February
Wednesday 16 July 2008 photo 1/1
|
Dröm
Jag var J.D från scrubs och jag stod med Turk, (också från scrubs då) och snackade lite, och helt plötsligt börjar han snacka om väggen bakom mig, om att den är lite märklig och så. Han sa någonting om att man kunde äta tårta ur den. Han gick fram mot den, stoppade in handen genom väggen och tog en tårtbit som han räckte till mig. Tårtbiten gick inte att se, men jag tog den ur handen hans och tog en tugga.
Efter det fick jag för mig att jag skulle gå in i väggen, (haha). Jag äntrade väggen och där inne var det riktigt konstigt. Det var som en blandning av att man inte såg någonting samtidigt som man såg gult, och man svävade när man var där inne. Turk kom också in och vi letade efter saker som vi fick bedömma vad det var för något genom att känna efter och knåda. Till slut hittade jag en pool med volleybollnät. Vi började simma runt där och hade det roligt.
Sen skiftade drömmen från den scenen till en annan, som i filmer då man får se vad någon annan håller på med under samma tidsperiod som den första scenen man såg utspelade sig. Då var det en tjej, attraktiv som få, som stod och dansade med en mic i handen och försökte hålla igång festen som försiggick. Sen upptäckte hon att folk blev bleka och hade endast lyckats hålla igång så pass länge som de gjort p.g.a. ecstacy-tripparna de hade, så hon kände att hon behövde avbryta detta hålligång och agerade även därefter.
Efter det gick hon hem till oss och hoppade in i väggen. Hon och jag simmade runt i poolen och log åt varann för jämnan. Under ett uppdyk slog hon i huvudet i poolkanten och gjorde sig illa. Jag blåste då och kysste ömt på såret hon fått. Då beslutade hon att vi skulle gå hem till henne.
Vi gick genom typiska, svenska, melankoliska och lite bortglömda hyreshus för att komma till en asfalterad gångväg, upplyst av lyktstolpar. Vädret var mulet och molnigt, men vi gick och smålog åt tankarna förda åt varann trots det, och trots, och kanske för att vi inte kände att vi behövde säga varann något.
När gångvägen tagit slut var vi framme vid en mycket gammal och sliten båt som man inte trodde skulle bära. Den skulle vi tydligen på, och man fick vara snabb i farten om man skulle lyckas komma på båten, vilket vi lyckades med.
Framme på andra sidan såg det ut som om vi hade rest tillbaks i tiden några årtionden. Det var smutsigt och lerigt, gamla hus och inga vägar. Vi gick förbi ett hus för att komma till nästa.
Vi gick in i huset och sedan in i hennes rum. Där satt runt åtta andra personer, killar och tjejer. Hon gick fram till en av killarna och satte sig i hans knä för att kela lite. Jag blev så chockad, jag trodde att jag hade halva inne, men jag satte mig på sängen och började i stället lägga märke till hur mycket de andra tjejerna tittade på mig med sina nyfikna ögon och småtöntiga léenden. De började fråga mig saker, som för att flirta med mig och ju mer det pågick desto mer avlägsen blev Hon mot mig. Till slut gick hon ut ur rummet med fem killar. Jag trodde att hon skulle komma tillbaks vilken sekund som helst, men så blev det inte.
Jag väntade och väntade. Till slut gick jag ut ur rummet och fann henne i vardagsrummet i knä't på någon kille. Då sa jag till henne att jag inte kunde förstå varför hon släpade ut mig dit för det här och sen var jag på väg att gå därifrån när hennes föräldrar attackerar mig med frågan; "kunde herrn inte ens tacka för maten han fick". Jag blev helt ställd och bad om ursäkt samt tackade för maten jag påstods ha fått.
Jag gick mot båten för att åka tillbaks. Jag var tvungen att klättra upp på en lerig röd bil för att komma till bryggan, men ett par hoppade in i bilen och tjuvstartade den när jag balanserade på taket. De körde iväg, då medans jag var på taket, så jag flög i backen och blev lerig medans båten hann åka iväg. Då kommer Hennes bror fram till mig och säger att man måste vara snabb om man ska hinna med båten.
