Wednesday 25 November 2009 photo 1/3
|
Wednesday 25 November 2009 photo 1/3
|
Tänk om livet bara hade vart lite enklare. Tänk va underbart det hade vart att leva då. Man skulle kunna leva utan några bekymmer eller problem. En gång levde jag det livet, en gång hade jag inga bekymmer eller problem. Nu har jag bara en massa problem och skit. Jag orkar inte med träningarna längre. Orkar nästan inte ens åka till stallet längre. Har tröttnat på allt. Skolan, innebandyn, stallet, kompisar. Det finns lixom inge kul med det längre.. Allt har misst sin glöd. Vid samma tid som jag misste dig misste jag allt. Hela livsglädjen försvann. Jävligt synd för du var verkligen den jag kunde prata med exakt allt om. Tillbaka till allt. Skolan är det enda stället jag kan vara mig själv på. Ingen tycker att man är onormal eller anorlunda. Som idag t.ex. när jag och Melker låg på en bänk och typ halvsov så gick vissa bara förbi som om det inte var nått. Härligt. Okej, jag har väll inte världens sämsta liv. Men ibland känns det fan som det. Inte kul. Speciellt nu när det känns som om min enda flicka i hela världen har glömt bort mig. Hon har nästan aldrig tid att träffa mig och jag har nästan aldrig tid att träffa henne. Jag vill inte glida ifrån dig. Det är min sista önskan.. Om jag bara kunde få honom. Den lilla valpen. Milo. Då skulle allt bli så jävla bra. Jag skulle aldrig behöva känna mig ensam. Skulle alltid ha någon att prata med.
Min högsta önskan är du Milo. Min högsta önskan är du...