Thursday 22 December 2011 photo 2/2
|
letat och letat någon bild och till sist hittade jag den här..
snart är de jul och de känns bra att få vara med stora delar av släkten då.
har till och med lite julkänsla :)
i övrigt är livet upp och ner och jag vette fan vad jag känner, jag har inte haft tid att känna efter.
förra helgen var första helgen helt utan planer varken lördag eller söndag sedan skolan började i höstas.. har verkligen varit fullt upp och jag tackar gud för att jag plockade på mig kalendern där i början av sommarn, ca 20 juni eller nå sånt.. för de är bara en, EN, vecka sedan dess som det inte står någonting på någon dag.. annars har det varit jobb, resor, läger, barnvakt, vänner som har bokat in sig, skola, barngrupper som jag hjälpt till i, kyrkvärdsuppdrag, ledarutbildning, läxor, måste ärenden.. jag skulle kunna fortsätta.. kalendern är full av saker jag måstat göra, saker jag velat göra och gjort, saker jag velat göra men inte hunnit eller orkat, saker jag blivit bedd att göra och försökt klämma in.. förstår först när jag kollar genom den hur mycket jag faktiskt gjort i år och speciellt de senaste halvåret..
men jag håller fast vid att det är nog tur jag haft så mycket
för då har jag inte haft tid att känna efter hur jag mår..
visst de kanske inte låter vettigt men
se de här; när jag hunnit med att stanna upp och känna efter
så är det inte mycket lyckligt jag hittat..
de är så jävla skumt och detta är jag nästan lite arg på mig själv över men så här är de
jag har en familj som älskar mig och bryr sig, jag har en bil som fungerar och som jag gillar, jag går en utbildning jag är supernöjd med, jag har för det mesta jobb de dagar jag inte har skola - jag får till och med sålla bort jobb.. jag har underbara vänner, jag älskar området och staden jag bor i, jag är inte allergisk mot något eller har någon sjukdom, jag har snälla människor omkring mig, jag får och kan fara på läger/resor..de mesta i livet är saker att vara nöjd över med andra ord!
detta är det jag för det mesta ser när jag tittar hur mitt liv är
men..
det är känslorna av de här jag känner
att det jämt är tjiv hemma man får trippa på tå för att undvika skrik och gap, jag tar mig i princip aldrig i tid till skolan(inte för att jag inte vill utan för att jag inte vaknar), jag har sällan tid att träffa eller ens höra av mig till mina vänner vilket jag skäms över, jag har ont i kroppen - är det inte huvet så är det nacken eller ryggen eller knäna eller lederna eller så bråkar magen med mig och inte allt för sällan så slår allt samtidigt plus blodcirkulationen min som är kass så fingrarna och tårna är helt vita, jag hinner med mycket men inte allt.. alltså de som är mindre bra.
och om man tittar och ser de bra men känner de dåliga blir man grymt fundersam och inser att nae, jag stressar vidare för hur skulle jag då känna om jag faktiskt såg allt känslorna kom ifrån ?
detta är dock mest objektiva och världsliga grejjer
anledningen till att jag i min 120s säng har 5 kuddar, 3 täcken, en filt och överkastet trots att jag bara sover längst ut på kanten med ett täcke, en kudde och filten är för att jag försöker mota bort känslan av tomhet.. ingen som säger godnatt, ingen att hålla om, ingen som brer om en om täcket smiter, ingen att titta på om man vaknar mitt i natten, ingen som pussar en godmorgon.. ingen..
varför jag tecknar tomheten just där är för att det är där i sängen jag har tid att känna efter, de är där de blir smärtsamt tydligt att jag saknar de..
mormor dog i våras och hela hösten har varit kaos med saker att göra, fått veta att moster har cancer,stressen över julklappar och hört om 4 pers nu som tagit bort sig - en var ett år yngre än mig och har varit på ku några gånger, varit tsm med en polare till mig och känner hans brorsa. en var samma ålder som mig..
tror helgen liksom vart droppen , fick höra i fredags om han som var ett år yngre än mig osså lördagskvällen som skulle bli så grym, förfest och krogen, killar och bara en kväll fri liksom .. den slutade i totalt kaos, min bästa vän i ambulans.. kommer inte ihåg sist jag grät så mycket.. så arg, ledsen, besviken, skamsen och fruktansvärt fruktansvärt orolig..
men natten mot igår gav mig en glimt ljus i tillvaron.. liksom sist och gången innan de vet jag fortfarande inte vad du känner eller vad du hade för anledning men att du ville att jag skulle stanna gjorde mig så glad oavsett eventuella baktankar.. att för en stund få vara i en känd famn, få kyssas och kramas. ingenting utan bara få krypa ner i sängen bredvid dig, sova nära och känna värme, se ett leende när jag vaknade, någon att mumla med uti de som då for genom huvudet, en kram när man möttes, busa och skratta, kunna se dig i ögonen..
en mening som sitter kvar och som gjorde mig så glad trots att jag fortfarande inte vet hur djupt detta nu var men ..
