augusti
lördag 6 juni 2009 bild 1/1
|
Över sundet...
(Ännu en random jävla rsting av tangentbordet.
jag ahr tråkigt. Då måste jag ju roa mig på nått sätt.)
Kaffet du hällde upp koppen har nu blivit kallt. Cigaretten du tände
ligger nu mera slocknad i askfatet. Radion du satte på, ja, den är
fortfarande på. Men ingen lyssnar. Den spelar, men ingen hör.
På bordet ligger dagens tidning ordentligt ihopvikt jämter kaffekoppen
och den slocknande cigaretten. Som om du var tvungen att vika ihop
den perfekt innan du lämnade huset. Som om tidningen var det enda som
spelade någon roll i ditt liv, det enda som betydde något.
Det enda som uppdaterades i ditt liv. Du levde sóm i trans.
Brydde dig inte ett dugg om vad som hände runt omkring dig. Sålänge det inte
störde din värld. Men ändå var att iakta och tolka människor det bästa du visste.
Du älskade dig att lägga dig i andras liv, men utan att dom visste om det.
Du ville förbli en skugga, en skugga som visste allt om alla.
Även fast det du visste inte stämde alls, utan var dina egna spekulationer
och tolkningar. Du skapade din egen verklighet och levde där efter.
Men inte idag. Idag insåg du att ditt arbete var slutfört, du var klar.
Du kunde inte komma mycket längre än vad du redan gjort.
Din verklighet hade nått sin undergång helt enkelt.
Allt du någonsin trott på och allt du stått för hade förlorat sin betydelse,
likaså din existens. Så varför fortsätta hälla upp kaffe på morgonen,
varför fortsätta läsa tidningen, varför fortsätta andas in rök i dina lungor
om du ändå inte kommer orka med morgondagen?
Så du lämnade huset utan att ens se dig om en gång, fast besluten om
vart du skulle härnäst.
Metall, trä, kablar och ett andra liv. Frisk luft, cigarettrök och ett försört psyke.
Det är vad du lever för nu. Men inte hur ditt liv ser ut.
Genom dina ögon är du ensam och kall. Genom dina ögon är en skugga som
iakttar och beundrar. En människa utan mening att leva.
Genom andras ögon är du en älskad människa med fel uppfattning som inte hör.
Som inte hör hur alla ropar efter dig, som inte känner hur alla drar och försöker
hålla kvar dig. För du är ju ensam. Med ingenting kvar.
Varför ska man då läsa tidningen?
(Ännu en random jävla rsting av tangentbordet.
jag ahr tråkigt. Då måste jag ju roa mig på nått sätt.)
Kaffet du hällde upp koppen har nu blivit kallt. Cigaretten du tände
ligger nu mera slocknad i askfatet. Radion du satte på, ja, den är
fortfarande på. Men ingen lyssnar. Den spelar, men ingen hör.
På bordet ligger dagens tidning ordentligt ihopvikt jämter kaffekoppen
och den slocknande cigaretten. Som om du var tvungen att vika ihop
den perfekt innan du lämnade huset. Som om tidningen var det enda som
spelade någon roll i ditt liv, det enda som betydde något.
Det enda som uppdaterades i ditt liv. Du levde sóm i trans.
Brydde dig inte ett dugg om vad som hände runt omkring dig. Sålänge det inte
störde din värld. Men ändå var att iakta och tolka människor det bästa du visste.
Du älskade dig att lägga dig i andras liv, men utan att dom visste om det.
Du ville förbli en skugga, en skugga som visste allt om alla.
Även fast det du visste inte stämde alls, utan var dina egna spekulationer
och tolkningar. Du skapade din egen verklighet och levde där efter.
Men inte idag. Idag insåg du att ditt arbete var slutfört, du var klar.
Du kunde inte komma mycket längre än vad du redan gjort.
Din verklighet hade nått sin undergång helt enkelt.
Allt du någonsin trott på och allt du stått för hade förlorat sin betydelse,
likaså din existens. Så varför fortsätta hälla upp kaffe på morgonen,
varför fortsätta läsa tidningen, varför fortsätta andas in rök i dina lungor
om du ändå inte kommer orka med morgondagen?
Så du lämnade huset utan att ens se dig om en gång, fast besluten om
vart du skulle härnäst.
Metall, trä, kablar och ett andra liv. Frisk luft, cigarettrök och ett försört psyke.
Det är vad du lever för nu. Men inte hur ditt liv ser ut.
Genom dina ögon är du ensam och kall. Genom dina ögon är en skugga som
iakttar och beundrar. En människa utan mening att leva.
Genom andras ögon är du en älskad människa med fel uppfattning som inte hör.
Som inte hör hur alla ropar efter dig, som inte känner hur alla drar och försöker
hålla kvar dig. För du är ju ensam. Med ingenting kvar.
Varför ska man då läsa tidningen?
Kommentera bilden
4 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/copfeedspriest/376188174/
Visa toppen
Visa sidfoten