January
Wednesday 10 November 2010 photo 1/1
|
Jag är så besviken på mig att själv att allt jag en gång hade hatar mig.
Varje gång jag kommer hälsar jag på Rudolf allra först, allt är frid och fröjd, rulle är glad jag är glad och allting är som vanligt, sedan går jag till Paola, när jag kommer tillbaka till Rulle efter det stryker han öronen bakåt och lägger huvudet frammåt och visar tänderna som om han skulle hugga mig rätt i ansiktet. varenda gång det händer känns det som om mitt liv ska falla ihop, som om hjärtat delas i två delar!
Han är fortfarande allt för mig, men vad ska man göra när man inte har tid så det räcker och blir över till två hästar?
Jag hinner verkligen inte att ha båda två. Och det enda jag kan göra är att låta Rulle gå eftersom att det har varit tänkt så från början, men jag ville aldrig lämna honom på det här sättet.
Fyfan, jag är så besviken på mig själv
Annons
Visa toppen
Show footer