Min älskade och finaste.
Mitt allt, och lite till.
han som får mig glad, och sur.
Han som får mig lycklig, och arg.
Han kan föra alla känslor till mig, och en till känsla som jag inte ens vet vad det är, den är liksom, underbar, man vill aldrig lämna det, men samtdigt är man ledsen att det kommer ta slut. en är blandad, men liksom, annorlunda.
Liksom han, Vi är igentligen helt olika, men vi klickade till slut, efter en lång tid, så hittade vi varran, vi förstår varran, men ibland funkar det inte alls, men tillhör inte det ett perfekt "förhållande"? om man nu kan kalla de det.
Han är som en stjärna på natthimlen, så nära men ändå så långt bort,
så vacker, så ändlös, men kommer till slut att falla som ett stjärnfall.
Ord kan inte beskriva mina känslor till honom, dom måste kännas.
Vet inte om ni kände känslan i denna texten, men det är alltid något för att förklara min kärlek till honom. jag vet att han aldrig kommer få höra det, förstå det, eller kunna läsa detta men jag kan säga det endå:

Jag älskar dig så jävla mycket Rudolf!
Tack för den tiden jag har fått med dig, och den lilla tid jag kommer få med dig, du är så helvetes jävla underbar<3

är det din häst ? va heter den ^^??