November
Wednesday 17 December 2008 photo 2/2
|
Sjukaste kul, ni måste läsa hela!Hundens dagbok!
7:00 - Tjohoo! En promenad, det bästa som finns!
9:00 - Tjohoo! Ungarna är uppe, det bästa som finns!
12:00 - Tjohoo! Leka i trädgården, det bästa som finns!
14:00 - Tjohoo! Åka bil, det bästa som finns!
16:00 - Tjohoo! Leka med en boll, det bästa som finns!
17:00 - Tjohoo! Husse och matte kommer hem, det bästa som finns!
20:00 Tjohoo! Bli kliad på magen i soffan, det bästa som finns!
22:000 Slutar dagen. Tjohoo! Sova i husses och mattes säng, det bästa som finns!
Kattens dagbok!
783:e dagen i fångenskap.
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med besarra dinglande saker.
Dem frossar i färskt kött, medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat.
Det enda som håller mig igång är hoppet om att jag en dag ska lyckas rymma och den milda tillfredsställelsen jag får av att klösa på möblerna.
Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxta.
Idag misslyckades jag ännu en gång med att döda mina kidnappare, genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försöka att sätta mina förtryckare ur balans framtvingade jag en hårboll i deras favoritfotölj. Kom ihåg! Lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. La den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare på vad jag är kapabel till. Så dem ska gå runt i ständig skräck! Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramande och gullande om vilken duktig kissemiss jag är.
Saker och ting går inte som planerat!
På kvällen dök deras kumpaner upp vid någon sorts sammankomst. Jag blev placerad under isolering under mötet, men jag kunde känna lukten av deras mat. Och höra brottsstycken från deras kriminella planer.
Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något som refererade till allergi. Jag måste komma underfund med vad detta är, så jag kan använda det till min fördel.
Dem andra internerna smörade för våra fångvaktare och ajg vågar inte anförtro mig åt någon inför risken att någon skulle tjalla.
Hunden släpps regelbundet ur sina bojor, men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra fångvaktare regelbundet och jag är övertygad om att han rapporterar varenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metall rummet är han för tillfället i säkerhet, men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket.
Annons
Comment the photo
Anonymous
Wed 17 Dec 2008 18:02
hahahhaha
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/cooki610/307575403/
Visa toppen
Show footer