"spelar ingen roll bara du är nära"
ser nu att detta nog inte passar sig här på dayviews utan är snarare en roman och få kommer nog läsa hela men jag har skrivit av mig och slutet knöt ihop till bilden till och med :))
kommer inte ihåg sist jag hade tid eller orkade vara vaken till halv 6 på morgon så ser lite suddigt nu, känner mig lätt vimmelkantig och lite snurrig men ska bege mig mot sängen, tur de är jullov nu i alla fall.
XOXO(L)
Annons
Comment the photo
tough-fluffy
Thu 22 Dec 2011 07:01
Jag som inte ens känner dig läste hela texten.
Det första jag kom att tänka på var hur välskriven hela texten var.
Sen när jag kommit längre såg jag hur stressad du är och hur mycket du egentligen har att göra.
Ett tips från mig till dig är att ta det lugnt. Du behöver inte göra allt samtidigt. Ta en del i taget. Gör inte mer än du klarar av.
Läste även att du tycker det är bra att du har att göra så du slipper tänka (som jag förstod det, du får rätta mig om jag har fel).
Då är mitt råd att möta det jobbiga. Var inte rädd utan visa att du är stark för bara genom att läsa denna text så har jag förstått att du är riktigt stark.
De saker du missar att göra. Skit i dem. Livet är långt och du hinner förmodligen göra det någon annan gång.
Du måste möta dina känslor och/eller rädslor för att kunna övervinna dem. Det är jobbigt men det är ett måste som är viktigare än alla dina andra "viktiga" måsten tillsammans.
Efter att ha läst allt det där negativa och om hur stressad du är och ditt mående osv så blev jag riktigt glad i hela kroppen när jag bara läste meningen "men natten mot igår gav mig en glimt ljus i tillvaron".
Det visar bara att livet inte bara är helkasst. Det finns vissa ljus som är där för att leda dig framåt. Som fångar dig om du faller och som ser till att du finns kvar.
Jag hoppade nog lite mellan de olika ämnena men jag hoppas du läste och att det inte blev allt för rörigt. Nu känner ju inte jag dig som sagt och jag kan ha tolkat hela texten fel men nu har även jag fått skriva av mig på ett sätt som hjälper mig så det bryr jag mig inte så värst mycket om, om det nu skulle vara så.
Ha det bäst och jag hoppas du sover nu för det lät som du behövde det.^^
Det första jag kom att tänka på var hur välskriven hela texten var.
Sen när jag kommit längre såg jag hur stressad du är och hur mycket du egentligen har att göra.
Ett tips från mig till dig är att ta det lugnt. Du behöver inte göra allt samtidigt. Ta en del i taget. Gör inte mer än du klarar av.
Läste även att du tycker det är bra att du har att göra så du slipper tänka (som jag förstod det, du får rätta mig om jag har fel).
Då är mitt råd att möta det jobbiga. Var inte rädd utan visa att du är stark för bara genom att läsa denna text så har jag förstått att du är riktigt stark.
De saker du missar att göra. Skit i dem. Livet är långt och du hinner förmodligen göra det någon annan gång.
Du måste möta dina känslor och/eller rädslor för att kunna övervinna dem. Det är jobbigt men det är ett måste som är viktigare än alla dina andra "viktiga" måsten tillsammans.
Efter att ha läst allt det där negativa och om hur stressad du är och ditt mående osv så blev jag riktigt glad i hela kroppen när jag bara läste meningen "men natten mot igår gav mig en glimt ljus i tillvaron".
Det visar bara att livet inte bara är helkasst. Det finns vissa ljus som är där för att leda dig framåt. Som fångar dig om du faller och som ser till att du finns kvar.
Jag hoppade nog lite mellan de olika ämnena men jag hoppas du läste och att det inte blev allt för rörigt. Nu känner ju inte jag dig som sagt och jag kan ha tolkat hela texten fel men nu har även jag fått skriva av mig på ett sätt som hjälper mig så det bryr jag mig inte så värst mycket om, om det nu skulle vara så.
Ha det bäst och jag hoppas du sover nu för det lät som du behövde det.^^
coolmillan
Tue 27 Dec 2011 23:45
tack för tipsen :) kul att få någon form av respons när man skriver av sig ^^ ha de bäst du också !
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/coolmillan/499930025/