September
Friday 10 April 2009 photo 1/1
|
Jag vet att flera här på bilddagboken är "vintermänniskor". Det är inte jag. Det är som att jag (liksom katter verkar vara) är drivna av solenergi. Utan solsken och värme slutar vi fungera. Ibland känns det som att jag inte ska överleva hösten och vintern, att jag långsamt tynar bort i all mörker, kyla och död.
Men värst är nog känslan av att känna sig fången. Inlåst. För att komma ut krävs flera lager kläder. Isiga vindar river i huden. Kylan gillar speciellt mina fötter, det räcker bara att temperaturen sjunker under 10 plusgrader för att mina tår ska stelna med en likvit färg. Bilen fryser också ihop sitt plåtskal och låter ingen komma in. Katterna går på sparlåga, vill inte gå ut, inte göra något, bara sova. Dagarna flyter ihop till en dyster overklighet som känns oändlig.
När jag ännu en gång lyckats överleva en vinter (är inte alls säker på att jag ska göra det varje gång) är det som om jag kommer på vem jag är igen. Kommer på att det finns saker i livet som jag gillar och jag kommer ihåg vad jag älskar. Passar på att ta åt mig av all solenergi jag kan. Vem vet om jag klarar nästa vinter...?
Men värst är nog känslan av att känna sig fången. Inlåst. För att komma ut krävs flera lager kläder. Isiga vindar river i huden. Kylan gillar speciellt mina fötter, det räcker bara att temperaturen sjunker under 10 plusgrader för att mina tår ska stelna med en likvit färg. Bilen fryser också ihop sitt plåtskal och låter ingen komma in. Katterna går på sparlåga, vill inte gå ut, inte göra något, bara sova. Dagarna flyter ihop till en dyster overklighet som känns oändlig.
När jag ännu en gång lyckats överleva en vinter (är inte alls säker på att jag ska göra det varje gång) är det som om jag kommer på vem jag är igen. Kommer på att det finns saker i livet som jag gillar och jag kommer ihåg vad jag älskar. Passar på att ta åt mig av all solenergi jag kan. Vem vet om jag klarar nästa vinter...?
Visa toppen
Show footer