Ska du ha mig, men jag ska inte.. Vill ha dig. Vem ska då ha dig om inte jag tar dig. Inget fel att älska mig, men att älska mig tillbaka?! Det är frågan. En känsla kan ej beskrivas med ord. Men ändå ordet du sa till mig. Så betydelsefullt! Så vackert som någon sagt till mig! Klart min mamma och pappa sagt de, men det är ju inte alls samma sak! De är ju ändå mina föräldrar! Min familj och de är ju självklart dom älskar mig! Jag är ju ändå deras kött och blod! Dom som skapa mig! Men när du sa det till mig! Jag blev nästan rädd, det var något nytt något spännade! Att du aldrig känt så för någon annan. Det kändes speciellt att de var jag och ingen annan! Du sa jag var vacker, söt, snäll och helt enkelt underbar med ett ord som sammanfattade de du kände för mig! Men nu idag när jag tänker tillbaka på hur det var, kan jag må illa. Tänker på hur du lämna mig för en annan. Hur livet kunde kännas så meningslöst! När du lämna mig, för den där andra. När jag står här vid mitt skåp är jag alledels ensam, ingen annan har kommit ännu. Man hör hur lamporna brusar, hur de blinkar till ibland. Här står jag med fotot på dig och mig i handen som din mamma tog på oss, tillsammans! Kan känna din lukt när jag ser på dig, det är din lukt, de är en av dom sakerna som gör att du är du! Jag var rädd till en början, släppte dig in i mitt hjärta. Du var den första att få min kärlek, men den kasta du bort! Nu står jag här med fotot i min hand, vänder på det och läser. De du skrev. "Jag älskar dig och de kommer jag alltid göra. Ska inte jag få ha dig ska ingen annan ha dig! Jag älskar dig! Lämna mig aldrig" // Din eviga kärlek

Annons

The photo has no tags

February 2009