May
Friday 12 December 2008 photo 2/2
|
Jag vill bo DÄÄÄÄÄR borta, i en halvstad någonstans, med en 1:an, 2:an, 4an, 6an kanalstv, bra internet, en katt och en schysst cykel. Läsa kurser på distans, ha ett par joggingdojjor på skohyllan och en massa oläst reklam på köksbordet.
Bara ligga halvt utslagen under ett täcke första veckan, för att sedan nästa måndag räkna lite matte C, tisdag skissar man lite på bussstationen på andra sidan gatan som skyddar de resande mot regnet, på onsdag drar man ut och upptäcker iklädd sina gympaskor och man hittar bl.a. en fin liten bokhandel, inte en akademi eller bokia eller Åhlens, utan en liten egen. Man hittar också Daisy's, där man köper kvällen middag.
Torsdagen gör man är en dag då man bara går runt och ler som ett jäkla miffo, så glad över att man hittat den lilla bokhandeln, glad över att man var ute och sprang under gårdagen, glad över att man har det här lilla stället, helt för sig själv. Sitt egna lilla universum, och så länge man inte bjuder in någon så kommer det bara vara jag där, och ingen annan. Ingen kommer hit, jag bestämmer om blommorna i universummet ska leva eller dö, om invånaren ska leva på pasta eller potäter, om hon ska göra ditten eller datten eller inte alls.
Sen kommer fredag och man känner sig lite dyster när man hör partyfolket krocka in i portdörren, även fast man vet "även om jag är där med dom så har jag inte kul, no fun, det är inte min grej. gillare inte" Å då saknar man dom där svaga länkarna ett tag men bara tills man somnar på en dränkt kudde vid halv 4 tiden.
Lördag så sitter man bara och skissar på allt det där man tänke på i fredags, de svaga länkarna, glatt party folk, jag bland glatt partyfolk, bråk bland glatt partyfolk, något av de där fina minnena man flinar åt , som man fortfaranade kommer ihåg vill säga. Man kommer på att den där internetuppkopplingen jag ville ha, behövs den? Jomen det gör den ju, för kvällen består av filmtittande via dator, lite då och då svarar man någon av sthlmarna på MSN efter att de skickat vibbar en sisådär tusen gånger. Man säger att man har det bra, lugnt och bekvämt, njuter av varenda minut, och visst saknar man människorna men man vänjer sig och jag kommer ju och hälsar på så småningom. Säger man. Sen så får man se hur det blir med saken.
På söndagen gör man något absurt bara för att man aldrig gjort det förut. Man går till kyrkan och ser vad dom har för sig. Ser en hel hög lågstadiebarn springa runt i vattenpölarna med galon-overaller över skjortorna och blusarna, i väntan på att deras föräldrar ska prata klart med farbrorn och frun, så att dom får gå in och sätta sig i kyrkan där dom petar varandra i midjan för att se vem som får skäll först. Då ler man på det där pinsamma sättet igen, från öra till öra, vad sjutton ska dessa kristna männniskor säga när de ser mig såhär?
Liksom alla andra gånger man tagit sig till kyrkan så orkar man inte lyssna till prästen och körens psalmer, ända sen man började skolan försvann hela den där Guda-teorin och ersattes med vetenskap. Men det är en fin stämmning, och tonårskören sjunger inte lika hemskt som grund- eller gymnsasieskolans alla luciatåg. Dock blir man helnervös när någon sticker fram en lång håv med massa pengar i, men man kommer ihåg att man har sett på tv, man ska lägga nån slant där i så stödjer man kyrkan eller vad det var. Man vill aldrig verka lika förvirrad som man är, men det är ganska svårt att dölja.
Väl ute ur kyrkan börjar det där satans smajlet igen " wow, vem hade trott att man faktiskt skule göra det här en söndag i sitt liv. Jag dog jue inte!" Det där smajlet räcker hela vägen fram till Ica-nära där man köper de mest tropiska frukterna man kan hitta, och får ett skräcklaget smile tillbaka av kassörskan eftersom mungiporna fastnat där vid tinningarna, och man har ringar under ögonen eftersom jag läste den där grymma boken efter filmtittandet i går. Innan jag har lämnat butiken har jag lagt märke till att de här, liksom i sthlm, har safepay, och exakt samma PLU-koder som på Bea, 4011-bananer, 4030-kiwi osv. Märker att jag saknar de där kunderna som log så varmt med hela ansiktet.
Aja, det var en kul sak som gav pengar.
Natten till måndag spenderas med en kass kamera på 5 megapixlar i högra handen. De förevigade ögonblicken är en massa värmeljus och en del lerklumpar i former av granater, ögonglober, fjädrar, penslar, mumintroll och slanka eller kraftiga händer. någon varje timme blir det 10 minuters ego-time, men ingen blir värdigt en schysst Photoshop-redigering.