Jag var J.D från scrubs och jag stod med Turk, (också från scrubs då) och snackade lite, och helt plötsligt börjar han snacka om väggen bakom mig, om att den är lite märklig och så. Han sa någonting om att man kunde äta tårta ur den. Han gick fram mot den, stoppade in handen genom väggen och tog en tårtbit som han räckte till mig. Tårtbiten gick inte att se, men jag tog den ur handen hans och tog en tugga.
Efter det fick jag för mig att jag skulle gå in i väggen, (haha). Jag äntrade väggen och där inne var det riktigt konstigt. Det var som en blandning av att man inte såg någonting samtidigt som man såg gult, och man svävade när man var där inne. Turk kom också in och vi letade efter saker som vi fick bedömma vad det var för något genom att känna efter och knåda. Till slut hittade jag en pool med volleybollnät. Vi började simma runt där och hade det roligt.
Sen skiftade drömmen från den scenen till en annan, som i filmer då man får se vad någon annan håller på med under samma tidsperiod som den första scenen man såg utspelade sig. Då var det en tjej, attraktiv som få, som stod och dansade med en mic i handen och försökte hålla igång festen som försiggick. Sen upptäckte hon att folk blev bleka och hade endast lyckats hålla igång så pass länge som de gjort p.g.a. ecstacy-tripparna de hade, så hon kände att hon behövde avbryta detta hålligång och agerade även därefter.
Efter det gick hon hem till oss och hoppade in i väggen. Hon och jag simmade runt i poolen och log åt varann för jämnan. Under ett uppdyk slog hon i huvudet i poolkanten och gjorde sig illa. Jag blåste då och kysste ömt på såret hon fått. Då beslutade hon att vi skulle gå hem till henne.
Vi gick genom typiska, svenska, melankoliska och lite bortglömda hyreshus för att komma till en asfalterad gångväg, upplyst av lyktstolpar. Vädret var mulet och molnigt, men vi gick och smålog åt tankarna förda åt varann trots det, och trots, och kanske för att vi inte kände att vi behövde säga varann något.
När gångvägen tagit slut var vi framme vid en mycket gammal och sliten båt som man inte trodde skulle bära. Den skulle vi tydligen på, och man fick vara snabb i farten om man skulle lyckas komma på båten, vilket vi lyckades med.
Framme på andra sidan såg det ut som om vi hade rest tillbaks i tiden några årtionden. Det var smutsigt och lerigt, gamla hus och inga vägar. Vi gick förbi ett hus för att komma till nästa.
Vi gick in i huset och sedan in i hennes rum. Där satt runt åtta andra personer, killar och tjejer. Hon gick fram till en av killarna och satte sig i hans knä för att kela lite. Jag blev så chockad, jag trodde att jag hade halva inne, men jag satte mig på sängen och började i stället lägga märke till hur mycket de andra tjejerna tittade på mig med sina nyfikna ögon och småtöntiga léenden. De började fråga mig saker, som för att flirta med mig och ju mer det pågick desto mer avlägsen blev Hon mot mig. Till slut gick hon ut ur rummet med fem killar. Jag trodde att hon skulle komma tillbaks vilken sekund som helst, men så blev det inte.
Jag väntade och väntade. Till slut gick jag ut ur rummet och fann henne i vardagsrummet i knä't på någon kille. Då sa jag till henne att jag inte kunde förstå varför hon släpade ut mig dit för det här och sen var jag på väg att gå därifrån när hennes föräldrar attackerar mig med frågan; "kunde herrn inte ens tacka för maten han fick". Jag blev helt ställd och bad om ursäkt samt tackade för maten jag påstods ha fått.
Jag gick mot båten för att åka tillbaks. Jag var tvungen att klättra upp på en lerig röd bil för att komma till bryggan, men ett par hoppade in i bilen och tjuvstartade den när jag balanserade på taket. De körde iväg, då medans jag var på taket, så jag flög i backen och blev lerig medans båten hann åka iväg. Då kommer Hennes bror fram till mig och säger att man måste vara snabb om man ska hinna med båten.
Comment the photo
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/craze/239258657/
Visa toppen
Show footer