June
Friday 5 October 2007 photo 1/1
|
Nu var det ju så att Hanna var en mycket upptagen person. Hon bodde ensam i en lägenhet utanför stan. Utanför, det var ett bekant ord. Hon var nämligen inte som alla andra. Hon hade det där lilla extra. Det vara bara ingen som såg det. Hur kunde hon var så upptagen då? Jo, hon blev ständigt uppringd av chefen på ett äldreboende. Hon skulle jobba! All hennes energi skulle gå till de gamla som inte hade kvar sin. På fritiden spelade hon fiol. Fiolen hade gått i arv i flera generationer. En gång i tiden spelade hennes mormorsmormorsmor på detta makalösa instrument. Mamma brukade säga att när Hanna spelar låter det så vackert att änglarna gråter. Hon måste ha spelat massor i höst, för regnet verkade aldrig ta slut. Hanna hade även en del planer för framtiden. Hon skulle till Mallorca med sina knasiga föräldrar och planerade även ett besök i Stockholm med en vän. De skulle se Marc Almond på Berns salonger och bo på lyxigt hotell. -Mark Mandel, går det att äta? frågade Hanna -Nej sa jag, men det är bäst att vi bokar innan det tar slut. - Då måste vi skynda oss, jag gillar mandel. Än så länge inget blivit bokat. Så vitt jag vet befinner sig Hanna på flygplatsen. I Mallorca väntar regnet. Änglarna följer med henne överallt, i form av ett litet grått moln.
Annons
Visa toppen
Show footer