långt. De ser förmodligen inte det riktigt på samma sett som en annan, där man lägger mest vikt på sig själv, som ju ändå är "hästförare" i sammanhanget och ska lotsa runt hästen runt sagd uppgift. Själv tillhör jag kategorin som de ska till mycket innan jag börjar se missförstånd och allmänna missar som någon annans fel. Det är svårt för omvärlden att veta precis vad din häst gillar och ogillar, eller har för preferenser om hur man ska bete sig runt den. För att inte säga omöjligt att få hela omvärlden att leva upp till detta:P
Har man häst så får man själv se till att den klarar situationer som man utsätter den för - inte se till att situationen anpassas efter hästens egna olater eller rädslor i situaionerna.

Men jag skulle nog bra gärna vilja veta vad hon gjort om hästen ryggade på en person i publiken, faktiskt...XD