Tuesday 8 September 2009 photo 4/4
|
Hanna Mejdahl-Vau (L) Adam Rydkvist
14-Sep.07 -> 25-Juli.09
Den 14 september 2007 blev Hanna och Adam tullsammans.
Första gången dom sågs var i 5B's blivande klassrum.
Dom sa inte mycket till varann men det hände att deras blickar möttes då och då.
Men första gången dom ´"tog kontakt" med varann va på en "klassträff" i Velamsund, då Hanna råkade stå på bryggan just där Adam tyckte att han skulle skvätta vatten.
Sen när skolan började pratade dom ganska mycket på rasterna.
De lekte även mycket Tjuv och Polis med Jenny och några andra killar i klassen, och av någon anledning var det nästan alltid Hanna som fångade Adam och tvärt om.
Det märktes nog lite grann att det troligen var mer än vänskap mellan dom där två..
Bara några veckor efter att skolan börjat frågade Hanna, eller egentligen Jenny chans på Adam.
Hon frågade på fredagen och på måndagen nästa vecka låg en lapp med ett stort och tydligt JA på i Hannas bänk.
Sen den dagen var dom som oskiljaktiga.
Nästan varje rast kunde man se dom tillsammans.
Dom delade många mysiga stunder.
Men en dag hände det overkliga..
Adam gjorde slut..
Visst, dom hade haft sina uppehåll men den här gången var det verkligen på riktigt..
Sen den dagen har Hanna aldrig riktigt vart glad.
Hon var förkrossad.
Hon grät sig till sömns nästan varje kväll, och det mesta hon tänkte på var honom.
Så en kväll bestämde hon sig för att skriva ett brev till Adam, om allt dom gått igenom tillsammans. Glädje, sorg, skratt och tårar.
Hon vill verkligen att han ska veta hur mycket hon älskar honom.
Och att han ska veta att hon är redo att offra allt för honom.
Jag fattar inte riktigt vad som har hänt.
Min mening i livet bara försvann.
Jag älskar ju dig?
Varför blev allt såhär?
Det skulle ju alltid vara vi två, livet ut.
Det sa du ju till och med själv!
Du sa att du älskade mig, att jag var allt i ditt liv.
Var det bara något du sa?
Betydde VI ingenting för dig?
Vi älskade ju varann, allt va ju så perfekt.
Va du tvungen att göra såhär?
Fan Adam..Jag älskar dig verkligen!
Du var och är verkligen allt för mig. ena halvan av mig, luften som jag andades.
Du var mitt hopp om ett "lyckliga i alla sina dar".
Du var min anledning till att leva.
Jag har gjort många fel och kanske inte alltid sagt rätt saker.
Men du har också gjort fel några gånger och det vet du om.
Jag är verkligen ingenting utan dig.
Alla våra stunder?
När vi sov hos Martin?
Jämtland?
Velamsund?
Är det bara något för dig?
Betyder det inte nått?
Inte ens lite?
Jag saknar våra stunder, dom gångerna du höll om mig och jag verkligen kände att jag var din.
Men det var förmodligen då för dig.
Även om det inte betyder något för dig, så betyder det allt för mig..
Men stunderna jag älskar kommer jag troligen aldrig få uppleva igen..
Det är verkligen hemskt att älska någon som inte älskar en tillbax.
Jag försöker verkligen vara stark.
Men det går inte, inte länge till iallafall..
Jag älskar dig verkligen </3
14-Sep.07 -> 25-Juli.09
Den 14 september 2007 blev Hanna och Adam tullsammans.
Första gången dom sågs var i 5B's blivande klassrum.
Dom sa inte mycket till varann men det hände att deras blickar möttes då och då.
Men första gången dom ´"tog kontakt" med varann va på en "klassträff" i Velamsund, då Hanna råkade stå på bryggan just där Adam tyckte att han skulle skvätta vatten.
Sen när skolan började pratade dom ganska mycket på rasterna.
De lekte även mycket Tjuv och Polis med Jenny och några andra killar i klassen, och av någon anledning var det nästan alltid Hanna som fångade Adam och tvärt om.
Det märktes nog lite grann att det troligen var mer än vänskap mellan dom där två..
Bara några veckor efter att skolan börjat frågade Hanna, eller egentligen Jenny chans på Adam.
Hon frågade på fredagen och på måndagen nästa vecka låg en lapp med ett stort och tydligt JA på i Hannas bänk.
Sen den dagen var dom som oskiljaktiga.
Nästan varje rast kunde man se dom tillsammans.
Dom delade många mysiga stunder.
Men en dag hände det overkliga..
Adam gjorde slut..
Visst, dom hade haft sina uppehåll men den här gången var det verkligen på riktigt..
Sen den dagen har Hanna aldrig riktigt vart glad.
Hon var förkrossad.
Hon grät sig till sömns nästan varje kväll, och det mesta hon tänkte på var honom.
Så en kväll bestämde hon sig för att skriva ett brev till Adam, om allt dom gått igenom tillsammans. Glädje, sorg, skratt och tårar.
Hon vill verkligen att han ska veta hur mycket hon älskar honom.
Och att han ska veta att hon är redo att offra allt för honom.
Jag fattar inte riktigt vad som har hänt.
Min mening i livet bara försvann.
Jag älskar ju dig?
Varför blev allt såhär?
Det skulle ju alltid vara vi två, livet ut.
Det sa du ju till och med själv!
Du sa att du älskade mig, att jag var allt i ditt liv.
Var det bara något du sa?
Betydde VI ingenting för dig?
Vi älskade ju varann, allt va ju så perfekt.
Va du tvungen att göra såhär?
Fan Adam..Jag älskar dig verkligen!
Du var och är verkligen allt för mig. ena halvan av mig, luften som jag andades.
Du var mitt hopp om ett "lyckliga i alla sina dar".
Du var min anledning till att leva.
Jag har gjort många fel och kanske inte alltid sagt rätt saker.
Men du har också gjort fel några gånger och det vet du om.
Jag är verkligen ingenting utan dig.
Alla våra stunder?
När vi sov hos Martin?
Jämtland?
Velamsund?
Är det bara något för dig?
Betyder det inte nått?
Inte ens lite?
Jag saknar våra stunder, dom gångerna du höll om mig och jag verkligen kände att jag var din.
Men det var förmodligen då för dig.
Även om det inte betyder något för dig, så betyder det allt för mig..
Men stunderna jag älskar kommer jag troligen aldrig få uppleva igen..
Det är verkligen hemskt att älska någon som inte älskar en tillbax.
Jag försöker verkligen vara stark.
Men det går inte, inte länge till iallafall..
Jag älskar dig verkligen </3
Comment the photo
Han kommer fatta någon gång, Sedan är det NI igen :*<333333333333
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/co0kie3/407960144/