Pga natten så ligger man i koma igen under måndagen och det drar ut lite över tisdagen, men vi mellis-tid någongång så får jag en pärldjur mani, och sitter med dess millimetersmå pärlot och skapar mig en tuff röd eller vit drake
Bara ligga halvt utslagen under ett täcke första veckan, för att sedan nästa måndag räkna lite matte C, tisdag skissar man lite på bussstationen på andra sidan gatan som skyddar de resande mot regnet, på onsdag drar man ut och upptäcker iklädd sina gympaskor och man hittar bl.a. en fin liten bokhandel, inte en akademi eller bokia eller Åhlens, utan en liten egen. Man hittar också Daisy's, där man köper kvällen middag.
Torsdagen gör man är en dag då man bara går runt och ler som ett jäkla miffo, så glad över att man hittat den lilla bokhandeln, glad över att man var ute och sprang under gårdagen, glad över att man har det här lilla stället, helt för sig själv. Sitt egna lilla universum, och så länge man inte bjuder in någon så kommer det bara vara jag där, och ingen annan. Ingen kommer hit, jag bestämmer om blommorna i universummet ska leva eller dö, om invånaren ska leva på pasta eller potäter, om hon ska göra ditten eller datten eller inte alls.
Sen kommer fredag och man känner sig lite dyster när man hör partyfolket krocka in i portdörren, även fast man vet "även om jag är där med dom så har jag inte kul, no fun, det är inte min grej. gillare inte" Å då saknar man dom där svaga länkarna ett tag men bara tills man somnar på en dränkt kudde vid halv 4 tiden.
Lördag så sitter man bara och skissar på allt det där man tänke på i fredags, de svaga länkarna, glatt party folk, jag bland glatt partyfolk, bråk bland glatt partyfolk, något av de där fina minnena man flinar åt , som man fortfaranade kommer ihåg vill säga. Man kommer på att den där internetuppkopplingen jag ville ha, behövs den? Jomen det gör den ju, för kvällen består av filmtittande via dator, lite då och då svarar man någon av sthlmarna på MSN efter att de skickat vibbar en sisådär tusen gånger. Man säger att man har det bra, lugnt och bekvämt, njuter av varenda minut, och visst saknar man människorna men man vänjer sig och jag kommer ju och hälsar på så småningom. Säger man. Sen så får man se hur det blir med saken.
På söndagen gör man något absurt bara för att man aldrig gjort det förut. Man går till kyrkan och ser vad dom har för sig. Ser en hel hög lågstadiebarn springa runt i vattenpölarna med galon-overaller över skjortorna och blusarna, i väntan på att deras föräldrar ska prata klart med farbrorn och frun, så att dom får gå in och sätta sig i kyrkan där dom petar varandra i midjan för att se vem som får skäll först. Då ler man på det där pinsamma sättet igen, från öra till öra, vad sjutton ska dessa kristna männniskor säga när de ser mig såhär?
Liksom alla andra gånger man tagit sig till kyrkan så orkar man inte lyssna till prästen och körens psalmer, ända sen man började skolan försvann hela den där Guda-teorin och ersattes med vetenskap. Men det är en fin stämmning, och tonårskören sjunger inte lika hemskt som grund- eller gymnsasieskolans alla luciatåg. Dock blir man helnervös när någon sticker fram en lång håv med massa pengar i, men man kommer ihåg att man har sett på tv, man ska lägga nån slant där i så stödjer man kyrkan eller vad det var. Man vill aldrig verka lika förvirrad som man är, men det är ganska svårt att dölja.
Väl ute ur kyrkan börjar det där satans smajlet igen " wow, vem hade trott att man faktiskt skule göra det här en söndag i sitt liv. Jag dog jue inte!" Det där smajlet räcker hela vägen fram till Ica-nära där man köper de mest tropiska frukterna man kan hitta, och får ett skräcklaget smile tillbaka av kassörskan eftersom mungiporna fastnat där vid tinningarna, och man har ringar under ögonen eftersom jag läste den där grymma boken efter filmtittandet i går. Innan jag har lämnat butiken har jag lagt märke till att de här, liksom i sthlm, har safepay, och exakt samma PLU-koder som på Bea, 4011-bananer, 4030-kiwi osv. Märker att jag saknar de där kunderna som log så varmt med hela ansiktet.
Aja, det var en kul sak som gav pengar.
Natten till måndag spenderas med en kass kamera på 5 megapixlar i högra handen. De förevigade ögonblicken är en massa värmeljus och en del lerklumpar i former av granater, ögonglober, fjädrar, penslar, mumintroll och slanka eller kraftiga händer. någon varje timme blir det 10 minuters ego-time, men ingen blir värdigt en schysst Photoshop-redigering.
Pga natten så ligger man i koma igen under måndagen och det drar ut lite över tisdagen, men vi mellis-tid någongång så får jag en pärldjur mani, och sitter med dess millimetersmå pärlot och skapar mig en tuff röd eller vit drake
Visa toppen
Show footer