när man är stört förvirrad, skrajsen över smågrejer och har känslan av att den här gången, nu, då kommer jag göra världens tabbe. Hata-hata-hata den känslan, som ett svart hål i magen eller bröstet, och man VET att det blir så jävla myvket bättre om man bara gör den där småfåniga saken. Men tänk om. Tänk om hon säger att det inte funkar, hur fan svarar man.

"Ah, Oh, öhh, okej, men tack ändå? ses!"

Varenda nerv rycker och man tänker att man kan ju inte göra rätt och jättebra ifrån sig hela tiden, men man borde inte göra fel. fu behöver inte göra rätt, så länge du inte gör fel. Tabba dig inte. Lär dig ta ett nej For Gods Sake. Hantera det. Det spritter av obehag överallt, och jag vill inte skjuta upp det, men jag vil inte heller ta det där nej-et som kanske kommer. Jag vill också hellre ta det face-to-face, det är på något sätt mer hanterligt. Vill inte göra det, hatar det satans teknik-undret.

Vill inte ringa Linnea och be henne byta jobbtid med mig.

Jävla telefonfobi, och satans utvecklingssamtal som läggs på korkade tider

neh, no worries. jag löser det själv. imorrn. eller på fredag.