January
Thursday 26 June 2008 photo 1/1
|
Det är sällan mina ord träffar mina känslor och minnen så rätt som den här självbiografiska monologen jag skrev.
Miss Lyckad
Minns ni vem ni kallade misslyckad?
Minns ni vem ni så desperat försökte trycka ner?
Minns ni vem fan ni kallade lipsill?
Jag hoppas det.
För den här lipsillen är förbannad
Och nu är det hennes tur att säga sitt!
I så många år gick jag runt och trodde på fullaste allvar
Att det var fel på mig.
Att ni var bättre.
Helt i onödan.
Jag lärde mig att stänga av mina känslor de åren.
När ni slog eller mobbade mig var jag inte där.
När ni tafsade på mig var jag någon helt annan stans.
När ni höll mig uppochner över papperskorgen för att få mig att erkänna att jag var misslyckad
Var mitt psyke inte närvarande
För det var mitt sätt att överleva.
Hälften av er äcklades av mig
Den andra hälften
Ja, ni tafsade och klämde på min nyutvecklade barnkropp
För att ni visste att jag var en sucker för uppmärksamhet!
Men den här suckern blev stark
Den här jävla suckern ska slå tillbaka
För nu har hon fått nog!!!
Det finns något som kallas hämnd
Det tror jag inte på
Men det finns något som heter revansch.
Och det ska ni få smaka på nu
Tills ni förmultnar i bitterhet!
Minns ni vem ni kallade misslyckad?
Minns ni vem ni så desperat försökte trycka ner?
Minns ni vem fan ni kallade lipsill?
För er skull hoppas jag inte det.
För det måste svida att den ni kallade misslyckad
Nu är mer lyckad än någonsin
Och ödet måste gnugga salt i såren
När ni upptäcker att nivån på det ni kallade misslyckad
Nu ligger högre rankad än det ni någonsin lyckades åstadkomma!
Kanske är jag misslyckad?
Kanske är jag miss Lyckad.
Miss Lyckad
Minns ni vem ni kallade misslyckad?
Minns ni vem ni så desperat försökte trycka ner?
Minns ni vem fan ni kallade lipsill?
Jag hoppas det.
För den här lipsillen är förbannad
Och nu är det hennes tur att säga sitt!
I så många år gick jag runt och trodde på fullaste allvar
Att det var fel på mig.
Att ni var bättre.
Helt i onödan.
Jag lärde mig att stänga av mina känslor de åren.
När ni slog eller mobbade mig var jag inte där.
När ni tafsade på mig var jag någon helt annan stans.
När ni höll mig uppochner över papperskorgen för att få mig att erkänna att jag var misslyckad
Var mitt psyke inte närvarande
För det var mitt sätt att överleva.
Hälften av er äcklades av mig
Den andra hälften
Ja, ni tafsade och klämde på min nyutvecklade barnkropp
För att ni visste att jag var en sucker för uppmärksamhet!
Men den här suckern blev stark
Den här jävla suckern ska slå tillbaka
För nu har hon fått nog!!!
Det finns något som kallas hämnd
Det tror jag inte på
Men det finns något som heter revansch.
Och det ska ni få smaka på nu
Tills ni förmultnar i bitterhet!
Minns ni vem ni kallade misslyckad?
Minns ni vem ni så desperat försökte trycka ner?
Minns ni vem fan ni kallade lipsill?
För er skull hoppas jag inte det.
För det måste svida att den ni kallade misslyckad
Nu är mer lyckad än någonsin
Och ödet måste gnugga salt i såren
När ni upptäcker att nivån på det ni kallade misslyckad
Nu ligger högre rankad än det ni någonsin lyckades åstadkomma!
Kanske är jag misslyckad?
Kanske är jag miss Lyckad.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/crashveracity/229698883/
Visa toppen
Show footer